Jag minns första gången som åsynen av Slussen framträdde framför mina näsborrar. Efter att ha strosat i Stockholm och efter att ha gått genom Gamla Stan kom jag till vad som kändes som vägs ände. Framför mig tornade söders klättrande takåsar, men mellan mig och detta gytter låg ett litet hinder. Detta hinder kändes tillräckligt avskräckande för att få mig att vända om. Jag kände mig inte välkommen. Detta hinder var det som bland stockholmare kallas för Slussen - Ett varande betongornament som piercat det vackra Stockholm. Tyvärr är piercingen inte lika fräsch som på 30-talet och dess förtryck av människan till förmån för massbilismen är minst sagt otidsenlig. Tyvärr är även många samtida förslag fast i samma spår. Senast i raden...
Idag vittrar Slussen sönder och arkitekttävlingar och andra förslag till Slussens framtida utformning avlöser varandra. Den senaste arkitektävlingen vanns av Foster/Berg. Dock har protester lyckats frammana politisk intervention och därför återstår bara en köplåda och en gigantisk öppen yta kvar av det ursprungliga förslaget. Min personliga tro är att detta skulle leda till att "slussen" blir en onödigt livlös plats, likt ett blåshål. Säga vad man vill om dagens slussen så har det åtmintone en unik karaktär. I vilken stad av Stockholms proportioner och rikedom hittas denna grad av förfall intill en av stadens mest centrala platser? Ur en postapokalyptisk synvinkel är slussen unik och riktigt häftig.
Hursom helst har även jag skissat på ett förslag till Slussen. Dock så var det ett tag sen och det finns en del saker jag skulle ändra om jag gjorde om det. Det jag försökt åstadkomma är att skapa närhet mellan Söder och Gamla stan, så att stråket däremellan förstärks. Idag krävs det flera hundra meter av fast beslutsamhet för att ta sig vidare från Gamla stan till Söder. När man som jag för länge sen kommer ut ur Gamla stans täta gatunät med näsan riktad mot Söders höjder ska man känna en sorts dragningskraft att ta sig vidare utan att känna sig hämmad av några hinder.
För att uppnå detta behövs en gedigen gångbro med plats för marknadsstånd och sittplatser. En terraserad trappa skapar en koppling mellan Södermalms stenstad och vattnet. I strömmen byggs en surfvåg som blir en attraktion i sig. På terrasserna skapas utrymme för små fik, restauranger och barer. Målet är en plats för människor att stanna upp på. En plats där man kan sitta i timmar och bara kolla på alla andra.
Huset jag placerat mitt fram för näsan är någon sorts kulturpalats. Dess kristalllika torn är utformade för att framhäva gyttret på Söders höjder, men också för filtrera ljus åt kajen. Inuti bildas en kyrkliknande torggata där tornen bildar valv och kupoler. Det blir en väderskyddad utsiktsplats mot Gamla stan. I kulturpalatset kan det inrymmas ett bibliotek, ett par småteatrar, musiklokaler med ett nytt debaser, lite shopping och en minst sagt spektakulär utomhusscen på taket med utsikt mot världens vackraste Stockholm. 
Det finns en del att ändra med detta förslag, framförallt på trafiklösningarna. Det jag skulle ändra med plankartan ovan är att lägga till en bilbro genom att dra om munkbroleden så att den går längs tunnelbanebron direkt till Södermalm och över det som betecknas "torg" i kartan. Det skulle möjliggöra att Gamla stans sydkaj kan befrias från massbilismen genom att man ersätter trafikleden med en smal gåfartsgata. På kajen skulle det då kunna ges plats mer för människor...
Ja detta är ju inget perfekt förslag, men jag tror att det har en nyttig målsättning - Att göra slussen till en plats för människor...
Kommentarer
Skicka en kommentar