Staden sedd utifrån - perspektiv som vidgas.

Stad med tunnelseende!?

Idag har jag bott i lite mer än ett år på landsbygden utanför Uppsala. Visserligen på acceptabelt cykelavstånd (ca 1 mil) och med Uppsalasiluetten väl synlig från sovrumsfönstret. Med en välriktad tubkikare kan jag faktiskt se sista aprils mössviftande från biblioteksbalkongen utan att behöva resa mig ur sängen. Få förunnat även om man bor i stan.

Men att bo här utanför stan har även gett mig en del nya perspektiv. Att se staden utifrån med jordbrukslandskapet i fonden och skogsbruksmarken runt knuten ger en del perspektiv på stadens avtryck i landskapet. Jag ser morgontrafiken på väg in till staden, jag åkrarnas förändringar och jag andas in dammet som de skapar under torra perioder.

Ett av de första intrycken när man lämnar staden är mängden skräp som färdas med vinden längs dikesgrenar och över åkrarna där traktorerna plöjer ner plastpåsarna ner i jorden. Staden kan i åsynen av detta närmast liknas vid en överfylld soptunna som väntat för länge på att få tömmas. Om natten syns staden borta i horisonten lysa upp himlen ovan sig i ett orangeskimrande sken. Det är endast värmeverkets höga skorsten som tydligt visar att detta är ett industriellt framkallat sken och inte några Mordors eldar.

Ofta hörs inte staden alls men när östliga vindar ligger på hörs ett dovt buller, utan några som helst nyanser som kan berätta ifall bullret kommer från ett fordon eller en maskin. På en föreläsning om akustik fick jag lära mig att det är det lågfrekventa bullret från motorerna som hörs över långa avstånd eller efter att ljudet dämpats av annars ljuddämpande väggar. Det är som om staden försörjs av en gigantisk förbränningsmotor som aldrig stängs av. Det är ju givetvis sant om man tänker på det - staden skulle sluta fungera så fort den motorn stängdes av - men samtidigt är det ändå lite ögonöppnande, för vad händer ifall motorn krånglar eller bränslet tagit slut!?

Ett tillfälle när bränslet faktiskt tog slut var under andra världskriget. Den sinande tillgången till bensin för fordonen gjorde att vi då sökte alternativa energikällor. Ett känt exempel på detta är hur gengas ersatte bensin i bilar. Ett annat exempel som är synligt än idag i skogen intill mitt hem är hur man för uppvärmning av Akademiska sjukhuset bröt torv under kriget. Som en absurd konsekvens av andra världskriget och stadens energibehov drunknar det än idag, 70 år senare, cirka två älgar om året i detta torvbrott.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

Läs mer

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten. Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Läs mer

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

Läs mer

Tankar om arkitektur

Leta i den här bloggen