Framtiden för den svenska skolan

När jag testade på läraryrket genom att vikariera lite förra våren så fick jag känna på hur svårt läraryrket är, men också hur fantastiskt det kan vara. Känslan av att lyckas sporra eleverna och att lyckas lära dem något är fantastisk. Om jag inte varit så starkt intresserad av arkitetktur så hade jag definitivt blivit lärare. Eller så hade jag tvekat på grund av yrkets låga status. Tyvärr...

Idag är bilden av den svenska skolan en KRISSKOLA. Där varken lärare eller elever antyds hålla måttet. Jag tror att Björklunds retorik om "flumskolan" är skadlig även om den bild han ger tyvärr på många håll är sann. Jag tror att hans retorik är skadlig då den undergräver skolans status. Den odlar myten om att dagens unga är odugliga analfabeter och att lärarkåren är dålig. Resultatet medför att arbetsgivare blir skeptiska till att anställa unga och att färre söker till lärarutbildningen. Jag tror att debatten måste byta fokus från det som inte fungerar till det som faktiskt kan lösa problemen och vad vi vill ha för skola.

För mig som har färska erfarenheter av att gå i skolan är det kanske största bekymret bristen på undervisning och otydliga mål. Undervisning har bytts mot enskilt arbete i att fylla i stenciler. Tid för diskussion och reflektion saknas. Detta gör att elever inte kan ta till sig kunskaper på ett djupare plan eftersom de bara har tillgång till sitt egna perspektiv på det de lär sig.

Många elever saknar djupare kunskaper! Hur kan detta nås?

- Mer diskussioner i klassrummen! Detta tror jag är det enskillt viktigaste för framtidens undervisning. Det förträffliga med diskussioner är att de också kan fortsätta utanför klassrummet då de engagerar eleverna. Detta låter också de duktiga eleverna att utvecklas genom att de sprider sin kunskap, vilket ska vara bra för att utveckla djupare förståelse.

- Lyft fram goda förebilder! Vi måste börja odla en respekt för att vara riktigt jäkla duktig, oavsätt om det handlar om att vara en duktig musiker, försäljare, entreprenör, kock eller forskare i partikelfysik. Tanken att det är OK att vara medelmåtta är skadlig. Att skapa medelmåttor kan inte vara målet för en ambitiös skolpolitik! Bjud in eller besök framgångsrika personer! Många elever behöver mål som sporrar dem att plugga. Se bara hur hårt de som vill bli läkare pluggar!

- Belöna duktiga lärare och utveckla de sämre! Även lärarna behöver förebilder, så lyft fram och belöna de duktiga. Jag tror också att de behöver möjlighet att lära av varandra. Ge sämre lärare mentorer i form av alla de duktiga och erfarna lärare som finns.

I Språkundervisningen:

Ge elever erfarenheter och färdigheter i att agera inför publik - Denna kompetens saknas hos alltför många idag - även hos lärare - och detta skulle också kunna ge elever en större självkänsla som låter dem delta i klassrummets diskussioner.

Retorikinriktad språkundervisning - Lär ut svenska genom praktiska skriv/läsövningar med efterföljande reflektion. Idag glöms reflektionen bort och eleverna ser inte sina egna misstag eller vad de är bra på för den delen. Glöm den torra grammatikundervisningen den lär man sig ändå - fast på den hårda vägen. En retorikinriktad språkundervisning tror jag kan ge elever en bättre bild av språkets betydelse och därmed öka intresset. Retorisk analytisk förmåga är också livsviktigt i informationssamhället.

I Matematikundervisningen:

Elever behöver djupare förståelse för matematik, detta åstadkoms genom att ha fler matematiklärare som kan hjälpa och förklara för varje elev, men också genom att diskutera problem. En annan sak jag tror behövs är att lyfta förmågan till logiskt tänkande genom att lösa logiska problem.

Jag tror att den svenska skolan är bättre än sitt rykte. Men potentialen för förbättring är enorm då förutsättningarna till en bra skola aldrig har varit bättre. Fler och fler föräldrar är välutbildade, samtidigt som att information och kunskap aldrig varit så lättillgängligt som nu. Framtidens skola måste utnyttja detta. För mig är det självklart att sverige ska ha världens bästa skola. Det finns inget alternativ.

Frågan är bara hur man mäter detta: I PISA-studíer, i ungdomsarbetslöshet, i genomsnittlig framgång sett ur ett livsperspektiv, andel som läser vidare, ungas entreprenörsskap, andel superframgångsrika, i kreativitet, i attraktivitet på den internationella arbetsmarknaden eller... Visst är PISA-studier ett bra jämförelsemått, men jag tror att man kan gå bort sig genom att stirra sig blind på dessa jämförelser och glömma bort vad som mäts. I dagens föränderliga värld kan framtiden ställa krav på helt andra kunskaper än de som produceras idag. Ja, den frågan som skoldebatten inte ställt är vilken skola vi vill ha och vad vi vill få ut av den.