Utveckla Uppsalas Svarta hål!

Uppsalas svarta hål. Grönt= områden som idag ser ut att kunna bebyggas.
Rött= Ett alternativt mer sammanhängande scenario som senare kan växa.

En plan för södra Uppsala.

Det är dags för Uppsala att lämna de små stegens tyrranni och våga visionera. Alldeles intill stadskärnan finns ett i stort sett obebyggt svart hål om hela 6 kvadratkilometer som sträcker sig söderut ända bort mot stadsdelarna Sunnersta och Gottsunda. På denna mark finns det plats för uppemot 80 000 invånare, det vill säga Uppsalas hela expansionsbehov 30-40 år framöver. Har vi råd att slösa bort denna tillgång på ett fåtal isolerade bostadsområden? Jag vill i detta inlägg föreslå en alternativ och mer sammanhängande plan för Uppsalas södra delar.

Just nu verkar det som att kommunen inte vågar prioritera bland det överflöd av naturmark som finns i Uppsalas södra delar samtidigt som man vågar bygga igen parker i Uppsalas mer centrala delar. Trots att en stor del av marken i detta område är i kommunal ägo och trots att bostadsbristen i Uppsala ligger högt upp på den politiska dagordningen så vågar man inte prioritera. I området finns stora naturvärden, här finns Åriket, Stadsskogen, Bäcklösaskogen och i närheten finns även Hågadalen och Nåsten. Trots dessa höga naturvärden hindras en sammanhängande stadsbebyggelse här av att man också vill bevara många andra små uppsplittrade gärden och skogsområden genomskurna och bullerstörda av trafikleder. Kronparken och Polacksbacken är de kanske mest utmärkande.

Det är dags att se över denna prioritering, som gjordes i en tid efter miljonprogrammet då bostadsfrågan ansågs löst och staden ansågs färdigbyggd, idag gäller inte denna situation längre.

En konceptskiss för en sammanhängande stadsbebyggelse som kan växa söderut i ett längre perspektiv.

Jag vill här föreslå att det istället byggs en sammanhängande stadsdel i södra Uppsala. En tät stadsdel med mycket inbyggd grönska i form av både små fickparker och generösa stadsparker. I en attraktiv stadsmiljö ligger liv och rörelse intill den lugnaste oas, här finns mängder av kvalitéer på nära avstånd ifrån varandra. Skolor, parker, lugna oaser, bibliotek, dagis, ålderdomshem, caféer, simhall, gym, arbetsplatser, biografer, universitetsinstitutioner, shopping, rekreation, kvarterskrogar, studentliv, teater och konstgallerier sammanbinds på ett sådant sätt så att de stärker och berikar varandra. På gångavstånd från staden finns naturområdena åriket, stadsskogen och Hågadalen. Kvalitéerna i Bäcklösaskogen utvecklas till ett nytt centralt rekreations och naturområde mitt i staden.

Den nya stadsdelen ska byggas relativt tätt, men samtidigt ska tätheten inte bli det överhängande målet. Skalan i bebyggelsen är varierad från två till sex våningar, där hushöjderna varieras och anpassas till det offentliga rummets kvalitéer och behov för att tillgodose dagsljus och vyer. Detta är en skala och variation som man också återfinner i Uppsalas äldre delar. Här ges plats för en mångfald av byggherrar allt från stora byggbolag till urbana egnahem i form av radhus/ townhouses. Kvartersstadens strikta fasadstrukna gator bryts med jämna mellanrum upp av små fickparker, trädgårdar och solfickor.

Universitetsinstitutionerna integreras i denna stadsdel och bidrar till att skapa liv, rörelse och att göra den nya stadsdelen till en attraktiv miljö för företag och verksamheter. En ambition vore att skapa Sveriges mest intressanta vetenskapskluster, där stadsmiljön kan bli en bidragande faktor som erbjuder både livskvalité och underlag för en rik kultur med föreningsliv, öppna föreläsningar och seminarier. Staden blir en plattform för en möteskultur där allmänhet, företag, yrkesverksamma, forskare binds samman, denna möteskultur kan i sig bli något som profilerar denna vetenskapsstad från andra forskar-parker.

En liten kritik mot samtida planering.

Vy från kronåsen. Där en klättrande bebyggelse blickar ut över Uppsala från torget högst upp. Till höger en märkesbyggnad som tar plats i och bygger vidare på Uppsalasiluetten. 

