Fortsätt till huvudinnehåll

Träsnidaren i Umeå


Träsnidaren är ett område beläget på öst på stan på Umeå - De'e så man he orden här uppe! Det är byggt i slutet av 80-talet. Jämfört med Tomtebo i tidigare inlägg så har man inte ägnat sig åt att göra taskiga kopior av stadens typologier. Istället har området en oregelbunden form som formar gårdar, gränder och små torg. 
Den gående leds fram i en krokig bana, som hela tiden riktar din blick mot nya saker.
En liten "gata". Skalan samt alla entréer och uteplatser gör att "gatan" bjuder in till små möten och aktiviteter här. Här kan ju barnen spela fotboll!
Arkitekten som står för både byggnaderna och masterplanen är den EngelskSvenske arkitekten Ralph Erskine, som är känd för att bygga för "social housing" - för allmännyttan. I princip alla rum i detta område inbjuder till liv. Mot både gator och gårdar vänder sig entréer med små uteplatser. Skalorna är väl avvägda, vilket jag tror är den avgörande faktorn till att rummen inte känns öde. Rummen aktiveras genom alla entréer och tillhörande uteplatser.

Området karaktäriseras av slutna rum med gytterkänsla.
Att vandra igenom träsnidaren är spännande. Det är som en stad i staden. En svåröverblickad sekvens av föränderliga rumsligheter. 
Man vet inte vad som döljer sig där bakom...
Nästan alla rum är slutna. Att röra sig med för att man hela tiden möter nya rum, tillskillnad från en bred och rak aveny där du alltid befinner dig i samma rum.
Varierande hushöjder runt ett torg.
Hushöjderna är minst sagt varierande från 2 våningar upp till 9.  De höga husen har liksom smygits in i området. De blir inte dominerande fastän omgivande bebyggelse i stort utgörs av 2 och 3 våningshus.
Stora gården. Gårdarna är av varierande storlek och kantas av uteplatser. 
Området är till och med mysigt i mörkret.
Alla ytor i detta område bjuder in till aktiviteter och det känns inte farligt i mörkret heller. Jag skulle gissa på att det är relativt tättbebyggt också trots att bebyggelsen mestadels är/känns lågmäld och småskalig. Det enda jag kan ha emot detta område är att det inte bjuder in förbipasserande gående och cyklister, att det är monofunktionellt, samt att det hela är byggt och ägt av samma fastighetsägare. Jag skulle gärna se hela städer uppbyggda efter denna struktur. Det skulle bli en fantastisk labyrint att upptäcka. Mycket roligare än rutnätsstäder med livlösa och alltför breda gaturum.
När man talar om trollen. Här ses stads"livet" på hammarby allé i Hammarby sjöstad. En 33 meter bred gata som ser ut att leda till det som urbanofilen refererar till som "ingenting" och andra kallar för naturen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från