En lektion i arkitektur.

Nyskapande och utstickande arkitektur i Örestad, Köpenhamn.
Är stadsmiljön här något att hänga i granen?

Det har brutit ut en arkitekturdebatt mellan folkpartiet och miljöpartiet i Uppsala. Det som debatteras är vilket parti som har bäst arkitekturprogram. I somras skrev jag en debattartikel i UNT med rubriken "vi bygger ett trist Uppsala" och som ett svar på denna artikel fick jag av folkpartisterna Cecilia Hamenius och Peter Nordgren en ordentlig men kanske lite motsägelsefull arkitekturlektion. Jag fick bland annat lära mig att arkitekturen i alla tider varit enahanda och likartad. Dock anser jag mig nu, efter folkpartiets senaste debattartikel, vara skyldig dem en arkitekturlektion. Det jag vänder mig emot i debattartikeln är det stora fokus som tillägnas byggnaden som enskilt objekt. Exempel citat: Hur tänker sig MP och S att deras föreslagna politik ska möjliggöra för nyskapande byggnader som sticker ut? Eller: För att förbättra medborgardialogen om stadsutvecklingen bör vi identifiera metoder som sporrar många fler än enbart de mest initierade att intressera sig för de byggnader som omger oss.

I dessa citat och överlag i debattartikeln ger folkpartisterna en bild av att stadsmiljö och byggnader är samma sak. Om bara byggnaden som objekt är nyskapande och utstickande kommer det per automatik också skapas en attraktiv stadsmiljö. Här är det inte objektens sammanhang och relation till kontexten som är avgörande utan istället är det betydelsen av deras enskilda kvalitéer som lyfts fram. Men kanske är denna tro på de enskilda byggnadernas betydelse inte en ofarlig väg om det är en attraktiv stadsmiljö som man vill uppnå. Den postmodernistiske arkitekten Aldo Rossi beskriver detta bra i följande citat ur boken "the architecture of the city", där han dissekerar truismen och myten om att god arkitektur automatiskt betyder en god stad.

Också utan märkliga byggnader kan städer synas vackra och andas lust. Men att tala om vacker stad är också att tala om god arkitektur. Denna övertygelse verkar definitiv för alla upplysningstidens arkitekturavhandlingar; en vacker stad betyder god arkitektur och vice versa. Det är osannolikt att upplysningstidens tänkare funderade över detta påstående, så djupt hade det trängt in i deras sätt att tänka. Vi vet att deras brist på förståelse för gotikens stad var ett resultat av deras oförmåga att acceptera enskilda element som tillsammans formar ett stadslandskap när de inte kunde se dessa element relaterade till något större system. Men även om de var kortsynta och inte förstod skönheten hos gotikens stad så gör det naturligtvis inte deras eget system felaktigt. Idag framstår det vackra i  gotikens stad just i det att den är en extraordinär artefakt där det unika är klart igenkännligt i dess delar. Genom vår undersökning kan vi fatta dess skönhet: den är också del i ett system.

God arkitektur skapar inte nödvändigtvis en god stad. I den arkitekturdebatt som brutit ut mellan folkpartiet och miljöpartiet ser jag tendenser till att förminska arkitektur till att handla om utstickande och så kallat nyskapande byggnader, enskilda objekt utan hänsyn till någon kontext. Arkitektur skapar de fysiska och mentala ramar i vilka vi lever våra liv. Den ger oss möjligheter men också begränsningar. Som sådan påverkar arkitekturen oss individer i vardagen och ofta omedvetet. På det sätt som vi lever i stadens miljöer är det svårt att inte bedöma dem efter hur de är sammanlänkade med sin omgivning. De sekvenser av stadsmiljöer som flanören upplever på sin väg genom staden har betydligt större inverkan på upplevelsen av skönhet och känslan lustfylldhet än de enskilda byggnadernas kvalitéer i sig.

En jämförelse kan göras med den relativt nya stadsdelen Örestad i Köpenhamn, där det finns mängder med minst sagt djärva och nyskapande byggnader som fått pryda arkitekturmagasin världen över. Trots dessa nyskapande byggnader som i sig själva kan hålla fantastiska kvalitéer så andas stadsdelen utav total tristess. "God arkitektur" ger inte nödvändigtvis en vacker eller för den delen en "god" stad. Helheten, sambanden och stadsrummens kvalitéer är av mycket större betydelse än utstickande byggnader eller nyskapande fasader om ambitionen är att skapa en attraktiv stadsmiljö. Därför är det också detta en arkitektur policy bör ta fasta vid.

Eftertanke: Helheten, sambanden och stadsrummens kvalitéer är i högsta grad styrda av kommunal planering. En omsorg om de områdesplaner och stadsdelsplaner som görs av stadsbyggnadskontoret skulle kunna innebära ett stort lyft för stadsmiljöerna...