Kort om trafiken i staden

Visionsbild Ultuna med förbifartsled söder om området.

Transporter har genom historien varit den kanske viktigaste faktorn i städernas utveckling. Där städer etablerats kring flodmynningar, naturliga hamnar eller vid vägkorsningar har de gjort det på grund av det strategiska läget för utbyte av varor eller för den delen maktutövning som kommer med att ta kontroll över transportvägarna. Utmärkande exempel är viktiga hamnstäder som Stockholm, Göteborg, New York, Bombay. Men även en stad som Uppsala tycks ha etablerats på grund av transportvägarna. Varför annars flyttades makten från otillgängliga Gamla Uppsala till dagens läge så långt uppströms längs Fyrisån som går att ta sig med båt.

Att trafiken förr stod i centrum har idag bytts ut mot en vilja att skilja på trafik och stadsbebyggelse. De västra delarna av Umeå är kanske ett av de bättre exemplen på detta tankesätt där ett helt nätverk av motorleder går runt och emellan de avskilda stadsdelarna med breda skogsremsor som buffertzoner. Från bilen ser man mycket skog men knappt någon bebyggelse. Samtidigt vill man gärna ha kvar de positiva effekterna som trafiken kan ge i staden. Man vill ha handelscentrum centralt i stadsdelarna, samtidigt som man vill att trafiken ska gå någon annanstans. Att denna logik haltar syns idag i att många stadsdelscentrum för en tynande tillvaro.

I bilden ovan syns en högaktuell vison för Ultuna campus i södra Uppsala. Nederst i bilden syns en föreslagen dragning av ny bro och väg mot stadsdelar på den östra sidan ån. Istället för att låta gatan gå igenom området längs en fantastisk trädallé och förbi platsen där man vill ha handel så är vägen ritad att gå en slingrande sträckning söder om området. En sådan omväg på nära en kilometer med bil från Gottsunda blir inte bara ett slag mot cykeltrafiken och kollektivtrafiken, det ger också en vägsträckning där man kan köra fort utan hinder. Risk för en trafikledskaraktär alltså. 

Alternativet att istället låta trafiken gå i långsammare takt (30 km/h och vissa delar även långsammare) igenom campusområdet längs en gata med pampig trädallé, kantstensparkeringar och handelscentrum skulle ge betydligt bättre möjligheter för verksamheter att etablera sig här och ge liv till campuset. Motargumentet till det förslaget, att området kring brofästet närmast ån bär på mycket historia och är känsligt, fick jag höra av en tjänsteman på stadsbyggnadskontoret för ett antal år sedan. 

Här framträder också skillnaderna i synen på trafik mellan nu och då. Om bron hade byggts innan sextiotalet så hade placeringen med största sannolikhet varit i just denna miljön - när man såg värde i att ha transporterna i centrum. Och kanske är vi på väg tillbaka dit. Säga vad man vill om den tekniska utvecklingen i motorfordonsbranschen, så sker ändå ett uppvaknande i frågan om att minska den lokala påverkan på stadsmiljön, speciellt vad gäller de värsta syndarna - busstrafiken. Dieselbussen vars motor vrålar utanför mitt fönster är snart en passerad relik som vi kommer att se tillbaka undrande på - hur kunde vi acceptera det här?





Till sist vill jag flika in en bild av Björn Sjulgård som gjort en fin planskiss för området på andra sidan ån - med mycket bättre broläge, en logisk förtätning som hänger samman med ett lika logiskt stationsläge. Mycket bättre än i kommunens planer där ett kanske för stort fokus är på länk till E4:an!