Speakers corner. Förutsättningar, visioner och självbedrägeri


Bild: Karavan arkitektur & landskap
Som avskedspresent från kommunfullmäktige i Uppsala fick centerpartisten Lars O Ericsson äntligen inviga sin dröm om ett ”speakers corner” på Vaksala torg i Uppsala.

Kanske blev det dock inte riktigt som han tänkt sig. På platsen har nästan ingen synts hålla tal och ännu färre verkar bry sig om att lyssna om någon faktiskt skulle ta mod till sig och börja tala. Vaksala torg är ingen idealisk plats för aktiviteter som kräver en spontan publik, torget är alldeles för stort och människorna här är alldeles för få, utspridda och upptagna med att förflytta sig. Storleken på torget gör det bekvämt för eventuell publik att upprätthålla trettio meters säkerhetsavstånd till den som håller framträdande.

Förebilden för detta speakers corner hittar man i Londons Hyde Park, till skillnad från Vaksala torg är miljön mer intim och mer befolkad av både förbipasserande men också människor som uppehåller sig ledigt kring denna plats. Här finns en stor potentiell publik och det finns också en tradition kring denna plats, en kultur etablerad av att hålla politiska framträdanden. Detta är de två grundförutsättningar för att en vision som denna ska fungera - kulturella och rumsliga förutsättningar.

Den 800 000 kr dyra ”tal-möbeln” som nu står i ett hörn av Vaksala torg ser tyvärr ut att bli ett skolexempel på hur visioner alltför ofta saknar verklighetsförankring inom stadsplanering. Visionen pekar gärna ut det tänkta slutresultatet men glömmer vilka förutsättningar som krävs för att uppnå detta. Frånvaron av talare har uppmärksammats i flera tidningsartiklar och de flesta verkar inse att det är platsen det är fel på - det finns ingen här som lyssnar. Men samtidigt kan man läsa så här i ett pressmedelande skrivet av kontoret för samhällsutvecklings på Uppsala kommun:

"Platsen vid Vaksala torg, framför uppsala konsert och kongress, är vald med anledning av att det är en välbesökt plats där många passerar och kan stanna till. [...] Här kan en röst höras och fångas upp av många olika besökare."

Allt är ju relativt. På lite större marknadsdagar kanske påståendet stämmer, men under 99,9 % procent av tiden är detta påstående rent självbedrägeri. Det är tråkigt att normala Uppsalabor ska ha större känsla för rumsliga förutsättningar än proffsen på stadsbyggnadskontoret. 

Kommentarer

  1. Verklighetsbaserat, pragmatiskt tänkande är kanske inte Uppsalas starkaste kort? Å andra sidan vill måhända inte alla politiker ha någon intim miljö utan är nog snarare vana vid dessa torgmötessituationer, där åhörarna står ett eller två stenkast bort i ett par minuter och sedan går...

    Jag var förresten vid Speakers Corner i London för ca 20 år sedan och det såg tomt och oanvänt ut, i hörnet några få meter från intensiv trafik. Det måste ha blivit ändrat sedan dess för det intryck man fick då var att inget sagts där på några decennier.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

Allmänhet och kommunfullmäktige gravt vilselett om tätheten för 33 000 nya bostäder i södra Uppsala

En transformatorstation