Fortsätt till huvudinnehåll

Stockholm en förbryllande stad del 2 - Slussen

Jag minns första gången som åsynen av Slussen framträdde framför mina näsborrar. Efter att ha strosat i Stockholm och efter att ha gått genom Gamla Stan kom jag till vad som kändes som vägs ände. Framför mig tornade söders klättrande takåsar, men mellan mig och detta gytter låg ett litet hinder. Detta hinder kändes tillräckligt avskräckande för att få mig att vända om. Jag kände mig inte välkommen. Detta hinder var det  som bland stockholmare kallas för Slussen - Ett varande betongornament som piercat det vackra Stockholm. Tyvärr är piercingen inte lika fräsch som på 30-talet och dess förtryck av människan till förmån för massbilismen är minst sagt otidsenlig. Tyvärr är även många samtida förslag fast i samma spår. Senast i raden...

Idag vittrar Slussen sönder och arkitekttävlingar och andra förslag till Slussens framtida utformning avlöser varandra. Den senaste arkitektävlingen vanns av Foster/Berg. Dock har protester lyckats frammana politisk intervention och därför återstår bara en köplåda och en gigantisk öppen yta kvar av det ursprungliga förslaget. Min personliga tro är att detta skulle leda till att "slussen" blir en onödigt livlös plats, likt ett blåshål. Säga vad man vill om dagens slussen så har det åtmintone en unik karaktär. I vilken stad av Stockholms proportioner och rikedom hittas denna grad av förfall intill en av stadens mest centrala platser? Ur en postapokalyptisk synvinkel är slussen unik och riktigt häftig.

Hursom helst har även jag skissat på ett förslag till Slussen. Dock så var det ett tag sen och det finns en del saker jag skulle ändra om jag gjorde om det. Det jag försökt åstadkomma är att skapa närhet mellan Söder och Gamla stan, så att stråket däremellan förstärks. Idag krävs det flera hundra meter av fast beslutsamhet för att ta sig vidare från Gamla stan till Söder. När man som jag för länge sen kommer ut ur Gamla stans täta gatunät med näsan riktad mot Söders höjder ska man känna en sorts dragningskraft att ta sig vidare utan att känna sig hämmad av några hinder.
För att uppnå detta behövs en gedigen gångbro med plats för marknadsstånd och sittplatser. En terraserad trappa skapar  en koppling mellan Södermalms stenstad och vattnet. I strömmen byggs en surfvåg som blir en attraktion i sig. På terrasserna skapas utrymme för små fik, restauranger och barer. Målet är en plats för människor att stanna upp på. En plats där man kan sitta i timmar och bara kolla på alla andra.
Huset jag placerat mitt fram för näsan är någon sorts kulturpalats. Dess kristalllika torn är utformade för att framhäva gyttret på Söders höjder, men också för filtrera ljus åt kajen. Inuti bildas en kyrkliknande torggata där tornen bildar valv och kupoler. Det blir en väderskyddad utsiktsplats mot Gamla stan. I kulturpalatset kan det inrymmas ett bibliotek, ett par småteatrar, musiklokaler med ett nytt debaser, lite shopping och en minst sagt spektakulär utomhusscen på taket med utsikt mot världens vackraste Stockholm.
Det finns en del att ändra med detta förslag, framförallt på trafiklösningarna. Det jag skulle ändra med plankartan ovan är att lägga till en bilbro genom att dra om munkbroleden så att den går längs tunnelbanebron direkt till Södermalm och över det som betecknas "torg" i kartan. Det skulle möjliggöra att Gamla stans sydkaj kan befrias från massbilismen genom att man ersätter trafikleden med en smal gåfartsgata. På kajen skulle det då kunna ges plats mer för människor...
Ja detta är ju inget perfekt förslag, men jag tror att det har en nyttig målsättning - Att göra slussen till en plats för människor...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från