Fortsätt till huvudinnehåll

Sickla Köpkvarter - en framtidsmodell?

I boken "handeln bygger staden" så beskrivs Sickla Köpkvarter som en framtidsmodell vad gäller shopping. Det är ett stort köpcentrum allt med samma ägare och de flesta kunder tar sig dit med bil. Vad är det som är så framtid med detta? - Jag åkte till Stockholm för att ta en titt.
Korvhandlare i entrén till Sickla Galleria.
I DN kunde man läsa att Sickla Köpkvarter hade högst omsättning av alla gallerior och handelsplatser i Stockholm - en siffra som säger en del men inte allt...
Sickla köpkvarter - Biograf och italiensk restaurang
 i en lite brokig men trevlig miljö.
Området känns lite brokigt och inte särskilt tillrättagjort, här finns gamla fina tegelbyggnader, standardplåtboxar, kontorshus, parkeringshus och ett par parkeringsfält.

Hantverk & Ateljégatan - här lite avsides finns smala butiker med
låg omsättning men högt trevnadsvärde.
Miljön är gåvänlig med många affärer på nära avstånd och i en avsides gränd hittar man små hantverksbutiker...
Huvudgatan - här får man parkera 30 minuter gratis med p-skiva.
Längs en liten huvudgata kan man parkera för snabba ärenden. 30 minuter fri parkering. Om man bortser från arkitekturen så påminner det lite om något från en amerikansk västernfilm. En kort gatsnutt där det rör sig människor och bilar.

Parkeringshus - 3 timmar fri parkering.
I området finns flera parkeringshus. Parkering är gratis de första 3 timmarna. Tänk det kan vara lönsamt att bygga yteffektiva parkeringshus för ett externhandelscentrum och dessutom gratis - "Det man förlorar på Karusellerna får man tillbaka på gungorna".

Inuti parkeringshus...
Det är ganska tråkigt i parkeringshusen. Konstigt är det att köra bil in i en byggnad - lättare att parkera på marken, speciellt om man bara ska göra ett snabbt ärende.
Entré till Galleria från parkeringshus...
Efter att man parkerat så går man direkt ner i Gallerian - smidigt.


Vad är framtidsmodellen?

Om man ska vara kritisk är Sickla Köpkvarter ett bilberoende köpcentrum, med en stor del ogästvänliga miljöer såsom stora markparkeringar. Till skillnad från många andra bilberoende köpcentrum så har Sickla köpkvarter också en stor del kontor och man kan säga att det på sätt och vis är en blandstad. Stora delar av miljön är gångvänlig och faktiskt riktigt trevlig - en samtida version av 60-talets cityomdanande varuhusstad? - Ja kanske.

En viktig aspekt med området är att det har en och samma ägare, Ljungbergsgruppen. Detta kan i sammanhanget vara en stor fördel att området inte är uppdelat av många olika ägare som alla vill åt vinstmaximering. En ensam stark ägare kan istället se till helheten, kanske kan god service, samt ett brett och varierat utbud väga upp för att delar av sortimentet inte är vinstmaximerade. Gratis toaletter, smala kulturverksamheter, trevliga miljöer är alla saker som i sig själva kostar varuhusägaren. Men att ge kunden en bra upplevelse visar sig här vara något som lönar sig för de delar av köpkvarteren som är vinstgående.

Också strukturen av gator och gränder, anpassade för gående är en intressant aspekt. Tillsammans med läget mitt emellan, Hammarby Sjöstad och Nacka, så finns det potential här att sammanlänka dessa delar till en riktig stadskärna. Köpkvarteren har potential att byggas till med bostäder, en stor del av bilparkeringarna kan tillgodoses i parkeringsgarage och redan nu skulle ett par gaturegleringar kunna integrera köpkvarteren med bostadsområdena i Sickla udde och Sickla strand.

En köpstad som sammanlänkar bilister, kollektivresenärer och gående med varandra, ger underlag för ett stort utbud och är samtidigt en mer hållbar modell än när de sorteras var för sig. Med den gatustruktur som finns i sickla köpkvarter finns också potential för ohämmad utbyggnad - ny handel kan alltid läggas i ett nytt kvarter. Kanske är detta en modell för framtiden...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från