Fortsätt till huvudinnehåll

Speakers corner. Förutsättningar, visioner och självbedrägeri


Bild: Karavan arkitektur & landskap
Som avskedspresent från kommunfullmäktige i Uppsala fick centerpartisten Lars O Ericsson äntligen inviga sin dröm om ett ”speakers corner” på Vaksala torg i Uppsala.

Kanske blev det dock inte riktigt som han tänkt sig. På platsen har nästan ingen synts hålla tal och ännu färre verkar bry sig om att lyssna om någon faktiskt skulle ta mod till sig och börja tala. Vaksala torg är ingen idealisk plats för aktiviteter som kräver en spontan publik, torget är alldeles för stort och människorna här är alldeles för få, utspridda och upptagna med att förflytta sig. Storleken på torget gör det bekvämt för eventuell publik att upprätthålla trettio meters säkerhetsavstånd till den som håller framträdande.

Förebilden för detta speakers corner hittar man i Londons Hyde Park, till skillnad från Vaksala torg är miljön mer intim och mer befolkad av både förbipasserande men också människor som uppehåller sig ledigt kring denna plats. Här finns en stor potentiell publik och det finns också en tradition kring denna plats, en kultur etablerad av att hålla politiska framträdanden. Detta är de två grundförutsättningar för att en vision som denna ska fungera - kulturella och rumsliga förutsättningar.

Den 800 000 kr dyra ”tal-möbeln” som nu står i ett hörn av Vaksala torg ser tyvärr ut att bli ett skolexempel på hur visioner alltför ofta saknar verklighetsförankring inom stadsplanering. Visionen pekar gärna ut det tänkta slutresultatet men glömmer vilka förutsättningar som krävs för att uppnå detta. Frånvaron av talare har uppmärksammats i flera tidningsartiklar och de flesta verkar inse att det är platsen det är fel på - det finns ingen här som lyssnar. Men samtidigt kan man läsa så här i ett pressmedelande skrivet av kontoret för samhällsutvecklings på Uppsala kommun:

"Platsen vid Vaksala torg, framför uppsala konsert och kongress, är vald med anledning av att det är en välbesökt plats där många passerar och kan stanna till. [...] Här kan en röst höras och fångas upp av många olika besökare."

Allt är ju relativt. På lite större marknadsdagar kanske påståendet stämmer, men under 99,9 % procent av tiden är detta påstående rent självbedrägeri. Det är tråkigt att normala Uppsalabor ska ha större känsla för rumsliga förutsättningar än proffsen på stadsbyggnadskontoret. 

Kommentarer

  1. Verklighetsbaserat, pragmatiskt tänkande är kanske inte Uppsalas starkaste kort? Å andra sidan vill måhända inte alla politiker ha någon intim miljö utan är nog snarare vana vid dessa torgmötessituationer, där åhörarna står ett eller två stenkast bort i ett par minuter och sedan går...

    Jag var förresten vid Speakers Corner i London för ca 20 år sedan och det såg tomt och oanvänt ut, i hörnet några få meter från intensiv trafik. Det måste ha blivit ändrat sedan dess för det intryck man fick då var att inget sagts där på några decennier.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från