Staden och marknadsföringen

Guggenheim Bilbao

Häromdagen så var jag på föreningen allt åt allas studiecirkel med tema staden. Igår diskuterades staden som en produkt, något som marknadsförs för att locka turister, inflyttare och investerare. Som arkitektstudent får man ofta höra om den så kallade Bilbaoeffekten - den fantastiska sagan om hur ett världskänt museum ritat av en världskänd arkitekt lyckats blåsa liv i en slumrande stad och sätta den på kartan. Succén i Bilbao har närt drömmar hos andra städer om att kunna göra samma sak - Att sätta staden på kartan. Medlet för att göra detta spelar inte så stor roll, det kan vara ett nytt spejsat guggenheim museum, en turning torso-skyskrapa, ett idrottsevent, en festival eller bara ett överdimensionerat pariserhjul.


Göteborgshjulet - en förlustaffär!

Problemet är att ett skämt inte är lika roligt andra gången ... och inte heller tredje eller fjärde gången... Snart har alla städer sin symbolbyggnad och det kanske största problemet med det hela är att bilden av staden förändrats. Från att ha varit något som fostrar framgång till något som försöker attrahera den. Det är som att alla städer väntar på att tillväxt och framgång ska dimpa ner utifrån. Att ett fräscht yttre ska locka investeringar utifrån. Men samtidigt som alla städer vill profilera sig blir de allt mer och mer intetsägande. Redan idag ser i stort sett varenda centrum i en mellanstor svensk stad likadant ut. Där finns ett Åhléns, McDonalds, H&M, Clas Ohlsson etc... I de externa handelområdena finns ICA Maxi, Elgiganten, Biltema, Jula, Intersport, IKEA etc...
Längs de centrala butiksgatorna är det bara dessa jättar som har råd att etablera sig på gund av de höga hyrorna. De mindre och mer personliga butikerna och caféerna riskerar att försvinna helt ur våra stadskärnor på grund av skenande lokalhyror.Den arena där lokala aktörer förr i tiden kunde utvecklas har nu köpts upp av stora butikskedjor. Vad gör detta med våra städers charm och personlighet - det som skiljer städer ifrån varandra? Var nämns stadens charm och personlighet när städer försöker marknadsföra sig själva? Vi har glömt bort hur en stad kan utvecklas underifrån, från dess egna invånare.

Jag tror inte att man kan vinna på falsk marknadsföring genom att bygga en ny flashig symbolbyggnad för en tråkig stad. Det funkar inte. Det jag tror man vinner på i längden är att utveckla levande stadsmiljöer med säregen karaktär och som framförallt erbjuder livskvalite. Ta Nationslivet i Uppsala som exempel - det lockar till sig en hel drös med studenter som väljer Uppsala just på grund av dess starka rykte. För att en stad ska få ett bra rykte tror jag att levnadsmiljöerna måste vara attraktiva med karaktär och erbjuda livskvalite. När man lyckas koppla ihop Köpenhamn med bilden av att sitta i Nyhavn med en kall öl och trevligt sällskap så har man lyckats med något som jag inte tror går att skapa med ett flashigt nytt Guggenheim. Man har skapat bilden av hur trevligt det kan vara att faktiskt leva i staden - Det kan ingen flashig symbolbyggnad åstadkomma.


Nyhavn - en symbol för hela Köpenhamn

Man kan ju också fråga sig hur länge alla dessa symbolbyggnader känns fräscha... Har de ett bäst före datum? Om de har det så kan vi alltid gå tillbaka till ölen - människan har ju uppskattat kall öl längre än vad någon kan minnas... Varför skulle det ändras nu?