Staden sedd utifrån - perspektiv som vidgas.
Stad med tunnelseende!? |
Men att bo här utanför stan har även gett mig en del nya perspektiv. Att se staden utifrån med jordbrukslandskapet i fonden och skogsbruksmarken runt knuten ger en del perspektiv på stadens avtryck i landskapet. Jag ser morgontrafiken på väg in till staden, jag åkrarnas förändringar och jag andas in dammet som de skapar under torra perioder.
Ett av de första intrycken när man lämnar staden är mängden skräp som färdas med vinden längs dikesgrenar och över åkrarna där traktorerna plöjer ner plastpåsarna ner i jorden. Staden kan i åsynen av detta närmast liknas vid en överfylld soptunna som väntat för länge på att få tömmas. Om natten syns staden borta i horisonten lysa upp himlen ovan sig i ett orangeskimrande sken. Det är endast värmeverkets höga skorsten som tydligt visar att detta är ett industriellt framkallat sken och inte några Mordors eldar.
Ofta hörs inte staden alls men när östliga vindar ligger på hörs ett dovt buller, utan några som helst nyanser som kan berätta ifall bullret kommer från ett fordon eller en maskin. På en föreläsning om akustik fick jag lära mig att det är det lågfrekventa bullret från motorerna som hörs över långa avstånd eller efter att ljudet dämpats av annars ljuddämpande väggar. Det är som om staden försörjs av en gigantisk förbränningsmotor som aldrig stängs av. Det är ju givetvis sant om man tänker på det - staden skulle sluta fungera så fort den motorn stängdes av - men samtidigt är det ändå lite ögonöppnande, för vad händer ifall motorn krånglar eller bränslet tagit slut!?
Ett tillfälle när bränslet faktiskt tog slut var under andra världskriget. Den sinande tillgången till bensin för fordonen gjorde att vi då sökte alternativa energikällor. Ett känt exempel på detta är hur gengas ersatte bensin i bilar. Ett annat exempel som är synligt än idag i skogen intill mitt hem är hur man för uppvärmning av Akademiska sjukhuset bröt torv under kriget. Som en absurd konsekvens av andra världskriget och stadens energibehov drunknar det än idag, 70 år senare, cirka två älgar om året i detta torvbrott.
Kommentarer
Skicka en kommentar