Det angreppssätt på stadsplanering som jag förordar här har stora likheter med hur stadsplaneringen såg ut på 1800-talet, med sin början i Ildefons Cerdás plan för Barcelona. Där stadsplaneringen utgick från att lägga ut ett generellt gatunät och i ganska lösa termer bestämma kvartersstorlekarna. Utformningen av planen lade ofta stor vikt vid sanitet och stadens mikroklimat, men också vid integration något som James Hobrecht tänkte på när han ritade stadsplanen för Berlin från 1862. Dock så får detta förhållningssätt andra konsekvenser med moderna bostäder. 1800-talets planering med sitt strikta rutnät fick dock inflytelserik kritik från Camillo Sitte för att vara tråkig och skapa tråkiga stadsrum. Denna kritik kom att leda till planer med mer snirklande gator och mer slutna platsbildningar. I Uppsala syns denna strömning i PO Hallmans planer för Kåbo och Svartbäcken från början av 1900-talet.

Man kan fråga sig vart omsorgen om stadens skönhet har tagit vägen i samtida stadsplanering, ofta tycks gaturummen utformas genom enkel addition av cykelbanor, körbanor, parkeringsfiler, grönremsor, gångbanor och förgårdsmark utan att ta hänsyn till vare sig behov eller skalan hos omgivande bebyggelse. Samtidigt saknas nog kompetensen att planera för stadens skönhet idag, något som ibland kan bli smärtsamt tydligt när ambitionen om skönhet ändå finns där. Grunden för samtida stadsplanering kanske kritiseras bäst genom att ifrågasätta dess syfte; vad är den bra på? Bidrar den till att minska segregationen? Skapar den attraktiva stadsmiljöer? Bidrar den till bostadsbyggande? Är den demokratisk? Och bidrar den till att skapa ett mer hållbart samhälle?

Jag vill inte hänga ut dagens planerare som dåliga tvärtom tycker jag att det görs många bra saker, speciellt i Uppsala och jag erkänner den svåra situation som det är att göra ingrepp i det redan existerande och att vad man än gör alltid låta någon komma i kläm. Däremot är många av de metoder och verktyg som används fel anpassade och ibland kanske också en del förlegade ideal får råda. Det som kanske saknas mest är en helhetssyn på staden, en medvetenhet om delarnas relation till helheten och en idé om hur denna relation kan utvecklas över tid. Enskilda intressen såsom trafik, bostäder, handel och arbetsplatser planeras var för sig med olika agendor och utan någon insikt om hur de kan sammanföras eller bidra till varandra. Bristen på helhetssyn är inte bara en demokratisk brist, då det saknas en konkret idé om stadens framtida utveckling, det får också konsekvenser på de enskilda delarna som då inte kan anpassas för en framtida situation.

Natur.

Rött = stadsdel fullt utbyggd. Grönt = naturområden.

Fullt utbyggd kan stadsdelen då på en yta om drygt sex kvadratkilometer ha uppemot 80 000 invånare. Förutom i stadsdelens nordligaste hörn så kan ett men oftast flera större naturområden nås inom en kilometers promenad. Att välja på finns stadsskogen och Åriket, men också Bäcklösa Natura 2000, som här utvidgats till att bli en central lunga mitt i staden med mer plats för rekreation.


Stråk

Stråk. Blått= Universitetsstråket. Grönt= Daghammarskjöldsstråket. Rött= Shoppingstråket.

Tre huvudstråk genomkorsar stadsdelen. Det röda stråket i bilden ovan är en ny gata som kopplar samman Vårdsätravägen med Kungsängsesplanaden, detta stråk blir till stadsdelens huvudsakliga affärsgata då den binder samman södra Uppsala med centrala Uppsala. Det blåa stråket binder samman ett pärlband av universitetscampus, economicum, humC, SGU, BMC till ångströmslaboratoriet. Möjligheter för nya universitetsbyggnader skapas längs detta stråk. Det gröna stråket, Dag hammarskjöldsstråket kommer ju mer stadsdelen växer att gradvis bli till stadsdelens huvudstråk med stort underlag för handel. Den triangel där de tre stråken korsar varandra kommer att bli stadsdelens centrum.

Kollektivtrafik.

Automatisk högbana i Köpenhamn - Snabbt, bekvämt och med hög kapacitet.

