Scenario-baserad planering - stadsplanernas återkomst. Del 1

De gamla stadsplanerna fyller återigen en betydelsefull roll när städerna börjat byggas inåt. Som analysverktyg i en scenario-baserad planering kan den förnya stadsplaneringen.

Innan modernismens intåg i stadsplaneringen var stadsplanen det huvudsakliga planeringsverktyget. En plan som ordnade staden i gatumark, kvartersmark och allmänna platser och parker. I en tid av snabb urbanisering blev stadsplanen ett nödvändigt ramverk för byggandet i staden. Ramverket tillgodosåg mark för skolor och ett kapacitetsstarkt gatunät, medan invånarna fick fritt spelrum att bestämma själva innehållet i staden. Denna tradition som har sitt ursprung i antikens grekland, främjar en formbar stad, som i hög grad kan anpassa sig till behovet vad gäller befolkningsmängd, trafik, produktion och handel. Dock kom modellen att ersättas i och med bilsamhället och den modernistiska planeringens intåg. 

Den modernistiska stadsplaneringen grundar sig mycket i Ebenezer Howards idéer om Garden city, trädgårdsstaden, från 1898. Som ett mellanting mellan land och stad var trädgårdsstaden en sorts sluten enhet som kunde upprepas i oändlighet. Förbundna med kanaler och järnväg låg de placerade runt en central stad om 58 000 invånare. Trädgårdsstaden var utformad som ett slutet självförsörjande system, en perfekt enhet som tillgodoser invånarnas tänkta behov. Invånarantalet begränsades i en trädgårdsstad till 32 000 individer och när detta uppnåtts var den att betraktas som färdigbyggd.

I Sverige översattes detta så småningom i ABC-staden, arbete, bostad och centrum, som blev den huvudsakliga lösningen på den stora urbaniseringsvågen under nittonhundratalet. Där staden tidigare byggts ut kvarter för kvarter och gata för gata, anlades istället stora områden som slutna enheter åtskilda och sammanlänkade av trafikleder. Den oändligt upprepbara logiken i Ebenezer Howards idéer ersatte behovet av stadsplanernas tidigare konkretion. Staden var nu färdigbyggd. Istället kom stadsplanerna att ersättas av generalplaner där färgfält, sträck och pluppar stakade ut stadens utveckling, som här i Generelplan 52 för Stockholm.

Än idag ser stadsplaneringens kartor ut på detta sätt, trots att utbyggnaden av staden återigen börjat ske hus för hus och gata för gata snarare än i stora inåtvända områden. Staden är inte längre att betraktas som färdigbyggd. Detta borde rimligen skapa ett behov för stadsplanens roll att ge överblick åt en annars ganska kaotisk företeelse som förtätning, kompletteringsbyggande och stadsomvandling.

Det finns uppfattningar att stadsplanens roll främst var ett verktyg att skapa monumentalitet och skönhet, men verktyget ger också möjlighet att läsa staden som struktur och nätverk. Något som idag har blivit ännu mer användbart när analysverktyg som Space syntax gör det möjligt att simulera hur förändringar i strukturen påverkar sin omgivning. Detta öppnar för en mer scenariebaserad planering där olika scenarier kan analyseras och jämföras på ett trovärdigt sätt.

En scenario-baserad planering bygger på en kartläggning av framtiden, allt från vad man kan säga vara "säkert" till parametrar som kan tänkas vara möjliga. Sedan testas strategier som i olika scenarier påverkas av den kartlagda framtidsbilden. Än så länge är denna metod mycket ovanlig i stadsplanering, dock betydligt vanligare inom företagsledning och militär.

Till skillnad från militärstrategi och företagsledning så är verkligheten inom stadsplanering ofta betydligt mer förutsägbar. Prognoser för befolkning, demografi, infrastrukturens livslängd och utveckling kan bedömas med stor sannolikhet. Likaså gäller ekonomiska realiteter, som lönsamheten i bebyggelseomvandling. Denna typ av framtidsanalyser är direkt nödvändiga i en förtätningsinriktad planering och de görs bäst i en riktig stadsplan.

Från Wingårdhs m.fl förslag för Heden

Tendenser finns till att stadsplanering blir allt mer scenariebaserat, både i enskilda utvecklingsprojekt och i övergripande planering. Goda exempel är tillexempel Spacescapes rapport ett Tätare Stockholm där olika förtätningsscenarion och strategier jämförs i Stockholm med stadsplanen som verktyg eller Wingårdhs vinnande förslag för omvandlingen av Heden i Göteborg där utvecklingen över 20 års tid illustrerades för att visa på hur området kan uppfylla olika funktioner genom hela omvandlingsprocessen.

I de flesta utvecklingsprojekt målas det ofta upp en slutgiltig bild, en vision om hur det ser ut som färdigbyggt. Men i en stad som byggs inåt, kommer det kanske inte vara "färdigt", snarare "färdigt för stunden" eller "på väg mot färdigställande". Stadsbyggandet blir återigen en process av kontinuerliga förändringar, som är kopplade till varandra i komplexa nätverk. Det är just förståelsen av stadsutveckling som en kontinuerlig process som jag tror behöver utvecklas, dels vad gäller utveckling av infrastrukturen, men också vad gäller den sociala utvecklingen. Här kan en scenario-baserad planering hjälpa till att förstå sig på de möjligheter och utmaningar som kommer att uppstå över tid. Tillskillnad från i de forna stadsplanerna och även den modernistiska stadsplaneringen sker stadens expansion inte längre på ett vitt ark. Istället är det en redan existerande struktur som man har att förändra och komplettera, vilket för med sig nya utmaningar. Frågor som bör ställas: vad man vill uppnå? hur kan man nå dit och med vilka tidsperspektiv kan förändringen ske?

En stadsplan ger inte bara att möjlighet att behandla dessa frågor på ett sammanhängande sätt genom planeringens alla nivåer - från översiktlig nivå och stadsdelsnivå till byggnadsnivå. Utredningen en effektivare plan och bygglovsprocess, beställd av Stefan Attefall från tidigare i år, drar också slutsatsen att ett "stadsplanetänk" med samråd tidigare i processen skulle effektivisera bygglovsprocesserna.  EN områdesplan skulle ersätta behovet av ett FLERTAL detaljplaner och när byggherren kommer in i processen är de flesta frågetecknen redan avklarade.

Kanske finns det en del saker som talar för kommande förändringar inom stadsplaneringen i framtiden.