Fortsätt till huvudinnehåll

Svenskt näringslivs alternativa fakta om klimatet

Denna text har uppdaterats med anledning av diverse enögda twitterdrev.

Alla som läst boken Freakonomics vet att data och statistik är en ovärderlig kunskapskälla om man ställer rätt frågor. Dock är det ofta som statistik utnyttjas för att besvara fel frågor eller frågor datan egentligen inte kan svara på. Ett sådant exempel är hur Svenskt Näringsliv gör det tämligen vanliga misstaget att presentera statistik utan att förklara vad siffrorna betyder. Att utan nyansering som i bilden ovan beskriva statistik för utsläpp från förbränning av fossila bränslen i olika länder som representativa för nationella utsläpp förtar trovärdigheten i uppsåtet hos den annars grafiskt snygga sidan ekonomifakta.se. Genom att göra detta blundar man för utsläpp från processer som betong, jordbruk och sannolikt även sopförbränning - vilket är anledningen till att Sveriges officiella territoriella statistik anger högre utsläpp per capita, drygt 5 ton koldioxid per capita. Denna felaktigt beskrivna jämförelse mellan olika länders utsläpp hjälper till att förvilla på mer än ett sätt om man inte vet hur dessa data har tagits fram och vad de betyder. Att som Svenskt Näringsliv presentera en jämförelse mellan olika länder utan att beskriva datans ursprung tyder antingen på låg kunskap eller att man driver ett vinklat budskap.

Det vi kan säga om statistiken ovan är inte att Sverige nödvändigtvis är någon sorts miljövänlig förebild - bara att vi svenskar ger ifrån oss relativt små utsläpp från fossilbränsleförbränning inom landets gränser. Intressant kunskap - men inte hela bilden av vår klimatpåverkan! En bättre bild av vår klimatpåverkan fås om vi ser till den klimatpåverkan vi orsakar via vår konsumtion. Alltså utsläpp som orsakats av de produkter och tjänster vi konsumerar (export dras av - inget dubbelräknas). Enligt Naturvårdsverket blir medelsvenskens utsläpp per capita då ca 11 ton koldioxid om vi räknar konsumtionsbaserat. I denna jämförelse (med några år på nacken) går det att se hur sverige står sig mot andra länder, vilket visar att medelsvensken hör till de 10 % av världsbefolkingen med högst utsläpp, trots att vi har ren energi.

Att utsläpp oftast räknas territoriellt är främst praktiska - det är lättare att kartlägga utsläpp från en viss geografisk yta jämfört med att mäta vilka utsläpp ett land står ansvarigt för ur ett konsumtionsperspektiv där även importerad konsumtion och medborgares förehavanden utomlands ingår. De territoriella utsläppen kan sedan adderas så att vi får en bra bild av utsläppen i världen som helhet, vilket vi behöver för att kunna följa upp global klimatpåverkan och dess effekter.

Ekonomifakta borde självklart presentera statistik på ett korrekt sätt. För att ge en mer korrekt bild av Sveriges klimatavtryck bör även konsumtionsbaserade utsläpp nämnas. Att trots 16 olika statistiksidor om utsläpp lyckas undgå att få med konsumtionsbaserade utsläpp tyder på att man medvetet väljer att blunda för detta.

Tråkigt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från