Rättvis stad - del 1. Variationsrika bostäder

Bostäder som är unika och olika kan attrahera unika och olika människor.

Segregering och orättvisa är ett växande problem i sveriges storstäder. I denna bloggserie ska jag försöka svara på hur städer kan byggas för alla.

I en tid då exploatörer uppmuntras av folkvalda politiker att skapa storskalig boendesegregation genom att omvandla hela stadsdelar till dyra livsstilsboenden för enskilda och ofta privilegierade samhällsgrupper känner jag att det är dags för ett mer socialt stadsbyggande. Det handlar om att bygga stadsdelar som kan attrahera en bredare grupp i samhället. Höginkomsttagare, låginkomsttagare, barnfamiljer, karriärister, unga, studenter och äldre, allt blandat i en smakrik röra. Målet för all stadsplanering bör återigen bli en stad där det är trivsamt, billigt och enkelt att leva och att minska boendesegregationen, mellan hög och låginkomstagare. Tyvärr är det inte så jäkla lätt alltid. Att bygga nytt är oftast dyrt och nya lägenheter blir därför något som bara rika människor har råd med. Men med god planering och smart byggande går det att bygga för alla.

Ett av de största stadsproblemen idag är boendesegregation mellan stadsdelar, inte sällan kan medelinkomsten inom en stadsdel vara den dubbla mot stadsdelen på andra sidan vägen. Men det behöver inte vara så, rika och fattiga kan leva tillsammans inom samma stadsdelar. Det kräver dock en stor variation av bostadstyper inom stadsdelarna, en varitation som med olika kvalitéer kan attrahera alla olika samhällsgrupper och deras behov. En person som gör karriär och klättrar på inkomststegen ska inte behöva flytta ut ur sin stadsdel för att hitta ett bättre boende med större kvalitéer, vilket idag är svårt i många stadsdelar - försök hitta lyxvåningar i miljonprogramsområdet eller enkla tvåor och ettor i villaområdet. Denna metod har tillämpats historiskt med goda resultat, dock behöver variationen vara större nu när standarderna har höjts på bostäder i allmänhet. 

En gata med townhouses jämte små och stora flerbostadshus - en mix av stora penthouselägenheter med takträdgårdar blandat med minimala ettor med skuggiga franska balkonger. Varierat = vackert.

Alla bostäder bör och kan inte heller vara splitter nya, ha slående utsikt, dyra ytskikt, garageplats, soldränkta eftermiddagar, stora takterrasser eller följa alla boverkets regler för handikappsanpassning. Allt detta lägger på stora extrakostnader på boendet, kostnader som inte alla kan betala. Planerares mån om enskilda bostäders standard - solljus åt alla, garageplatser åt alla och minimimått åt alla - har också lett till dyrare bostäder åt alla.

Isället för mer minimistandard behövs mer variation. En hög finkornig variation av bostäder inom stadsdelarna är nödvändig. Det behövs bostäder som är både små och stora, gamla och nya, lyxuösa och spartanska, soldränkta och skuggtäckta. En intressant blandning av townhouses, penthouses, vanliga lägenheter, etagelägenheter, takträdgårdar och franska balkonger. Detta kräver att vi börjar planera för en mångfald av aktörer på bostadsmarknaden, fria byggrupper, små byggare, allmännytta, privatpersoner, samt även stora byggare. Sverige har en lång tradition av att planera för stora byggbolag, vilket lett till en oligopolmarknad där små aktörer inte kunnat slå sig in och byggandet blivit minst sagt likriktat. En kombination av monotont och dyrt. Varierat och billigt låter trevligare i mina öron.