Nya bostäder ger alternativa möjligheter

Södra Uppsala. Markerat i svart nya bebyggelseområden. Cirka 1.3 kvadratkilometer.

Stadsbyggnadsdirektör Mats Norrbom påpekar i en insändare att nya bostäder i Ulleråker kräver nya bilvägar genom åriket. Dock så brister kommunens analys för hur den kraftiga utvecklingen i södra Uppsala (Polacksbacken, Rosendal och Ulleråker) också skapar förutsättningar för nya målpunkter som i sin tur kommer att styra trafikflöden och bli avgörande för områdets attraktivitet. Det kan till exempel inte ses som självklart att behovet av handel ska överlåtas till avlägsna Boländerna i denna del av staden där mer än 30 000 invånare (troligtvis 40 000 om man kollar längre fram i tiden) kommer att bo på en relativt liten yta. Södra Uppsala behöver ett eget "city" med ett fullgott utbud av konsumtion.

I området finns också två universitetscampus i form av Ultuna och Polacksbacken, varav det sistnämnda lider av att vara uppdelat på flera forskningfabriker utan ett gemensamt centrum eller en attraktiv stadsmiljö. Här finns en historisk möjlighet att skapa en andra stadskärna som binder ihop Uppsalas södra delar och samtidigt utvecklar Polacksbacken mot en mer dynamisk forskningsmiljö. Detta skulle drastiskt öka attraktiviteten i Ulleråker som i dagens planer riskerar bli en omotiverat tät sovstad.

God planering kräver jämförande analyser av alternativa åtgärder. Därför ser jag det som förhastat att i dagens läge tvärsäkert uttala sig om behovet av vägförbindelse över det känsliga åriket. Inga strategiska beslut bör tas innan man tagit ett helhetsgrepp och undersökt möjligheterna att skapa mervärden som den omfattande exploateringen i södra Uppsala medger och kräver. Det är min åsikt.

/Andra alternativ: Öka kapaciteten vid resecentrum! Två nya broar mellan Islandsbron och Kungsängsleden! Snabbspårväg/Högbana till denna nya stadsdel med troligtvis 40 000 invånare på tre kvadratkilometer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

Läs mer

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten. Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Läs mer

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

Läs mer

Tankar om arkitektur

Leta i den här bloggen