Rättvis stad del 2. Parallella världar

En gräsremsa skilljer låginkomstagare från höginkomstagare.
En tydlig gräns som skapats genom medveten segregering.

Segregationens gränser är skarpa som en motorväg, de delar in staden i två parallella världar - en värld för oss rika och en värld för er andra.

I mitt villaområde har alla god utbildning, höga löner, årliga utlandssemestrar och fläskfilé till middag på en tisdag. Det är den bild av samhället som vi ser. Men bara en gräsremsa bort från den välbärgade villaförorten finns ett miljonprogramsområde där medelinkomsten är hälften så stor. De geografiska skillnaderna är tydliga. På den ena sidan gräsremsan har i stort sett alla god utbildning, arbetslösheten är låg och barnen förväntas plugga vidare. På den andra sidan är arbetslösheten hög, utbildningsnivån låg och barnen presterar dåligt i skolan. Det är helt enkelt två parallella världar. Världar som planerats fram.

Man kan fråga sig varför man planerar dessa parallella världar? Varför planerar vi hela områden som social monokultur? I detta område bor barnfamiljer i idylliska villor, här bor välbärgade och där borta buntar vi ihop socialt utsatta. - Och kolla på det nya området! Här har vi planerat för femtioplusare med utflugna barn! Stadsdelar planeras idag efter social tillhörighet - om man kollar på bilden ovan så är det inte svårt att inse att villaområdet planerats för välbärgade och miljonprogrammet för arbetarklass. Ingen som ser något problematiskt i att systematiskt isolera rika och välutbildade från det övriga samhället?

Ni kanske minns upproren i London i somras - kvarter som brändes ner och butiker som plundrades på elektronikprylar och märkeskläder. Dagens orättvisa handlar inte alltid om traditionell fattigdom -brist på mat eller tak över huvudet - idag handlar det istället om identitet! En del av den identiteten sitter i våra kläder och prylar - du är din flatscreen-tv, din Iphone och din surfplatta. Men en stor del handlar också om var vi bor. Säg att du kommer från Rosengårdh eller Djursholm och vips så kastas fördomar mot dig. I London skedde majoriteten av upproren i närheten av stigmatiserade miljonprogramsområden, där de boende i flera år upplevt höjda hyror, samtidigt som de inte har någon annanstans att ta vägen - De är människor som staden vill göra sig av med. Kommer samma sak hända här när vi chockhöjer hyrorna i våra miljonprogram?


När ska vi sluta säga åt människor var de ska bo? När ska vi ge människor möjligheter att forma sin identitet själva? Och när ska vi sluta planera parallella världar? Annars kanske också vi i framtiden får njuta av värmande kvartersbränder, där flammorna speglar sig i glaskrosset från plundrade butiksfönster...