Fortsätt till huvudinnehåll

Mer Uppsala i Uppsala!


Jag har varit inblandad i skrivandet av en debattartikel tillsammans med Henrik Ottosson, Benny Lindholm och Jerker Söderlind. Går att läsa här och nedan.
Grönt= områden aktuella för nybyggnation. Rött= Var jag tycker att man istället borde ta ett större grepp.
Stadsdelen kan sedan växa söderut eftersom - här finns utrymme att tillgodose hela stadens
nybyggnadsbehov i uppemot 40 år framöver.

Bygg ny stad i staden med bättre arkitektur

För att sätta fart på Uppsala stadsutveckling och för att bygga bort den bostadsbrist som finns föreslår vi en ny stadsdel, Dag Hammarskjöld-staden – en andra innerstad intill city som blir hem för upp emot 80 000 nya Uppsalabor. Det skriver Henrik Ottosson, Jerker Söderlind, Benny Lindholm och Alexander Åkerman.

Uppsala är en av Sveriges snabbast växande städer. Det ställer höga krav på Uppsalas beslutsfattare att fatta framsynta beslut.
För att radikalt sätta fart på Uppsala stadsutveckling och för att bygga bort den bostadsbrist som finns i Uppsala föreslår vi en ny stadsdel – Dag Hammarskjöld-staden – en andra innerstad intill city som på sikt skulle kunna bli ett hem för upp emot 80 000 nya Uppsalabor.
En av Europas kulturellt mest spännande stadsdelar är Eixample i Barcelona. På 7,5 kvadratkilometer samsas 269 000 invånare med en mängd kaféer, restauranger, affärer och andra verksamheter i varje kvarter, som går runt ekonomiskt tack vare den höga befolkningstätheten. I ett gigantiskt rutnät av hundratals små kvadratiska kvarter där hushöjden sällan understiger sex våningar, men heller sällan överstiger tio, har man skapat en stadsdel med enorm arkitektonisk fantasirikedom och variation. Bland annat finns cirka 150 av världens alla art nouveau-byggnader i stadsdelen, däribland Antoni Gaudís La Sagrada Familia och Casa Milà, och så gott som varje gata kantas av hundratals träd. Det är alltså både tätt och grönt!
Det är ett besvärande faktum att de flesta nya stadsdelar i Sverige är sämre, tråkigare och fulare än de gamla stadskärnorna. Det gäller även Uppsala med expanderande själlösa handelsområden och bostadsområden utslängda i skogen.
Men det tar lång tid att anpassa regler och villkor så att det är möjligt att bygga det de flesta verkar vilja ha. Normer och statliga regler för trafik, buller, tillgänglighet, skyddsavstånd, investeringar, uthyrning, prissättning, utrustningskrav och byggande tar lång tid att ändra på. Därför har vi ett förslag:
Inrätta en sorts ”fristad” i sydvästra Uppsala. Dra en linje på kartan och förklara att inom detta område tillåts undantag till alla de sorters regler som hindrar byggandet av en levande stad. Det ska finnas regler, men bara av den sort som skapar ”mer Uppsala i Uppsala”.
Det behöver inte bli lika tätt som Eixample, men gärna lika myllrade som längs Fyrisån i centrum. Helst med varierad arkitektur med allt från medeltida gränder till storslagna boulevarder, klassiska torg och vackra parker. Om det mesta nya byggandet koncentreras till en stor riktig stadsdel blir det också billigare att dra gator, ledningar och bussar. Handeln kan placeras mitt i staden i stället för utspritt.
Söder om centrum finns ett fem kvadratkilometer stort område som är glest befolkat trots universitets och landstingets verksamhet. Här kan vi bygga ”Dag Hammarskjöld-staden”, en dynamisk och växande del av Uppsala.
Byggandet kan börja på gärdet mellan Kåbo och BMC (Artilleriparken) samt inne i Uppsala Science Park, eller snarare ”Uppsala Science Parkering” på grund av de stora parkeringsplatserna. Genom att foga in bostadshus med lokaler för restauranger, affärer och annan verksamhet i bottenvåningarna kan vi skapa mötesplatser för forskare, företagare, studenter och allmänhet. Med BMC, Akademiska sjukhuset och Ångströmlaboratoriet som grannar skulle det bli en stadsdel med möten som skulle sporra till nytänkande inom allt från spinntronik till matkultur.
Dag Hammarskjölds Esplanad blir det absoluta navet där en mängd olika kulturer möts och nytt skapas. Den nya staden kan bli en global förebild för hur stadsbyggnation kan användas för att kanalisera ny kunskap och forskningsresultat till det omgivande samhället; en gigantisk ”Forskarfredag på Stora Torget” varje dag. Målet borde vara: bygg mer levande och vackert än gamla Uppsala.
Det behövs massvis av fritt experimenterande, där arkitekturen med fördel bryter mot den rådande ”Me too”-trenden! Tillåt en ny spännande och omtyckt arkitektur att utvecklas genom att låta Dag Hammarskjöld-staden bli en lekplats på samma sätt som Eixample i Barcelona blev en lekplats för Modernista-arkitekterna under 1800-talets slut och 1900-talets början.
Framförallt, låt Uppsalaborna få vara med och tycka till i denna utveckling! Vår övertygelse är att detta skulle hjälpa till att såga itu den långbänk av protester som ofta kommer fram vid nybyggnationer, och som tillsammans med segdragna översiktsplaner och detaljstyrning av byggenskap är hinder för Uppsalas expansion.
Om Uppsala ska bli en av Sveriges mest dynamiska städer och en nod för utveckling av Europas mest spännande forskning och företagande krävs att man vågar tänka utanför boxen. Gör något annorlunda! Ett experimentområde för stadsbyggande vore ett bra sätt att ära en av Uppsalas söner och Sveriges mest kända människor. En stadsdel i Dag Hammarskjölds namn!
Henrik Ottosson
Folkpartiet Uppsala Västra, samt
gatu- och samhällsmiljönämnden, Uppsala kommun
Jerker Söderlind
Stadsliv AB, Stockholm
Benny Lindholm
ordförande Folkpartiet Uppsala Västra, samt
Nämnden för hälsa och omsorg, Uppsala kommun
Alexander Åkerman
arkitektstuderande, Umeå universitet
UNT 5/2 2013


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från