Fortsätt till huvudinnehåll

4000 bostäder om året. Vad som måste göras.

Hur man bygger många bostäder.
Fredrik Alhstedt (m) kommunstyrelsen ordförande i Uppsala har länge debatterat i bostadsfrågan och har uttalat ett mål om att bygga "4000 nya bostäder om året" som en del i en avsiktsförklaring med länsstyrelsen och de andra kommunerna i Uppsala län om att bygga 5000 bostäder om året under fem år.

Problemet med detta mål är att det inte verkar finnas en plan för hur det ska uppfyllas, särskilt då det kräver åtaganden och kreativt nytänkande på alla plan för att ens komma i närheten av att uppnås. 20 000 bostäder på fem år i en kommun där det år 2009 totalt fanns knappa 90 000 bostäder är en stor förändring, förutom det att det skulle göra slut på planreserven. De åtgärder som antagligen kommer att krävas skulle också innebära stora förändringar som kräver demokratisk förankring bland medborgarna. Det är hög tid för en sådan diskussion.

Att genomföra detta på en marknad utan subventioner kräver en kreativ planering utöver att röja eventuella byråkratiska hinder. Två punkter ser jag som totalt avgörande för att lyckas:


1. Minska kostnaderna för nyproduktion.

2. Öka attraktiviteten i det som byggs.



Kostnader

När kostnaderna för nyproduktion diskuteras så kommer man ofta att tala om rationaliserade produktionsmetoder enligt fordismens grundprinciper, men glömmer att diskutera skälen till dagens höga kostnader för bostadsbyggande. Markpriser och pålagor som parkeringsnormer sätter extra kostnader på boendet som skulle kunna minskas/elimineras genom en smart och strategisk planering. Det är extrakostnader som kan innebära miljonbelopp för en lägenhet i ett flerbostadshus.

Markkostnaden sätts trots allt av utbud och efterfrågan. Tillgången till byggbar mark är liten och endast ett fåtal aktörer kan idag komma över attraktiv mark att bygga på. Detta driver upp priserna och ger ett fåtal aktörer en oligopolställning på marknaden. Att öka tillgången till byggbar mark både genom att tillgängliggöra stora nybyggnadsområden och att ge möjligheter att öka exploateringen inom befintliga stadsdelar skulle kunna minska markkostnaderna.

Kostnaden för parkeringsgarage som blivit standard under det senaste decenniets nybyggnation, vilket troligtvis ökat byggkostnaderna en hel del, bör betalas endast av de som brukar parkeringsplatserna så att boende utan bil slipper den högst orättvisa extrakostnaden.

Attraktivitet.

Attraktiviteten hos de nya bostäderna måste höjas för att locka fler av de som har råd att välja sitt boende. Lägre priser tillsammans med mer attraktiva bostäder och stadsdelar kan höja efterfrågan på nyproducerade bostäder dramatiskt. Satsningar på offentliga rum, samhällsservice, infrastruktur, skapande av centralitet och möjligheterna för handel i stadsdelarna är saker som kan höja attraktiviteten i enskilda stadsdelar såväl som staden som helhet. En strategi där stadsdelar kompletteras med funktioner som idag saknas kan göra stor skillnad hur små tilläggen må vara. Nyexploatering kan inte bara profitera på existerande kvaliteter i omgivningen den måste också bygga nya.

Ett varierat utbud av bostäder är också viktigt. Möjligheten att välja hur och var man vill bo ska inte underskattas. Drömmar om att bygga sitt eget boende, eller om en viss typ av bostad, ett visst läge eller oftast en kombination av dessa är självklara hos de flesta människor. Uppsalas bostadsproduktion är idag extremt ensidig mot bostäder i flerfamiljshus, vilket är en konsekvens av bristen på mark.







Exempel på missade möjligheter: Enfamiljshus utgör cirka trettioprocent av bostadsbeståndet i Uppsala, men i dagens nybyggande är andelen mycket liten. Statistik från länstyrelsen:

2006 byggdes det 1346 bostäder varav 242 var enfamiljshus.
2007 - 1444 bostäder varav 273 enfamiljshus
2008 - 606 bostäder varav 235 enfamiljshus
2009 - 1388 bostäder varav 175 enfamiljshus
2010 - 679 bostäder varav 235 enfamiljshus

Till synes är byggandet av småhus inte lika känsligt för marknadssvängningar som flerbostadshus. byggandet har legat på en relativt stabil nivå trots finanskrisen. Troligtvis finns det ett omättat behov på egnahem i Uppsala kommun och kanske framförallt inom tätorten. Att skapa möjligheten för yteffektiva (den sort det finns plats för) egnahem samt tillgängliggöra mark för dessa bland befintlig bebyggelse, skulle kunna ge en boost för bostadsbyggandet. Sådan småskalig bebyggelse kan klämmas in på mycket små ytor som idag anses omöjliga att bygga på.

Andra åtgärder som kan öka bostadsbyggandet: 

Stadsplan med tillgänglig mark 50 år framöver. Krav om byggstart för att få köpa mark. (mer mark/mer konkurrens)

Rättigheter att exploatera för villaägare. - (mer central mark/möjligheter för små aktörer)

Planer för kompletteringsbyggande inom fastigheter. - (mer central mark)

Etablera standard för urbana (yteffektiva) egnahem. - (mer variation i utbudet)


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från