Fortsätt till huvudinnehåll

Om tydliga och otydliga översiktsplaner

Plan för nynäshamn. Illustration Sweco

En översiktsplan för framtida stadsutveckling är något alla kommuner är skyldiga att ha enligt lag. Men hur följs de upp och hur tydliga är de egentligen?
Att läsa översiktsplanen för Uppsala är som att läsa en bunt utredningar staplade på varandra. Antagligen är det välgjorda utredningar som tagits fram av kompetenta tjänstemän. De beskriver utförligt befolkningsprognoser, kollektivtrafikutredningar och befintlig grönstruktur. Utöver dessa utredningar hittar man enbart en sida med visioner för framtiden - ENDAST EN SIDA AV 135! 391 ord och inga bilder.
Fina ord med svävande betydelser. Vad säger denna skrift egentligen?
Men värre är att den text som utgör HELA det visionära i stadens översiktsplan är så flummig att den egentligen inte säger någonting konkret. Hur ska denna vision kunna vägleda kommunen i beslut som rör framtiden? Och på vilket sätt ger detta en tydlig bild för Uppsalas invånare om stadens framtida utveckling?

Vad som framförallt saknas i översiktsplanen är hur visionerna ser ut i rumslig form.  För att citera den första meningen i Visionsdokumentet: "En spännande arena för epokgörande kunskap, kultur och affärer. Här finns jordmånen för att nya idéer ska växa. Vetenskap och praktiska tillämpningar drar nytta av varandra.". Det vore jätteintressant att se visionsbilder av en framtida stadsmiljö som underlättare dessa önskade effekter. Överhuvudtaget behövs det bilder som förklarar texten då ord som "epokgörande kultur" kan beskriva allt mellan himmel och jord, och säger därmed egentligen ingenting konkret.  

"Det behövs bilder som förklarar hur de nya stadsstråken ska skapas och utformas. Hur förtätning ska ske och hur utvecklingen på ett schematiskt sätt kommer att påverka stadsdelarnas karaktär och struktur."

Utan bilder blir översiktsplanen väldigt svår att ta till sig. För att förstå måste man läsa igenom översiktsplanen noga och det krävs en medveten kraftansträngning av medborgarna att avkoda den. Man kan fråga sig om syftet med detta är att så få invånare som möjligt ska sätta sig in i planerna.

De för stadsmiljön väsentliga delarna av översiktsplanen bör vara så pass lättbegripliga att de utan problem kan publiceras i dagstidningen där en större del av befolkningen kan läsa den.

En bra stadsplan...

Så här ser en tydlig översiktsplan ut.
Men allt är inte nattsvart på himmelen! Häromdagen hittade jag en stadsplan som tagits fram på uppdrag av Ax:son Johnssonstiftelsen för Nynäshamn som har många av de kvalitéerna som jag efterlyser. Bilder visar ambitioner på ett sätt som vanliga dödliga kan förstå, kartor visar i detalj hur stadsstrukturen av gator, kvartersmark, parker och torg kommer att se ut. Det är en plan som ger en tydlig bild av framtiden. Det vill säga någonting greppbart som ger tydlig vägledning i beslut som berör framtiden. Samtidigt är det en vision som är så tydlig att den kan debatteras på en nivå som kan förstås av stadens invånare.  


Om man menar allvar med medborgarinflytande i stadsbyggnadsprocesser så krävs det en viss förutsägbarhet. Dagens för allmänheten oförutsägbara stadsplanerande som enbart styrs av de frågor som är populära för stunden tar engagerade medborgarna på sängen. Just nu tycks det vara bostadsbristen som hörs mest i opinionen och vips blir det bostadsinnergård av det som för några år sedan såg ut att bli en ny stadsdelspark.*


En konstruktiv demokratisk debatt kräver tydliga långsiktiga visioner som kan debatteras, tyvärr duger inte Uppsalas stadsplan åt detta. Men grattis till Nynäshamn!

*Senaste översiktsplanen kap 4 och sida 63 ser det ut som att det ska bli stadsdelspark i detta kvarter. Men stadsdelspark och bostadsgård kanske är detsamma i politikernas ögon!?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från