Slutet för den förtätade staden? Väntan på den täta staden 2.0

Villasprawl eller stadskvarter? - dags för den täta staden 2.0

Behöver vi bo i en förtätad stad? Och vad är fel med att fortsätta bygga utåt?

Under sommaren har en debatt om de senaste årens dogm inom stadsbyggnad blossat upp. Är förtätning enbart av godo och har naturnära utglesning fått ett oförtjänt rykte om att vara dyrt och miljöovänligt?

Bakgrunden till att stadsförtätning blivit en dogm i dagens stadsplanering bygger dels på ett trendbrott i hur folk väljer att bo och dels på att utglesning oftast kostar. Efter 70-talets utflyttning ut ur städerna har centrala lägen blivit alltmer eftertraktade. Idag finns det inte, även i storstäderna, någon ekonomi att bygga flerfamiljshus i periferin på jungfrulig mark. Kostnader för infrastruktur och betalningsvilja avråder både kommuner och byggföretag att bygga så som tidigare varit praxis under nittonhundratalet.

Det råder idag en relativt stor konsensus om att denna strategi har fördelar, t.ex att en tät stad är mindre bilberoende, kräver mindre infrastruktur, erbjuder ett rikare stadsliv, mer pengar till offentliga miljöer. men ibland ifrågasätts den täta staden - så även av vår bostadsminister, Stefan Attefall.

I debattartikeln "Människors dröm om villa bör bejakas" på Svd.se skriver bostadsminister Stefan Attefall (kd) om hur villabyggandet bör utökas i storstadsregionen Stockholm. Artikeln är en uppgörelse mellan den "täta betongstaden" och "den gröna villastaden", där Attefall reder ut de missförstånd som tycks ligga till grund för de värderingar som styr stadsbyggandet i Sveriges expansiva storstäder. För enligt Attefall har villaförorter fått en felaktig stämpel av att vara bilberoende, infrastrukturkrävande och mer miljöovänliga än att bygga tätt med flerfamiljshus, när det i själva verket är tvärt om!

Ny forskning visar att den täta betongstaden vid byggtillfället generellt orsakar större klimatpåverkan jämfört med småhusbyggande i trä. Vidare framhålls allt oftare den gröna villastadens fördelar när det gäller ekosystemtjänster. - Stefan Attefall

Detta är en viktig fråga då den byggda miljön står för cirka 30 % av våra totala klimatutsläpp, varav ungefär hälften av en byggnads totala utsläpp sker under produktionsfasen. Att flerfamiljshus orsakar större utsläpp i produktionsfasen än småhus kan mycket väl stämma. Men frågan är om detta resultat bör vara vägledande i vilken bebyggelsetyp som ska byggas i framtiden. Livscykelanalyser där klimatpåverkan mäts har inte först nu börjat användas i designprocessen och kommer att påverka dessa resultat markant för att inom några år minska skillnaden mellan småhus och flerfamiljshus. Tvärt om kan ett ökat fokus på energisnåla bostäder öka fördelarna med flerfamiljshus då de inte behöver samma mängd isolering/kvadratmeter som en fristående villa eller för den delen asfalt. Vidare kan konstateras att boendeytan per person (samt konsumtion) tenderar att vara högre i enfamiljshus än vad folk vanligtvis kräver i mer centrala lägen. 

Den täta staden? Sjuvåningskvarter som tack vare onödigt breda gator
 inte är tätare än trevåningsstrukturen i bilden ovan.

Attefalls försök att punktera miljöfördelarna hos den täta staden är helt enkelt inte relevanta och hans användande av målande begrepp som "betongsstad" och "grön villastad" är inte heller särskilt klädsamt för en bostadsminister. Däremot har han en poäng i att man i högre grad ska tillmötesgå hur folk vill bo. Den täta staden kan inte stöpas i en enda form och sen hoppas att den ska accepteras av alla. Den täta staden kan se ut på många olika sätt, inte bara kvartersbebyggelse i 6 - 7 vån. Att fler våningar automatiskt betyder tätare är en problematisk vanföreställning. Faktum är att man kan komma långt även med lägre bebyggelse i tre våningar, då de inte kräver samma behov av ytkrävande trapphus. Det är först när exploateringsgraden överstiger 1.5 som högre bebyggelse behövs.

 När hushöjderna är målet glöms ofta de betydelsefulla aspekterna bort - vilken är den faktiska tätheten och på vilka sätt kan boendetätheten omvandlas till ett attraktivt stadsliv? Hur kan förtätning i ett område ge någonting tillbaka? Vilka drömmar ska man tillmötesgå? Det är när dessa frågor besvaras som vi kan få någonting vettigt ur den täta staden.