Förtätning = Vattentätt recept på hållbarhet?

Täthet ställer både krav och ger nya möjligheter vid utformningen av goda stadsmiljöer. 

Göran Bengtsson professor i ekologi pekar i UNT debatt på att förtätning inte är påvisat hållbart till skillnad från vad som hävdas i många översiktsplaner i landet. Istället kan förtätning kopplas till "gentrifiering, höjda bostadspriser, social ojämlikhet och trängsel i naturområden" enligt Bengtsson. I artikeln kommenteras också planerna för Ulleråker som här får utgöra exempel för förtätningen.

Jag är helt med på att stadens fysiska struktur bara är en sida av hur en stad till slut fungerar, minst lika viktigt är stadens sociala struktur för formandet av en mer hållbar livsstil. Detta gör också städer svåra att kvantifiera. T.ex säger boendetäthet i sig självt mycket lite om närhet och mängd grönytor förtäljer lite om upplevd grönska eller dess effekter på hälsa.

Men samtidigt råder det i debattartikeln en viss begreppsförvirring. Kan verkligen Ulleråker betecknas som "förtätning"? Området är ju till sin form avskiljt av större skogsområden till omgivande stadsdelar och stora delar av den föreslagna exploateringen sker på mark som är obebyggd. Skillnaden mot "förtätning" i att bygga i parker och i mellanrum i centrala staden är stor, varför att kalla Ulleråker för förtätning inte är helt rättvist. Vad blir då skillnaden till motsatsen "stadsexpansion" och leder ett byggande i av olika skäl oexploaterade områden inom tätorten automatiskt till "gentrifiering, höjda bostadspriser och social ojämlikhet"?

Bland större städer tycks det finnas studier som tydligt visar ett samband mellan befolkningstäthet och utsläpp från transporter. Tror nog att forskningslägret är ganska klara över dessa resultat!?

Om man efterfrågar en nyanserad syn på hållbarhet är det märkligt att samtidigt komma med minst lika dåligt underbyggda villfarelser i förhållande till den specifika kontexten Ulleråker.

Här tror jag också att professor Göran Bengtsson rör sig utanför sitt expertisområde. Givetvis påverkar det fysiskt byggda en stads sociala ojämlikhet, inte minst vad gäller ekonomisk segregation som går att bygga in. Men det är naivt att tro att byggande med hög exploateringsgrad inom tätort är den mest betydelsefulla anledningen till att nybyggnation idag endast vänder sig till höginkomsttagare. Vilken roll för detta har inte den fördelningsekonomiska politik som monterat ner både allmännytta och byggsubventioner till förmån för otyglade marknadskrafter? Och är det bostädernas fel att de höginkomsttagare som flyttar in också konsumerar mer och därmed mer ohållbart än låg/medelinkomstagaren (eller beror det på inkomsten i sig)?

Istället för ett ytterligare skifte av dogmer kräver en planering för mer hållbara städer en konsekvensanalys som också belyser alternativen. Av alternativen att bygga på åkermarken utanför staden, inte bygga alls eller att förvisa allt nybygge till de så kallade kransorterna tror jag att byggnationen i Ulleråker är ett bra beslut. Men med föreslagen exploateringsgrad ökar också behovet av arbetsplatser och offentliga investeringar i området som ger möjligheter att leva hållbart, vilket är en annan diskussion. Göran Bengtsson har dock rätt i att det är svårt att hitta enkla orsakssamband i något så komplext som städer.