Tankar om arkitektur

Det mesta av det som byggts i Uppsala under senare år skulle i princip lika gärna kunna vara byggt i vilken som helst av städer i västvärlden. Samtidigt är Uppsala inte vilken stad som helst. Det är en stad med en stark säregen identitet, liksom många andra städer i Sverige och världen. Jag tror att många vill att det ska fortsätta att vara så. Också jag vill det. Därför ser jag den stockkonservativa opinionen mot högre bebyggelse i staden som en sorts hälsotecken. Det finns alltså en opinion för att bevara det som är typiskt för Uppsala, i detta fallet Uppsalasiluetten. Men problemet är att frågan om hur vi bevarar och formar Uppsalas säregna identitet blivit marginaliserad till denna enda fråga, den om Uppsalasiluetten.  Personligen tror jag att den fixering som finns vid denna fråga är farlig. Inte för att jag vill ta död på Uppsalasiluetten, utan för att denna fixering leder till att vi helt blundar för staden som ligger under siktlinjerna mot Uppsalasiluetten. Vi blundar för stad

Som en helt vanlig person ur allmänheten så är det lätt att bli förvirrad av den pågående stadsbyggnadspolitiken. Att man vill utveckla staden genom förtätning är ganska tydligt. Men HUR man ska göra detta är ovisst. Uppsala växer årligen med cirka 4000 invånare. Det blir 40 000 nya invånare på bara tio år! Om man som de säger sig vilja göra - klämma in dessa i den befintliga staden. Var ska man då göra det? Och hur? Jag ser det absolut inte som en omöjlighet, snarare som en nödvändighet. Men stadens ledning sänder inte ut tydliga signaler på hur detta ska ske. Visionsarbetet ligger idag helt på politikernas bord och de olika partierna spretar åt olika hålll och ägnar sig mest åt symbolfrågor som hushöjder och arenaplacering. Det enda man får ut av att läsa översiktsplanen är var det ska hända saker och väldigt vaga antydningar på vilken stadstypologi som ska byggas. Stadsbyggnadskontorets framtidsvision förmedlas inte till allmänheten. Tyvärr. Eller har de ens en tydlig vision? Vi