Tillbaka till 60-talet del 1: Stockholms handelskammare.

Vision "lilla barcelona" i bergsbrunna. (Stockholmshandelskammare,/stadsliv ab)

Är stadsplaneringen på väg tillbaka till 60-talet?

Dagens byggande och stadsplanering börjar bli mer och mer likt det som byggdes och planerades under 60-talet. Behovet av ett nytt miljonprogram sätter en siffertyngd prägel på dagens visioner, där svaren på dagens utmaningar allt oftare stavas uppblåsta 60-tals ideal.

Att förstå 60-tals idealen är komplext. Här pratar vi gågator och bilfria stadsdelar samtidigt som vi anlägger planskilda motorleder likt aldrig förr. Vi pratar levande stadsliv samtidigt som vi bygger stendöda arbetsplatsområden. Vi pratar Arbete, Bostad och Centrum samtidigt som vi bygger sovstäder. Vi pratar moderna kommunikationer samtidigt som vi skapar stora fysiska avstånd. Det som kännetecknar dessa 60-tals visioner är en utvecklingsoptimism och en naiv tro på planeringens förmåga. Den prognostiserade framtidsutvecklingen är förenklat spikrak: Flygande självkörande elbilar, kärnkraft i fickformat och rymdkryssning girls night är "endast fem år fram i tiden".

Motsägelsefulla ideal blandas med överoptimistiska visioner, som i förslaget ovan om att bygga tre nya städer om 100 000 invånare mellan Arlanda och Uppsala. Precis som i miljonprogrammets ABC-samhällen är målet att dessa inte ska bli sovstäder, trots motorvägsläge ute i skogen. För att de investeringar i den infrastruktur som skapar en stad  - bostäder, arbetsplatser, handel, skolor, vatten, avlopp, vårdcentraler - krävs stora initiala investeringar utöver en liten tågstation. Särskilt om förväntningarna är att ett litet Barcelona ska uppstå där ute i skogen. Hur länge ska nybyggarna vänta på att det ska bildas en motsvarighet till La Rambla innan deras förväntningar övergår till det förortsliv som visionen tycks vilja retuschera?

Häri består så klart svårigheten med ambitiösare nybyggarstäder enligt Howards trädgårdsstadsprinciper. En mer realistisk vision vore att koncentrera ny bebyggelse till existerande samhällen och att göra Arlanda-Märsta-Sigtuna till en egen komplett storstad, vilket det finns potential för. De nya samhällen som skapas ska etableras med tillförsikt om att det riskerar bli sovstadssamhällen som korkar igen E4:an.