Om stationsområdet och känslan av Uppsala som Stockholmsförort

Skiss för stationsområdet

Blev idag påmind om några skisser jag gjort för stationsområdet i Uppsala för länge sedan och upptäckte till min förvåning att de inte presenterats här på bloggen.

För snart fyra år sedan skrev jag här på bloggen om att Uppsala håller på att bli en Stockholmsförort. Där jag främst kritiserade hur miljön kring det nya resecentrum lika gärna hade kunnat varit i Sollentuna, Märsta, Upplands Väsby, Solna eller Sundbyberg. Framförallt är det första intrycket, av centralpassagen och att komma upp till den namnlösa platsbildningen jag är kritisk till.

I många städer är platsbildningen vid stationen stadens absoluta framsida, men i Uppsala känns det lite tvärt om. Cykelparkeringarna, busshållplatserna, stationshuset och bebyggelsen kring Kungsgatan skulle var och en kunna vara plockade från vilken annan svensk mellanstor stad som helst. Istället är det de stora flödena av människor som bidrar med karaktär och gör platsen speciell. För helt misslyckat är ändå inte stadens nya resecentrum. Det nya resecentrum har blivit en plats med en riktig stadspuls och en av få platser där alla olika delar av stadens befolkning möts och rör sig. Även om det inte riktigt är en del av första intrycket så är omdaningen av det gamla stationshuset till ett restaurangpalats också mycket lyckat.

Men vad som är problematiskt för platsen är dess diffusa inramning som flyter ut i ett infrastrukturlandskap av cykelparkeringar och busshållplatser. För fyra år sedan beskrev jag det så här:

Tydligen är det bara i Uppsala där en cykelparkering i fotbollsplansformat får ta upp den kanske mest åtråvärda oexploaterade marken i stan. Om Uppsala vore en riktig storstad så skulle cykelparkeringen varit nergrävd till förmån för ny stadsbebyggelse, vilket skulle leda till en expansion av stadskärnan - d.v.s ett litet steg mot att bli storstad. 

Så här fyra år senare är det inte bara exploateringsmöjligheterna som lockar. Kapacitetstaket för busstrafiken är så nära att hela den nya översiktsplanen bygger på premissen att centralstationen måste avlastas genom nya tågstationer. Bristen i det existerande består i för få hållplatslägen och trångt vid utfarterna - Resecentrum klarar helt enkelt inte fler bussar.

Centralpassagen - Sollentuna, Sundbyberg, Upplands Väsby, eller Märsta?

Lösningen på detta problem skulle mycket väl kunna bestå i att man ökade exploateringen av området som möjliggörs genom att gräva ner cykelparkeringar för att ge plats åt mer värdefulla funktioner. Sådana funktioner skulle kunna vara fler hållplatslägen, biblioteksfilial, större utbud av restauranger och snabbmat. En positiv sidoeffekt av denna exploatering vore att ge stationstorget en mer definierad inramning och staden en tydligare framsida.

Dessutom kan en markförsäljning ge pengar för nya passager under järnvägen och åtkomstpunkter till perrongerna. Tillsammans med den utveckling av stadshuset som är i görande kan stationsområdet bli en än mer naturlig brygga mellan den västra och östra stadskärnan.