Fortsätt till huvudinnehåll

Går Sverige med på att hålla Stockholm under armarna?

I debatten om Förbifarten, österleden och ny tunnelbana har finansieringsfrågan sällan kommit på tal. Mer av allt har varit det politiska mantrat från regionens politiker. Men sanningen är att när de regionala pengarna går till förbifarten blir det staten som får betala för resten.

Förbifarten är främst finansierad med trängselavgifter i centrala Stockholm där staten bidrar med 6 miljarder. Men därefter är pengarna från trängselavgifterna slut. Samtidigt visar det sig att Landstinget som sköter kollektivtrafiken rör sig med stora underskott. Pengar för de utlovade tunnelbanelinjerna och österleden måste därför tas från statskassan.

Jämför med att man i Uppsala kallt skulle räkna med att staten finansierade utbyggnaden av ett spårvägssystem om 8 miljarder kronor. Eftersom man litar på staten så lägger kommun och landsting sina egna pengar på en lika dyr stadsmotorväg i tunnel (för att Uppsalaborna ska slippa se sin egna trafik) som gör resorna inom staden lite snabbare med bil. Självklart är detta en grovt oansvarig politik, som dessutom är politiskt osäker. Vad händer om staten ändrar sig? Då står Uppsala med en stadsmotorväg men utan fungerande kollektivtrafik (som var en förutsättning från början i planeringen)

Ingen annan stad än just Stockholm skulle kunna föra en så finansiellt ansvarslös politik. Speciellt med tanke på att man låter staten betala de för tillväxten viktigaste infrastrukturprojekten - Österleden och utbyggd tunnelbana. Är det alls säkert att staten kan tänka sig att betala de cirka 30 miljarder (!?) som det skulle kosta? Vad händer om man måste välja mellan Tunnelbana och Österled? Jo att Stockholmsregionen fortsatt kommer att ha en felanpassad infrastruktur.

Jag skäms över den onyanserade debatt som uppstått där för många av tyckarna är dåligt pålästa, utöver vad partipiskan lär dem. Vi ska inte glömma att det inte var särskilt länge sedan varken stat eller landsting pratade om en utbyggd tunnelbana. Så här lät det t.ex 2011: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alliansen-oenig-om-tunnelbanan_6218871.svd

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från