Kultur. Vi är alla formade av den kultur vi växt upp i. Denna kultur är starkt kopplad till vår levnadsmiljö - Vilken skola vi går i, våra föräldrars bakgrund, våra kompisars och deras föräldrars bakgrund etc.
Dagens Sverige är präglat av en ganska stor invandrad befolkning. Människor som kommit hit för drömmen om en bättre framtid. Kanske har de kommit ifrån platser där blotta tanken på en god framtid känns främmande. För mig är det självklart att vi inte kan stänga våra gränser för dessa människor. Men däremot har jag inte sagt att vi alltid tar emot dessa människor på ett bra sätt.
Vad händer när vi klumpar ihop samhällets bottenskikt (låginkomstagare, arbetslösa) och skickar ut dom i en betongförort ute i skogen?
För mig som är uppvuxen av akademiker i en miljö där de flesta runt omkring har liknande bakgrund så har det liksom blivit en självklarhet för mig att jag också ska läsa på universitetet och skaffa en bra utbildning. Antagligen är det samma sak för människor med arbetarklassbakgrund.
Detta betyder ju att det är troligare att barnen i en låginkomsttagar familj blir låginkomsttagare än höginkomstagare och att barnen till akademiker kommer att plugga vidare. Detta är något som inte går att göra så mycket åt. Men när de ekonomiska förutsättningarna i hög grad bestämmer var man bor blir detta ett klassproblem. Att akademiker/högavlönade och låginkomsttagare bor åtskillda är inte bara ett klassproblem - det är ett stort samhällsproblem. Dels skapar det myter om varandra. Vem bär inte fördomar om områden som Rinkeby, Rosengård och Gottsunda? Och dels gjuter det fast klassklyftor och överför dessa till kommande generationer.
De grundmurade klassklyftorna skapas av att den sociala miljön för invånarna består av människor i samma situation. T.ex Låg utbildning och låga inkomster. Den Svenska integrationspolitikens största svek är denna segregering. Att ett barn från en lågutbildad familj kan ha vänner från högutbildade familjer kan göra världens skillnad för det barnets framtid. Att nyanlända invandrare och Svenskar kan leva nära varandra är bra för språkinlärningen och den kulturella förståelsen dem emellan.
När folk kritiserar mångkulturen så är jag oförstående. Kanske är jag alltför drabbad av att vara segregerad-medelklass-i-villa men för mig består vårt samhälle i allt för hög grad av segregerade monokulturer, vilket för mig är ett mycket större problem än att människor från många olika kulturer och samhällsskikt lever tillsammans.
Dagens Sverige är präglat av en ganska stor invandrad befolkning. Människor som kommit hit för drömmen om en bättre framtid. Kanske har de kommit ifrån platser där blotta tanken på en god framtid känns främmande. För mig är det självklart att vi inte kan stänga våra gränser för dessa människor. Men däremot har jag inte sagt att vi alltid tar emot dessa människor på ett bra sätt.
Vad händer när vi klumpar ihop samhällets bottenskikt (låginkomstagare, arbetslösa) och skickar ut dom i en betongförort ute i skogen?
För mig som är uppvuxen av akademiker i en miljö där de flesta runt omkring har liknande bakgrund så har det liksom blivit en självklarhet för mig att jag också ska läsa på universitetet och skaffa en bra utbildning. Antagligen är det samma sak för människor med arbetarklassbakgrund.
Detta betyder ju att det är troligare att barnen i en låginkomsttagar familj blir låginkomsttagare än höginkomstagare och att barnen till akademiker kommer att plugga vidare. Detta är något som inte går att göra så mycket åt. Men när de ekonomiska förutsättningarna i hög grad bestämmer var man bor blir detta ett klassproblem. Att akademiker/högavlönade och låginkomsttagare bor åtskillda är inte bara ett klassproblem - det är ett stort samhällsproblem. Dels skapar det myter om varandra. Vem bär inte fördomar om områden som Rinkeby, Rosengård och Gottsunda? Och dels gjuter det fast klassklyftor och överför dessa till kommande generationer.
De grundmurade klassklyftorna skapas av att den sociala miljön för invånarna består av människor i samma situation. T.ex Låg utbildning och låga inkomster. Den Svenska integrationspolitikens största svek är denna segregering. Att ett barn från en lågutbildad familj kan ha vänner från högutbildade familjer kan göra världens skillnad för det barnets framtid. Att nyanlända invandrare och Svenskar kan leva nära varandra är bra för språkinlärningen och den kulturella förståelsen dem emellan.
När folk kritiserar mångkulturen så är jag oförstående. Kanske är jag alltför drabbad av att vara segregerad-medelklass-i-villa men för mig består vårt samhälle i allt för hög grad av segregerade monokulturer, vilket för mig är ett mycket större problem än att människor från många olika kulturer och samhällsskikt lever tillsammans.
Kommentarer
Skicka en kommentar