Fortsätt till huvudinnehåll

Architecture contra culture

Holocaust memorial at night.
"First we shape our buildings, then they shape us" - Winston Churchill once said this. It's one of my favorite quotes. Somehow it defines what architecture is. It says that architecture shapes us, our culture and our actions. I like this definition of architecture, not as an object in itself, but rather as the interaction between form and life, as explained here by Jan Gehl. This means that good architecture has to be more than aesthetically pleasing objects. It's basically about culture. Architecture shapes and are shaped by our culture no matter if we want it to or not.

Different environments makes us behave differently. By entering a cathedral you automatically start to talk more quietly, walk slower and maybe think of other things than you use to think about. In some extent all places affects our behavior this way. Our behavior are both affected by the architecture in itself and by the culture of the spaces. For example there is a culture of being calm, silent and thoughtful when you are in a Cathedral. Our culture tell us to behave this way in a cathedral. If you are not introduced to this culture you'll probably behave differently in this space.

Sometimes the architecture and the culture are in conflict with each other. I experienced this when i was in Berlin earlier this year. We were visiting the holocaust memorial, designed by Peter Eisenmann. It is a monument for all millions of jews that were killed by the Nazis. Culturally it probably should not be a playground type of space. But in the same time it really is a perfect space for hide and seek. I felt a conflict of how to behave in this space. Should I be calm, silent and thoughtful like in a Cathedral or should I accept my inner desire to be playful? For me the playfulness took over but I have no personal connection to neither the war or the holocaust. So the holocaust is not much more than a distant part of history for me. But maybe the space is different for people with a stronger connection to this part of history. Maybe the culture of being calm, silent and thoughtful in this space are stronger for them and maybe this culture will overweight their desire to be playful.

I wonder how the culture of this space will change over time, when the connections to the history of the holocaust gradually gets lost. How long can the intended culture of this space survive? And will the culture of a playground take over some day?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från