Problematiska mindsets i byggfrågan?

Ren och skär idioti

För en vecka sedan var jag på en planpresentation för Ulleråker och Södra Uppsala. I Ulleråkers förfallna gamla hospitalmiljö hade en sal inretts med planscher, tjänstemän och politiker för att presentera de omfattande planerna om 25 000 nya bostäder varav 8 000 bara i Ulleråker.

Under en längre stund pratade jag med Lars Gunnar Sjöö, byggchef på Uppsalahem där vi bland annat diskuterade problem och lösningar med tillgänglighetskrav för små studiolägenheter, märkligheter med tillämpningen av parkeringsnormen, o.s.v. En bra diskussion men jag reagerade också på vissa saker som han sa och som jag tror är symptom på vår dåliga bostadspolitik. Bland annat att "vem sitter vid ett skrivbord med sin laptop?" om att lägenheter för studenter ska få göras dum-små och nära omöblerbara utöver säng. För studentlägenheter går det att lösa bättre redan nu utan att ta till nya regler. Tillexempel genom ett "korridorboende" med delad RWC vilket ger möjlighet till yteffektivt badrum i "lägenhetsrummen" som utan problem kan innehålla eget kök. Detta illustrerar för mig hur stora delar av byggbranschen fokuserar på att ta otillåtna genvägar snarare än att hitta en bra linje genom kurvorna på banan. För en F1 förare med samma taktik väntar given sistaplats och trolig diskvalificering, men byggbranschen är en bortskämd affischpojke som lovas fri lejd från sina förbrytelser.

Tyvärr tror jag inte att detta försök till regelsmitande nödvändigtvis bidrar till billigare eller bättre bostäder, snarare sämre sådana till samma kostnad. För vad gör dessa bostäder billigare när det är betalningsförmågan som sätter priserna!? Det blir en fördyring för kunden helt enkelt. Även bostadsministern tycks följa denna tveksamma trend med att förespråka "mindre och energieffektiva bostäder", hoppas bara att man i detta fokus på produktionskostnader och effektiviseringar inte glömmer målet om att också skapa bra bostäder.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

Läs mer

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten. Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Läs mer

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

Läs mer

Tankar om arkitektur

Leta i den här bloggen