Reglerad segregation

När politiker diskuterar bostadsbristen så kommer frågan om de ibland helt absurda bostadspriserna fram. Priser på nyproducerade bostäder tycks inte heller ha ambitionen att ligga på rimliga nivåer. Samtidigt byggs det få hyresrätter. Resultatet är att ungdomar inte ges en god channs att bli vuxna. Familjer med normala löner hänvisas, eller snarare trängs ut, till de mindre attraktiva områdena. I de växande stora och mellanstora städerna riskerar vi att få ökade segregationsproblem. 

Det byggs helt enkelt för lite och det som byggs inriktar sig mot de som redan har mycket. Att det enbart byggs för de som redan har det riktigt bra ställt är enligt mig ett resultat av att det byggs för lite. Varför ska ett byggbolag inrikta sig mot sämre betalande grupper när de enkelt kan sälja till de bäst betalande? Tyvärr är svaret på varför det byggs för lite är att både byggare i oligopolställning och ansvariga politiker har intresse av att hålla bostadspriser uppe. Den enkla lösningen på det är att helt enkelt bygga för lite.

Att politiker har intresse av att hålla bostadspriserna uppe är kanske mindre klart än varför stora byggjättar vill det. Men tydligen har de det. För om man ska döma den politik som förs och har förts så håller de hårt fast vid regleringar som gör det dyrare att bygga. Dessa regleringar är inte heller till långsiktig nytta för staden.

2 regleringar som förindrar byggande och ökar segregationen. 

P-Norm. 

Parkeringsnormen är en av staden tvingande norm som kräver att ett visst antal parkeringar byggs för varje byggd lägenhet. Detta för att tillgodose behovet på parkeringar, vilket enligt mig behövs göras på något sätt. Problemet är bara att en parkering kostar mellan 2 - 400 000 i garage och när det kommer på byggherrens ansvar att tillgodose dessa parkeringar så hamnar dessa kostnader direkt på lägenhetspriserna. Så om du flyttar in i en nybyggd lägenhet så tvingas du betala 2-400 000 kr extra för en parkering som du kanske inte tänker använda. Att göra det så pass oförmånligt att leva utan bil går tvärt emot den riktning mot ett mer miljövänligt samhälle som är NÖDVÄNDIG enligt rådande politiska konsensus. Denna norm gör också att det blir omöjligt att bygga på många små överblivna markrester och försvårar framförallt byggnation på redan hårdgjorda ytor som parkeringsplatser. 

Det P-normen resulterar i är onödigt höga bostadspriser och färre nybyggen. Hur vi tillgodoser boendeparkeringar borde därför ses över.

Prissättning av byggrättsavgifter.

Den andra regleringen jag tänkte kritisera är hur byggrätter prissätts. Idag verkar politiker ha dollartecken för ögonen när de ska besluta om byggrättspriser. De är helt och hållet vinstdrivna, vilket bygger på att krama ut pengar där det går att krama ut dom. Byggrättsavgifter fyller en viktig funktion - de betalar för stadens utbyggnad och underhåll av infrastruktur och samällsservice. Problemet är bara hur prissättningen av dessa sker. Idag så är byggrättsavgifterna höga för byggnationer i centrala/mer attraktiva stadsdelar medan de är låga för bygnationer i mer perifera områden. Byggrättsavgiften bestäms också av exploateringstalet. En hög exploatering leder till en högre avgift. Varför är detta så dåligt? Staden kramar ju ut mycket pengar på detta... Det är dåligt för att det går emot ambitionerna med ur vi vill bygga våra städer. Idag talas det om hur viktigt det är med förtätning - och samtidigt missgynnas projekt i centrala stadsdelar med hög exploateringsgrad, precis det som är ambitionen hos dagens stadsbyggnadspolitik. 

Man kan fråga sig hur politiken kan vara så scizofren? Inte heller behöver denna prissättningsstrategi ge störst inkomster långsiktigt sett. Då den gynnar den typen av stadsutveckling som skapar störst kostnader för infrastruktur -nämligen stadsutglesning. Denna utglesning leder till ökade kostnader för kollektivtrafik, vägar och nya skolor etc. Vad kostar inte detta samhället? Detta fördyrande av byggprojekt i centrala stadsdelar gör det omöjligt att bygga billigt där de flesta vill bo. Denna fördyring gör att boendesegregationen slås fast. Den minskar också lönsamheten för nybyggnation vilket med enkel matematik leder till färre nybyggen.

Vinstdrivna byggrättspriser leder till färre nybyggen, boendesegregation, samt långsiktigt ökade kostnader för kommunen. Prissättningen bör istället utgå från kostnaden för den infrastruktur/samhällsservice som byggnationen ger upphov till.