Sjukhusarkitektur del 1: NKS - När formidén blir styrande

Nya Karolinska - den idag styrande modellen för sjukhusarkitektur

Om hur Nya Karolinska sjukhuset som formidé blivit styrande i svensk sjukhusarkitektur - och varför det mycket väl är ett felsteg.

När jag var yngre intresserade jag mig för bildesign till den grad att jag formligen andades ut nya designskisser av bilar - oftast porträtterade snett framifrån och nästan alltid med en välvd front och en smått välvd framruta. I en bok om bildesign läste jag om designern Ercole Spada, vars signum också var en välvd framruta och därutöver en ofta tvärt kapad bak. Bildesign blir lätt nedkokt till en såpass enkel och intelligens-befriad formel. (jovisst kräver bildesign ett funktionstänk också; tips: vi lär få se fler bilar med långa hjulbaser när vi går mot eldrift)

Till slut tröttnade jag på denna extremt trendkänsliga och form-fokuserade bransch - måttet blev för mig rågat när alla bilar ritades med en starkt framåtlutandes midjelinje för att signalera fart. Som tur är tycks vi vara på väg bort från detta och på väg mot mer klassiska horisontella proportioner i bilformgivningen.

Men jag vill påstå att arkitekturbranschen på samma sätt kan paralyseras av formidéer. Och i detta fall vill jag varna för att Nya Karolinska Sjukhuset i sin form har blivit sinnebilden av en rationell sjukhusarkitektur. Idag riskeras denna form att oreflekterat kopieras ut över svenska sjukhus med ibland allvarliga konsekvenser - där jag mest ingående har studerat ombyggnadsplanerna för Malmö sjukhus där formen riskerar att kosta dyrt pga att den kräver uppförande av tillfälliga evakueringsbyggnader.

Innan denna avhandling om fallet Malmö vill jag slänga ett par kängor på utformningen av Nya Karolinska, som är ett mycket högexploaterat blocksjukhus, bestående av fem byggnader ihopkopplade av förbindelsegångar på alla plan. Sjukhuset är vertikalt programmerat - där vårdavdelsningar placerats högst upp och med övriga utrymmen som kliniker för operation, diagnostik o.s.v placerats längre ner. Tanken är att genom generellt starka kommunikationer och väl tilltagen takhöjd och konstruktion kunna skapa ett flexibelt sjukhus där nya funktioner kan läggas till och utvecklas i stort sett var som helst i denna struktur.

Detta är givetvis bra tankar, men formen har samtidigt problem. Det främsta exemplet är att i princip alla fönster vänder sig mot trånga innergårdar där utsikten begränsas av nästa byggnad. Sjukhusen riskeras att formas likt vårdmaskiner utan hänsyn till rumsliga kvaliteter. Frågan blir då ifall formen är rätt. Är detta det bästa sättet att uppnå målet om goda sjukhus för framtiden?

Motiven för dagens utbyggnadsboom av sjukhusbyggnader baseras på att stora delar av dagens byggnader inte tillåter framtidens vårdinfrastruktur, samt ambitioner om en övergång mot vårdavdelningar med enpatientsrum, som ändå kräver stora ombyggnationer, både invändigt och utvändigt. Utmaningen i detta projekt ligger i att förändra existerande sjukhusmiljöer med pågående verksamhet, där förutsättningarna är unika från fall till fall.

Här möter också NKS-formen komplikationer när den översätts till andra sjukhusbyggen. Den naturliga anledningen till dessa komplikationer är att det inte alltid är så lätt att hitta plats åt en form som bygger på parallell-ställda byggnadskroppar om 70-80 meter på längden. I fallet Malmö Sjukhus får NKS-formen stora negativa konsekvenser där utformningen kräver stora rivningar i ett initialt skede, vilket skapar behov av temporära evakueringsbyggnader. I andra fall riskerar formen tvinga nybebyggelse att ske i gamla sjukhusparker, vars värde annars hade varit en stor tillgång för sjukhusmiljön.

Skiss för Malmö Sjukhus. Grönt: planerad byggnadsutformning för nybyggnad. Gult: temporära ersättningsbyggnader som krävs under byggnationstiden. Nordlig riktning=höger i bild.

Malmö Sjukhus. Alternativ plan som istället bygger vidare på huvudblockets nord-sydlig-gående struktur.

Alternativ plan som i illustrerat skede visserligen bara klarar att bygga 2/3 av volymen för  region skånes förslag, men som lyckas minimera behovet att rivning till 1 byggnad istället för 3. På så sätt kan en kostsam och påfrestande evakuering undvikas. Vårdavdelningarna (mörkare blått) bygger vidare på den nord-sydliga struktur som redan återfinns i huvudblocket där de genom att vara längsgåendes sammankopplade och högt placerade ges god utsikt över taklandskapet och en näst intill optimal orientering avseende solljus. 

För att vara lite klämcheck vill jag påstå att en längsgående sammankoppling av vårdavdelningar är minst lika rationellt som NKS's tvärgående sammankoppling. Den längsgående sammankopplingen medger bättre möjligheter att koncentrera patientgrupper nära personal med specialistkompetenser, den medger samutnyttjande av personal och resurser mellan avdelningar och jämfört med NKS-formen är den lättare att anpassa till att få plats i existerande strukturer, speciellt om man lyfter byggnaden ovan marknivåns nätverk av gator och gångvägar.