De senaste månaderna har jag börjat fundera på att engagera mig i politik. Frågan är bara hur. I föreningar, partier eller bara som någon kuf på flashback som drabbats av självövertygelse?
Att gå med i något partis ungdomsförbund känns lockande. Att få diskutera politik med andra alltså. Dock känner jag inte att något parti känns särskillt rätt. I mitt hjärta är jag hängiven åt orättvisor och antagligen då lite av en socialist. Men utanför mitt hjärta blir det svårare. Om man tar sakfrågor som skolpolitik, syn på ekonomin, syn på samhällsplanering, kärnkraftsfråga, infrastruktur etc. Så ligger jag liksom lite utanför alla partier. Borgarna har enligt mig en alldeles för naivt blind tilltro på marknadsekonomin. Att den "fria" marknaden skulle lösa alla problem verkar vara deras ideologiska övertygelse. Sossarna är å andra sidan nog lite för skeptiska i frågan, enligt mig... och så tror jag på en långsiktig utveckling mot lägre skatter.
I kärnkraftsfrågan är jag för en utveckling - framtiden för kärnkraftstekniken ser ljus ut. Dock så är jag emot den kraftigt subventionerad vindkraften. Tänk om pengarna skulle kunnat läggas på nyttigare saker som energieffektivisering av bostäder.
Jag är för höghastighetståg i Sverige, då med maglevteknik så att restiderna blir så pass korta att det får en så stor samhällsekonomisk effekt som möjligt. Byggd järnväg ska ju ändå ligga i hundra år, så långsiktigt blir vinsten markant större. Att förbinda södra Sverige till en enda stor ekonomisk region är för mig ett måste för att bibehålla vår position som världens mest konkurrenskraftiga land. Det ger också stora miljövinster genom att det flyttar över lastbilstransporter till järnväg.
I stadsbyggnadsfrågor vill jag se en radikal förändring till att vi bygger det som människor efterfrågar, samt att byggjätte-oligopolet utmanas. Det måste bli enklare att bygga, så att fler aktörer tillåts komma in och konkurrera. Sen måste segregeringen byggas bort. Människors ekonomi ska i mycket mindre grad än idag få avgöra VAR de bor utan endast HUR de bor. Här måste även arkitekturen
utvecklas...
I utrikespolitiken vill jag att Sverige är mer aktivt och tar ställning för demokrati, mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och mot alla typer av brott mot civilbefolkning... Nu när man läser så mycket om Olof Palme så tycker jag att det är hedransvärt hur han vågade kritisera t.ex Vietnamkriget så som han gjorde. Det har ju i längden varit till gagn för Sverige...
Det jag vill skapa är ett land där personligt inresse blir mer avgörande för människors karriär än klasstillhörighet. Ett möjligheternas land där alla ska kunna bygga sin egen framtid.
Att gå med i något partis ungdomsförbund känns lockande. Att få diskutera politik med andra alltså. Dock känner jag inte att något parti känns särskillt rätt. I mitt hjärta är jag hängiven åt orättvisor och antagligen då lite av en socialist. Men utanför mitt hjärta blir det svårare. Om man tar sakfrågor som skolpolitik, syn på ekonomin, syn på samhällsplanering, kärnkraftsfråga, infrastruktur etc. Så ligger jag liksom lite utanför alla partier. Borgarna har enligt mig en alldeles för naivt blind tilltro på marknadsekonomin. Att den "fria" marknaden skulle lösa alla problem verkar vara deras ideologiska övertygelse. Sossarna är å andra sidan nog lite för skeptiska i frågan, enligt mig... och så tror jag på en långsiktig utveckling mot lägre skatter.
I kärnkraftsfrågan är jag för en utveckling - framtiden för kärnkraftstekniken ser ljus ut. Dock så är jag emot den kraftigt subventionerad vindkraften. Tänk om pengarna skulle kunnat läggas på nyttigare saker som energieffektivisering av bostäder.
Jag är för höghastighetståg i Sverige, då med maglevteknik så att restiderna blir så pass korta att det får en så stor samhällsekonomisk effekt som möjligt. Byggd järnväg ska ju ändå ligga i hundra år, så långsiktigt blir vinsten markant större. Att förbinda södra Sverige till en enda stor ekonomisk region är för mig ett måste för att bibehålla vår position som världens mest konkurrenskraftiga land. Det ger också stora miljövinster genom att det flyttar över lastbilstransporter till järnväg.
I stadsbyggnadsfrågor vill jag se en radikal förändring till att vi bygger det som människor efterfrågar, samt att byggjätte-oligopolet utmanas. Det måste bli enklare att bygga, så att fler aktörer tillåts komma in och konkurrera. Sen måste segregeringen byggas bort. Människors ekonomi ska i mycket mindre grad än idag få avgöra VAR de bor utan endast HUR de bor. Här måste även arkitekturen
utvecklas...
I utrikespolitiken vill jag att Sverige är mer aktivt och tar ställning för demokrati, mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och mot alla typer av brott mot civilbefolkning... Nu när man läser så mycket om Olof Palme så tycker jag att det är hedransvärt hur han vågade kritisera t.ex Vietnamkriget så som han gjorde. Det har ju i längden varit till gagn för Sverige...
Det jag vill skapa är ett land där personligt inresse blir mer avgörande för människors karriär än klasstillhörighet. Ett möjligheternas land där alla ska kunna bygga sin egen framtid.
Kommentarer
Skicka en kommentar