Fortsätt till huvudinnehåll

Utformning av bottenvåningar

Hur en platsbygd platform närmast gatan kan lindra problemen
med insyn som är förenat med lägenheter i marknivå mot gata.
Många, däribland jag själv, argumenterar för att det ska bli praxis att alla bottenvåningar mot gata ska byggas så att det är möjligt att i ett framtida skede konvertera dem till butikslokaler. Vilket innebär krav på golv i gatunivå och gärna en tilltagen takhöjd. Men byggarna är inte alltid pigga på denna idén och de har skäl till detta. Lägenheter i markplan mot gata är inte särskilt attraktiva och de boende låter som regel persiennerna vara fördragna dygnets alla timmar för att undvika insyn. Fördragna fönster bidrar också till att göra gatorna mindre trevliga.

För att göra bottenvåningen mer attraktiv så att det blir möjligt att sälja lägenheterna till ett högre pris är det vanligt att höja upp bottenvåningen någon meter. På så sätt hamnar fönstren ovanför de förbipasserandes insynshöjd och bostaden blir genast mer attraktiv. Men genom detta bygger man också bort möjligheten att i framtiden konvertera bottenvåningen till butikslokaler.

Lägenheter i markplan skapar en del insynsproblem, som ofta löses genom
nerdragna persienner. En dålig boendesituation.
En sådan möjlighet skulle kunna ge stadens handel en större dynamik, där handelsplatser kan utvecklas organiskt efter invånarnas rörelsemönster. Det vill säga att handel uppstår där det finns underlag för denna och att nya verksamheter kan etableras i takt med efterfrågan. En sådan reform skulle kunna innebära lägre lokalhyror, samt större och bredare utbud, vilket i sin tur ger en attraktiv stad och möjligheter för småföretagande. Detta skulle också stärka handeln i staden gentemot handel i externa centra.

Hur kan då dessa två mål mötas - höga bostadspriser och dynamisk handel? Kanske finns det en arkitektonisk lösning för detta. Genom att höja upp den del av bostaden som vetter mot gatan med hjälp av en platsbygd plattform kan insynsproblemen lindras och tryggheten öka. En sådan nivåförändring kan också göra lägenheten mer spännande.

Ofta i dagens stadsbyggande blir verksamhetslokaler bortprioriterade. Bostadsbyggarna vill sälja bostäder, politikerna få bukt med bostadsbrist och plankontoren vill göra snabba planprocesser. Att då ägna tid, energi och pengar på att bråka om utformningen av bottenvåningar blir därför bortprioriterat, speciellt då det innebär ytterligare kostnader för de stackars byggbolagen. Men kanske kan man då referera till denna lösning, som en sorts kompromiss där de olika viljorna kan mötas.

Denna lösning finns också i "a pattern language", pattern 164.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från