Fortsätt till huvudinnehåll

Rättvis stad del 2. Parallella världar

En gräsremsa skilljer låginkomstagare från höginkomstagare.
En tydlig gräns som skapats genom medveten segregering.
Segregationens gränser är skarpa som en motorväg, de delar in staden i två parallella världar - en värld för oss rika och en värld för er andra.

I mitt villaområde har alla god utbildning, höga löner, årliga utlandssemestrar och fläskfilé till middag på en tisdag. Det är den bild av samhället som vi ser. Men bara en gräsremsa bort från den välbärgade villaförorten finns ett miljonprogramsområde där medelinkomsten är hälften så stor. De geografiska skillnaderna är tydliga. På den ena sidan gräsremsan har i stort sett alla god utbildning, arbetslösheten är låg och barnen förväntas plugga vidare. På den andra sidan är arbetslösheten hög, utbildningsnivån låg och barnen presterar dåligt i skolan. Det är helt enkelt två parallella världar. Världar som planerats fram.

Man kan fråga sig varför man planerar dessa parallella världar? Varför planerar vi hela områden som social monokultur? I detta område bor barnfamiljer i idylliska villor, här bor välbärgade och där borta buntar vi ihop socialt utsatta. - Och kolla på det nya området! Här har vi planerat för femtioplusare med utflugna barn! Stadsdelar planeras idag efter social tillhörighet - om man kollar på bilden ovan så är det inte svårt att inse att villaområdet planerats för välbärgade och miljonprogrammet för arbetarklass. Ingen som ser något problematiskt i att systematiskt isolera rika och välutbildade från det övriga samhället?

Ni kanske minns upproren i London i somras - kvarter som brändes ner och butiker som plundrades på elektronikprylar och märkeskläder. Dagens orättvisa handlar inte alltid om traditionell fattigdom -brist på mat eller tak över huvudet - idag handlar det istället om identitet! En del av den identiteten sitter i våra kläder och prylar - du är din flatscreen-tv, din Iphone och din surfplatta. Men en stor del handlar också om var vi bor. Säg att du kommer från Rosengårdh eller Djursholm och vips så kastas fördomar mot dig. I London skedde majoriteten av upproren i närheten av stigmatiserade miljonprogramsområden, där de boende i flera år upplevt höjda hyror, samtidigt som de inte har någon annanstans att ta vägen - De är människor som staden vill göra sig av med. Kommer samma sak hända här när vi chockhöjer hyrorna i våra miljonprogram?


När ska vi sluta säga åt människor var de ska bo? När ska vi ge människor möjligheter att forma sin identitet själva? Och när ska vi sluta planera parallella världar? Annars kanske också vi i framtiden får njuta av värmande kvartersbränder, där flammorna speglar sig i glaskrosset från plundrade butiksfönster... 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från