Fortsätt till huvudinnehåll

The city as a source of inspiration and generator of success.

When I think about why I ended up as a student of architecture I start to think of myself as a 3 year old boy sitting on the balcony watching the cars go by on the street below. When I was 4 years old I could tell the name of the car passing by. Since then I've been sketching cars like a maniac and I became quiet good at it to. But somehow the frequent car motif later changed to drawings of houses and cities... The fascinating cities... with streetlife... weirdos... and history... 

Cities are more complex than most of us believe. Yes, it is common knowledge that cities are economic generators. But cities are seldom mentioned as generators of inspiration and because of that we forget to consider that aspect when we develop urban spaces. Why don't we? Many urban developments are sterile-lawn/parking-covered-infinities of unity. Is that a place to find inspiration? No it ain't - and that could be a possible and an invisible problem. Cause I think inspiring environments could generate a more than just ideas, I believe it could make people devote themself into specific things, such as charity work, science, or as in my case to architecture. That's my theory.

Probably the most famous person born in my home city, Uppsala, is the filmdirector Ingmar Bergman. And as a child he spent a lot of time in the city at his grandmothers apartment, which by the way was situated in the same block as three cinemas and theaters. Is it a coincidense that the filmdirector genious grew up close to those theaters? I don't think so. I believe that they could have played an crucial role in making a young Bergman not just interested, but also fascinated of film and theater.

In a globalised world where competition becomes harder, the development of knowledge is the most valueable resource for society. I think there's two ways of developing that extra valueable knowledge. The first is strict disciplinary education that in its extreme is represented by the "the chinese mother". The second way of developing higher knowledge is to build an environment where the organic genious, like Ingmar Bergman, can develop. In that context the built environment is a tool of competetivness.

The problem is that it would almost be impossible to prove this theory, because cities are so complex and there's so many factors that could inflict such a survey. But still I think we should stop building those sterile-lawn/parking-covered-infinities of unity and start to build something more complex and lively.

/Alexander Åkerman

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från