Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbaka till 60-talet del 2: Otrygg enklav i skogen

Stadsplanering som tvingar invånarna röra sig genom en otrygg överfallszon utan "ögon på gatan" när de ska hem från centrala staden vid kvällstid.  Röda pilar markerar alternativa stråk mellan Ulleråker och centrala staden. Alternativen öde skog eller öde arbetsplatsområde - otryggt båda två.
Tar vi för lätt på trygghetsfrågor när vi planerar staden?

Jag har tidigare kritiserat Ulleråkersplanerna för att vara en enklav i skogen - en kritik som ofta brukas mot många miljonprogramsområden där detta faktum utpekas som en källa till otrygghet.

Känslan av trygghet och otrygghet är förstås personlig och inte enbart kopplat till den fysiska miljön. Jag kan exempelvis känna mig trygg i stadsskogen på kvällen - delvis beroende på att det inte håller till några gäng där och delvis för att jag är man och i mörker ser ganska stor ut. Men så klart finns det många som inte känner sig trygga där just jag känner mig trygg och tvärtom.

När vi planerar våra livsmiljöer behöver vi därför vara med objektivt lagda till vad som är en trygg miljö och vad som är en otrygg miljö. Stora oöverblickbara skog och naturområden är då att klassa som otrygga kvällstid jämfört med gaturum med entréer och ögon mot gatan som kan se och potentiellt även ingripa ifall någonting skulle uppstå. Problemet med planerna för Ulleråker är att det inte finns något alternativ till otrygga och oöverblickbara miljöer på väg till och från centrala staden, vilket kommer påverka många invånarnas praktiska rörelsefrihet. Det område som pekas ut i kartan är som gjort för att de med kriminella uppsåt ska kunna verka utan att riskera upptäckt.

Idag är det utpekade området tämligen säkert - det finns av förklarliga skäl inga gäng som håller till här - inget gäng bor i närheten. Men med den mängd bostäder som planeras runt det i kartan ovan markerade området kan detta faktum ändras; i Kungsängen, Ulleråker och Rosendal planeras boende för cirka 30 000 invånare. Om endast en tusendel av dessa då och då skulle få för sig att stryka runt i området med kriminella uppsåt så är det inte bara synd om dem som då bor i Ulleråker - även de som har investerat i Ulleråker kommer att riskera förluster när potentiella kunder undviker området.

Alternativ vision: Bebygg Polacksbacken med en miljö som blandar boende, universitet och bildar ett sammanhängande stadsstråk mellan centrala staden och Ulleråker. + ca 3 000 bostäder.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från