I somras läste jag boken "Sustainable energy - without the hot air" av britten David JC Mackay. Författaren är professor i ingenjörsvetenskaper på Cambridge och bjuder på en bok fylld av uträkningar om Storbritanniens omställning mot en mer hållbar energikonsumption och produktion. I boken hanteras vardera utsläppspost för sig och det räknas på hur mycket hållbar energi som behövs för att om möjligt ersätta utsläppet. Den ingenjörsmässiga analysen av britternas utsläpp och energibehov följs sedan av hur denna omställning mot hållbar energi tekniskt kan lösas. Vilket leder till en hel del intressanta frågor: T.ex Hur stor vindkraftspark behövs för att försörja Storbritannien? Vilken yta med solceller behövs för samma sak? Går det att producera tillräckligt med Uran för att ersätta all världens kol och olja med kärnkraft? Hur mycket energi krävs för att ersätta britternas behov av bensin till sina bilar? etc.
Frågorna svaras med sunda resonemang, fakta och intressanta överslagskalkyler. Ett helt klart bra lästips. Boken finns i sin helhet att läsa här: http://www.withouthotair.com
 |
| Hur Storbritanniens energibehov kan lösas utritat på en karta. |
Den Svenska omställningen
Sveriges unika situation.
Vad som blir tydligt när man läser boken är hur mycket det brittiska perspektivet skiljer sig från det Svenska. För visst är vi unika i Sverige. Tillskillnad från de flesta länder på denna jord är vårat elnät matat med i stort sett utsläppsfri energi i överflöd och vårat stora glesbefolkade skogsklädda land innehåller mer än nog med förnyelsebar energi att utvinna för var och en av oss att täcka sitt behov av transport och uppvärmning.
Tillskillnad från Europa som helhet är vi inte beroende att välja åtminstone ett av de politiskt problematiska alternativen:
1. Behov av KärnkraftDet som inte skiljer oss från övriga Europa och världen är att investeringar i ny energi kostar lika mycket per person och installerad effekt här - som där. Och även om vi i Sverige har ett försprång i ren energi nu kommer omställningen kräva stora kostnader även här, när vi för klimatets skull bör fasa ut onödig förbränning och resurskrävande material konsumtion. Det är en utmaning stor nog, där våra begränsade resurser kräver ett visst mått av effektivitet med hänseende på minskade utsläpp per krona.
2. Solceller i Sahara
3. Drastiskt minskat energibehov
Ovan är ett diagram som visar de svenska klimatutsläppen. Enligt detta diagram släpper varje svensk i snitt ut cirka 6 - 7 ton koldioxidekvivalenter per år. En nödvändig målsättning är att minska utsläppen till under 1 ton koldioxidekvivalenter per person och år till 2050. För att ge perspektiv innebär det målet att vi 2050 släpper ut ca hälften av vad vi enbart släpper ut på inrikes transporter. Om det mål ska tas på allvar kommer detta att få långtgående konsekvenser för hur vi använder naturens resurser. Alla utsläppsposter måste ner och många av dessa utsläppsposter måste helt ersättas med ren energi för att detta mål överhuvudtaget ska gå vägen.
Vissa av dessa utsläpp debatteras flitigt, såsom utsläpp från bilar och fordon. Men vad som sällan debatteras är andra av våra utsläpp - från: jordbruk, industri, produktanvändning och inte minst fjärrvärmen. En del utsläpp debatteras sällan för att de är så abstrakta - få vet var utsläppen kommer ifrån - och färre vet hur de ska minskas. Andra utsläpp undgår debatt för att vi redan tidigare har minskat utsläppen och miljöpåverkan kraftigt inom dessa områden.
Ett sådant område är den svenska fjärrvärmerevolutionen som frigjorde Sveriges städer från den ohälsosamma smogen från både oljepannor och vedkaminer. Även i diagrammet ovan kan den succeartade omställningen från oljeeldning synas i hur utsläppsposten för uppvärmning har suddats ut nästan helt på tjugo år tack vare en övergång till fjärrvärme, bergvärme, luftvärmepump och pelletskaminer.
För de som drivit på och trott på denna då nödvändiga omställning mot fjärrvärme kan det så klart kännas lite surt när de själva tvingas ställa om och dessutom på grund av miljöskäl - som hittills varit fjärrvärmens trumfkort. Visst kan man med rätta hävda att energiåtervinning är bra - t.ex ruttnar organiskt avfall ändå så småningom med växthusgaser som föjd. Men samtidigt är importen av osorterade sopor i längden ohållbar, där största delen hade kunnat återvinnas - något som snart riskerar att göras med vinst i de länder vi importerar från!? En del värmeverk övergår nu mot att bränna biomassa - t.ex de grenar som blir restprodukt i skogsproduktionen. Men frågan är om inte även fjärrvärmen behöver börja tänka på en utfasning av sitt stora förbränningsberoende och inte bara när det gäller sopor, torv och olja - även biomassa bör utövas återhållsamhet med.
Tekniken är ingen lösning. Vi måste ändra livsstil.
