I Stockholm äger staden i stort sett all byggbar mark och kommunens markpriser får därmed stor effekt på bostadsbyggandet. I denna artikel ges en bild av hur kommunalpolitiker tänker när de sätter markpriserna, det är högst pris som gäller - "det viktiga är att vi får ut så mycket som möjligt", enligt borgarrådet Joakim Larsson. Samtidigt har Stockholm ett stort underskott av bostäder som hämmar tillväxten i regionen, vilket bland annat hävdas här av länsstyrelsen.
Frågan är vilken prissättningspolitik för mark som staden bör tillämpa. Bostadsmarknaden är redan uppblåst och de boendes skulder är rekordhöga, vilken roll i detta spelar då stadens markpolitik? När till och med riksbanskschefen Stefan Ingves talar om att det vore "väldigt, väldigt bra" med ökat bostadsbyggande finns det anledning att ifrågasätta en markpolitik som gynnar direkta inkomster till staden framför ökat byggande. I den fösrta artikeln nämns markpriser på 20 - 30 000 kronor per kvadrat meter, vilket innebär att markkostnaden per lägenhet blir mellan 1 - 1,5 miljoner, vilket kan jämföras med Uppsala där markkostnaden per lägenhet i detta projekt "bara" är cirka en halv miljon. Dessa markpriser innebär att endast värdet på tomten för denna nästan lika centrala Brommavilla på marknaden för 11,6 miljoner i utropspris blir 19 miljoner! (räknat på markvärde om 20 000 kronor/kvm).
En god markpolitik i Stockholms fall, där staden äger den mesta av marken, bör inte enbart utformas efter det som ger mest direkta vinster. Avvägningar måste också göras till vilken påverkan den har på byggtakt och i förlängningen också Stockholms förmåga att attrahera kompetens och arbetskraft. En mer rimlig markpolitik skulle syfta på att hålla en hög byggtakt. Genom att göra en stor mängd mark tillgänglig för byggnation och kanske sålda till lite lägre markpriser än idag mot krav på snabb byggstart, så skulle antagligen bostadsbyggandet kunna stimuleras. Stadens kassa går samtidigt varm tack vare ett större antal inflyttande. Detta behöver inte innebära att markpriserna subventioneras, de kan fortfarande vara marknadsmässiga, dock så innebär ett ökat utbud samt krav på snabb byggstart att marknadspriserna kommer att gå ner.
I denna situation så framstår Stockholms stad som en bromskloss, en oligopolaktör, med en dumsnål markpolitik som tyvärr får förödande konsekvenser med uppdrivna bostadspriser och ett lågt byggande.
Frågan är vilken prissättningspolitik för mark som staden bör tillämpa. Bostadsmarknaden är redan uppblåst och de boendes skulder är rekordhöga, vilken roll i detta spelar då stadens markpolitik? När till och med riksbanskschefen Stefan Ingves talar om att det vore "väldigt, väldigt bra" med ökat bostadsbyggande finns det anledning att ifrågasätta en markpolitik som gynnar direkta inkomster till staden framför ökat byggande. I den fösrta artikeln nämns markpriser på 20 - 30 000 kronor per kvadrat meter, vilket innebär att markkostnaden per lägenhet blir mellan 1 - 1,5 miljoner, vilket kan jämföras med Uppsala där markkostnaden per lägenhet i detta projekt "bara" är cirka en halv miljon. Dessa markpriser innebär att endast värdet på tomten för denna nästan lika centrala Brommavilla på marknaden för 11,6 miljoner i utropspris blir 19 miljoner! (räknat på markvärde om 20 000 kronor/kvm).
En god markpolitik i Stockholms fall, där staden äger den mesta av marken, bör inte enbart utformas efter det som ger mest direkta vinster. Avvägningar måste också göras till vilken påverkan den har på byggtakt och i förlängningen också Stockholms förmåga att attrahera kompetens och arbetskraft. En mer rimlig markpolitik skulle syfta på att hålla en hög byggtakt. Genom att göra en stor mängd mark tillgänglig för byggnation och kanske sålda till lite lägre markpriser än idag mot krav på snabb byggstart, så skulle antagligen bostadsbyggandet kunna stimuleras. Stadens kassa går samtidigt varm tack vare ett större antal inflyttande. Detta behöver inte innebära att markpriserna subventioneras, de kan fortfarande vara marknadsmässiga, dock så innebär ett ökat utbud samt krav på snabb byggstart att marknadspriserna kommer att gå ner.
I denna situation så framstår Stockholms stad som en bromskloss, en oligopolaktör, med en dumsnål markpolitik som tyvärr får förödande konsekvenser med uppdrivna bostadspriser och ett lågt byggande.
Kommentarer
Skicka en kommentar