Fortsätt till huvudinnehåll

Uppsalas identitet - mer än dess siluett?

Det mesta av det som byggts i Uppsala under senare år skulle i princip lika gärna kunna vara byggt i vilken som helst av städer i västvärlden. Samtidigt är Uppsala inte vilken stad som helst. Det är en stad med en stark säregen identitet, liksom många andra städer i Sverige och världen. Jag tror att många vill att det ska fortsätta att vara så. Också jag vill det. Därför ser jag den stockkonservativa opinionen mot högre bebyggelse i staden som en sorts hälsotecken. Det finns alltså en opinion för att bevara det som är typiskt för Uppsala, i detta fallet Uppsalasiluetten. Men problemet är att frågan om hur vi bevarar och formar Uppsalas säregna identitet blivit marginaliserad till denna enda fråga, den om Uppsalasiluetten. 

Personligen tror jag att den fixering som finns vid denna fråga är farlig. Inte för att jag vill ta död på Uppsalasiluetten, utan för att denna fixering leder till att vi helt blundar för staden som ligger under siktlinjerna mot Uppsalasiluetten. Vi blundar för stadens alla miljöer i ögonhöjd! Det är här en stads karaktär kan och bör vara som påtagligast. Det är ju genom dessa miljöer vi faktiskt upplever staden. 

När vi strävat efter att bevara den identitet som Uppsala ärvt från förr har vi glömt att en stad är i ständig förändring och att det därför inte går att bevara det gamla utan att utveckla det nya. När vi i vår bevarandeiver värnat om Uppsalasilutten har saker hänt under våran blick. Nya stadsdelar har växt fram. Deras utformning är måhända typisk för tiden, men knappast för platsen. Även om vi vill det eller inte kommer nya stadsmiljöer alltid på något sätt förändra stadens karaktär. Tänk bara på hur mycket staden förändrats de senaste 50 åren med en mångdubbel befolkningstillväxt och tänk vad som kan ske kommande 50 år. Hur vi utformar framtidens stadsmiljöer är därför av största vikt för stadens identitet.

Därför efterlyser jag en identitets debatt om Uppsalas gaturum och andra offentliga ytor. 

Vad är det för speciellt med en typisk Uppsalamiljö? Vad bör vara karaktäristiskt för en samtida Uppsalamiljö? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från