Vi förlitar oss ofta blint till tekniken som en frälsare för våra klimatproblem, så även för hur vi ska lösa målen i Parisavtalet. Nya tekniska lösningar ska på ett effektivt och sömlöst sätt ersätta dagens utsläppsbovar med miljövänliga motsvarigheter och i princip dubblera absorptionen av koldioxid jämfört med vad som idag sker i all världens skog och hav. Men med tanke på vilken tid det tar för teknik att nå ut på marknaden och vad den först brukar kosta är det märkligt hur inte ens den översta promillen av världens rikaste har råd att genom ny teknik köpa sig moderna liv fria från massiva koldioxidutsläpp. Om vi ska minska utsläppen NU och inom de närmsta 10 åren så kan vi inte förlita oss till en teknisk revolution.
Det finns idag inga tekniska substitut för flygresande, högt bilinnehav eller stor köttkonsumtion - att denna teknik ska vara var mans tillgång inom de närmaste tio års perioden är osannolikt givet de stora kostnaderna som är inblandade.
Politikernas skyldighet
Om vi ska klara utsläppsmålen krävs därför en politisk viljeyttring som pekar ut och tydliggör vägen framåt inom respektive utsläppssektor. Det kan inte hänga på enskilda energileverantörer, företag, kommuner och individer att tolka vad omställningen mot hållbara utsläppsnivåer betyder för deras verksamhet - när den stora bördan alltid kan fördelas på någon annan. Vi har inte heller råd med beslut baserade på okunskap. Här behövs inte minst folkbildning och greppbara visioner.
Ett sådant exempel är hur Tyskland bestämt sig för att förbjuda bensinbilar till 2030. En tydligt greppbar vision som tvingar industrin att mobilisera sig. Sverige borde givetvis ta efter detta exempel och sedan inspireras till liknande beslut med effekter på andra utsläppssektorer. En liknande vision skulle exempelvis kunna göras för att få igång byggindustrin - med en vision om att hälften av alla nya detaljplaner i Svenska kommuner ska ha krav på en trästomme i konstruktionen från 2020. All olja och torv ska fasas ut från fjärrvärmeproduktionen till 2018 samtidigt som de totala utsläppen från fjärrvärme bör halveras till 2025.
Man kan vara skeptiskt till stora politiskt iscensatta industri och samhällsprojekt av typen folkhemsbygge, månlandning och miljonprogram. Sådana projekt riskerar utan tvekan att få oanade biverkningar. Samtidigt kräver klimatomställningen en så pass stor samhälleligt unison mobilisering.
Städernas ansvar att gå före i omställningen.
En sådan uppenbar folkbildande vision vore att tydliggöra hur städerna behöver gå före i omställningen mot ett hållbart samhälle. I städernas delningsekonomi kan vi mycket lättare ersätta bensinbilar med elbilspooler, effektivisera markanvändning, minska resursanvändning i den byggda miljön och uppmuntra hållbar och mer kunskapsbaserad konsumtion för de större massorna. Här finns förutsättningar i form av pengar, behov och troligtvis även en politisk vilja bland en stor del av befolkningen.
Samtidigt kan inte våra politiker enas om ens de enklare frågorna - t.ex att drastiskt dra ner kraven på antal p-platser som måste till i nya bostadsbyggen och trots goda ord om cykel och kollektivtrafik planeras handel och infrastruktur på ett sätt som gynnar ännu mer bilberoende. En skatt på detaljplanerad mark och bilparkeringar skulle öka incitamenten till en omställning utan att allvarligt behöva drabba glesbygden.
Omställningen av svensk energi - och skillnaden mot att vara klimatneutral.
Ibland tror jag att miljörörelsen i stora delar hakar upp sig på begrepp som fossilfri och klimatneutral, där man blundar för de negativa effekter på miljön som härstammar från det förnyelsebara och klimatneutrala. Klimatet ser ingen skillnad på om koldioxiden kommer från fossil eller från förnybart och klimatneutralt. Det enda som räknas är den totala utsläppsbalansen och halten med växthusgaser i atmosfären.
Sett ur ett nationellt perspektiv kan Sverige räknas som klimatneutralt, då vår stora biomassa i form av skog binder mer koldioxid än vad den svenska befolkningen släpper ut. Att ersätta fossil förbränning med förnyelsebar förbränning gör på överskådlig sikt inte heller någon större skillnad på detta faktum. Då en bensinbil släpper ut motsvarande mängd växthusgaser som en bil som drivs på ett förnyelsebart bränsle, givet att den biomassa som inte bränns upp istället kan lagra sitt uppbundna kol - exempelvis i form av konstruktionsvirke till byggnader.* Det är först när den lagrade biomassan förbränns som vi ser en skillnad mellan den fossila och icke fossila bilen. Men det kanske sker först om hundra år och skillnaden i påverkan minskar om vi tar hänsyn till att träbyggande ersätter behovet av utsläppskrävande betong. Här tror jag vi gör ett misstag om vi endast ser Sveriges biomassa som ett medel för att minska utsläpp inom landet. Om vi istället ser denna som en tillgång för att minska de globala utsläppen är det inte säkert att syntetiska bränslen från skogsråvara till svenska bilar är en särskilt bra idé, vare sig ekonomiskt eller klimatmässigt.
