Kök - och varför ser de alltid ut som de gör?

Förra veckan var jag arkitkt på riktigt! Jag byggde ett rum för andra att leva i. Jag byggde ett kök - eller rättare sagt vi byggde 7 stycken olika kök tillsammans med "ettor" från konst och design högskolan. Flera av köken som byggdes blev väldigt intressanta, speciellt det köket som min grupp byggde -såklart. När jag tänker på kök så tänker jag på när jag var liten och försökte få uppmärksamhet av mamma när hon stod i köket och lagade mat, bryggde kaffe, diskade. I en bostad är köket det enda nödvändiga rummet - ett rum som man måste ha och va i. Jag gillar kök som man kan vara i, där man kan sitta högt upp på en bänkskiva och prata med den som lagar mat - det är inte i alla kök man kan det. Ofta tvingas man som social deltagare i köket sitta långt nere vid bordet utanför komfortabel samtalshöjd och i många kök finns det överhuvudtaget ingen plats för 2 människor.

Detta är inget kök att vara ensam i. Tvärtom! Där finns många sittplatser i olika nivåer och platser - alla i lagom samtalshöjd med den som lagar mat! Sittplatserna är suveräna, de tillåter social närvaro när maten lagas och de erbjuder människor att delta på sina egna villkor. Vid vissa platser hamnar man tillbakadraget, vid andra i centrum. Nu ska jag inte lovorda köket alltför mycket - men det har vissa kvaliteter som vanliga kök ofta saknar. På ett sätt åstadkoms min vision om ett kök ur mitt barnaperspektiv och även om jag inte fick riktigt som jag ville alltid, så blev slutresultatet - sättet vi använde det på - som jag tänkt det. Jag tror att konceptet för vårat kök går att överföra till de kök som byggs idag. Jag ser det lite som en kontemporär variant av kökets ursprung -den traditionella elden.