En tät och sammanhängande stadsdel ger underlag för investeringar i kapacitetsstark kollektivtrafik - men samtidigt kan en satsning på robust kollektivtrafik, göra marken attraktiv för stadsutveckling. Som en del i detta stadsbyggnadsprojekt byggs därför en högbana som i framtiden kan uppgraderas till tunnelbanestandard. Denna satsning kan byggas i etapper och göra stadsdelen attraktiv att satsa i. 

Huvudsakliga kollektivtrafiklinjer.

Orange: Högbana

Lila: Spårväg

Högbanan leds in över resecentrums tågperronger. På detta sätt görs omstigning från Stockholmspendeln så enkelt som möjligt, vilket möjliggör arbetspendling mellan Stockholm och exempelvis universitetsinstitutionerna i den nya stadsdelen, vilket förbättrar universitetets konkurrenskraft. 

Fler kompletterande linjer bör tillkomma och dessutom behöver nya bilförbindelser utredas. T.ex öppnande av vindbron, ny bro vid Ultuna inklusive spårväg till en eventuell tågstation i Sävja.

Argument

Vinsterna i att bygga en sammanhängande stad istället för uppsplittrade bostadsenklaver kan bli mycket stora. Här är några argument:

Ökad handel. Stadsdelens läge där den kan fånga upp trafikflöden mellan Uppsalas centrala och södra delar skapar stora förutsättningar för att etablera en stark handel här, som också stärks av det stora underlag som bor och verkar i stadsdelen. Handel här i denna form har potential att utvidga och stärka stadskärnan samtidigt som otillgängliga och oattraktiva externhandelsområden kan få konkurrens på jämlika villkor, vilket bäddar för en mer hållbar handelsstruktur i hela Uppsala. Smart planering kan göra handeln här attraktiv för alla trafikantslag såväl som gående, tillskillnad från utvecklingen i Uppsalas övriga handelsplatser som blir mer och mer polariserade mellan bilburna och billösa. 

Ökad bostadsproduktion. En stor del av marken är i kommunal ägo och övrig mark har demokratiskt styrda ägare som också är intresserade av att Uppsala utvecklas. Mängden mark som här kan frigöras för byggande är stor nog för att kunna bli ett kraftfullt verktyg för att öka takten i bostadsproduktionen. Samtidigt är potentialen att skapa attraktivitet i hela området stor, vilket är en förutsättning för att skapa underlag för en ökad produktionstakt. Att samla allt bostadsbyggande i ett och samma område innebär också att resurser för att dra infrastruktur och utveckla parker och torg kan utnyttjas effektivt, vilket spar pengar och ger utrymme för att satsa på stadsrum med hög kvalitet.

Universitet med konkurrenskraft. Universitetet är beroende av attraktiva campus- och företagsmiljöer, som kan locka till sig spetskompetens och intressanta företag, som kan berika och korsbefrukta universitetets verksamhet. Dock börjar konkurrensen inom Stockholmregionen att hårdna i takt med att nya forskarmiljöer ploppar upp, nu senast i Södertälje. Uppsala Universitet måste ta upp konkurrensen och höja sin attraktivitet och konkurrenskraft. Den kultur av möten som en tät stadsmiljö skulle kunna skapa underlag för är kanske det som universitetet behöver. Dock innebär en tät stadsmiljö också svårigheter när universitetet behöver bygga ut och utveckla sin verksamhet. Men att det vore omöjligt att kombinera en tät stadsmiljö med universitetets utvecklingsbehov är nog bara en falsk illusion. 

Kollektivtrafik och näringsliv. En tät och sammanhängande stadsdel ger underlag för investeringar i kapacitetsstark kollektivtrafik, vilket till exempel skulle kunna innebära att arbetspendling från Stockholm till arbetstillfällen vid Uppsala Universitet och i "vetenskapsstaden" blir mycket smidigare. Detta skulle i sin tur stärka attraktionskraften för både universitet och näringsliv i stadsdelen.

Hänsyn till golfbana. Med denna plan blir behovet att bebygga Kåbo Golfbana mindre brådskande och golfbanan kan få vara kvar tills en ersättningsbana tagits fram. Universitetets behov av nya byggnader kan också flyttas till mark som passar Universitetets syften bättre. T. ex. kan byggnaderna läggas längs ett stråk som förbinder Ångströmslaboratoriet och BMC.