Samtidigt är klimatfrågan akut. Våra utsläpp behöver minska nu och inte om hundra år när skillnaden mellan syntetiska och fossila bränslen uppenbarar sig. Med en begränsad mängd resurser tillgängliga för detta åtagande behöver vi satsa pengarna där de gör mest nytta - att minska utsläppen i sin helhet. Vare sig de kommer av fossila eller förnyelsebara källor.
*Jag antar här att källan till syntetiska bränslen ska komma från skogsråvara och inte från åkermark, vilket vore fullständigt ohållbart.
Har vi råd med både och?
Slutligen vill jag komma till den springande punkten - har vi råd? Men inte utan prioriteringar. Vi kan exempelvis inte upprätthålla nuvarande nivå på privatbilismen i våra städer. Utsläpp från bilarnas produktion och byggandet av bilarnas infrastruktur är för hög för att vi ska klara att få in nuvarande bilinnehav inom hållbara utsläppsnivåer - oavsett hur ren el de drivs av. Vi har helt enkelt inte råd med att inte införa bonus-malus system och andra incitament som kraftigt gynnar elbilspooler i våra städer.
Tyvärr visar svensk politik ofta upp en stor oförmåga att göra nödvändiga kompromisser. För nackdelen om vi ska vara ärliga med att vara ett rikt land är att vi är vana med att alltid ha råd med både och. Oavsett politisk färg tycks våra politiker alltid ovilliga att erkänna hur satsningar på just deras hjärtefrågor hindrar satsningar på annat.
Exempelvis är det lätt att höja ett löjets skimmer över borgare och socialdemokrater i Stockholm som menar sig ha råd med ca 60 miljarder på världens till volym sett största motorvägstunnel, en motorvägsring i tunnel (österleden) och en massa ofinansierade löften om tunnelbana (som helst staten ska betala). Lika konfliktfyllt naiv är exempelvis miljöpartiets politik om att både ställa om från kärnkraft samtidigt som vi ställer om från klimatutsläpp. Kostnaden för att göra både och är förstås hög och det råder ingen tvekan om att det är en målkonflikt ifall målet är att minska utsläppen snabbast möjligt.
Lika tokigt är hur vår energipolitik tycks tro att vi lever i ett land med kolkraft och utan vattenkraft. Där solceller i Sverige bland allmänheten tros innebära utsläppsminskningar och energilager i hemmen subventioneras till 60 %*. Klimatproblemen kommer inte lösas genom ännu mer onödig konsumtion - även om den görs med goda avsikter och marginaler i plånboken.
*batterier och solceller ger stora utsläpp när de produceras
Klimatutmaningen innebär att vi behöver vara betydligt snålare med hur vi använder jordens resurser, samtidigt som vi använder dessa på rätt sätt efter den lokala situationen. Luftvärmepumpar är exempelvis ingen hit på Island där de har "obegränsat" med geoenergi. Nedan har jag en lista på klimatåtgärder som är effektiva respektive ineffektiva givet Sveriges speciella kontext.
Vad som är ineffektivt:
Att ersätta ett rent elnät med ett annat är inte effektivt ur en klimateffekt-per-krona-jämförelse.
Att först ställa om till syntetiska bränslen och därefter en ytterligare omställning till ren teknologi som finns idag. (talet om alla jobb som detta skulle skapa - blir ohållbart med tanke på hur kortvariga de kommer behöva att vara)
Att ha en för stor andel solenergi i ett land där energiproduktionen från dessa går mot noll i november, december, januari och februari. Det ger behov av stora energilager och troligtvis reservkraft i form av förbränning.
Att bränna skogsråvara som annars kan ersätta betong och stål i byggnader - även utanför Sverige.
Att individer, företag, kommuner och stater på egen hand ska tolka sitt ansvar för och åtgärder mot klimatförändringar.
Vad som är effektivt:
Sprida kunskap om produkters utsläpp i produktionsfasen för att mobilisera konsument och industri att effektivisera resursutnyttjandet.
Ersätta behovet av betong och stål genom övergång till träbyggande. Idag ett industriellt förmågeglapp med stor framtida potential till export.
Subventionera* tillkomsten av elbilspooler - där effekten utsläppsfri-mobilitet-per-krona blir väsentligt högre än för subventioner av privatbilism. Bonus-malus*
Luftvärmepumpar som minskar behovet av förbränning för att värma våra bostäder.
Låta kärnbränsleavfallet bli bränsle i nya reaktorer - vilket klarar hela Sveriges - eller andras - energibehov i åtskilliga hundra år (vi har hittills bara utvunnit enstaka procent av den tillgängliga energin).
Att ha tydliga miljömål som mobiliserar stater, kommuner, företag och individer åt rätt håll.
Kommentarer
Skicka en kommentar