Bofills båge. 4 eller 8 våningar? Foto Håkan Svensson Här i Uppsala har utformningen av detaljplaner ändrats dramatiskt det senaste decenniet både till innehåll och till form. Borta är exempelvis de Romerska siffror som anger högsta tillåtna våningsantal eller siffror i romber som anger högsta tillåtna höjd. Istället har dessa ersatts av ett svårläsligt antal egenskapskrav där reglering av byggnadshöjd men inte våningsantal fortfarande ingår. Jag trodde först att den ökade svårläsligheten är ett led i att man vill undvika granskning och överklaganden. Men detta skifte är också efter Boverkets rekommendationer där de konstaterar att reglering av våningsantal är svårt och ofta leder till tvister när aktörer hittar oförutsedda kryphål. Boverkets rekommendationer om reglering av våningsantal. Formulering i plankarta. Istället har Boverket tagit fram rekommendationen att reglera hur många våningar en byggnad upplevs ha mot omgivningen. Ett sådant krav ställs i en nyantage...
I detta inlägg vill jag presentera hur smala radhus kan se ut i praktiken med ritningar på flera varianter och mina tankar bakom dessa. Jag har ofta lyft fram smala radhus som en byggnadstypologi med storpotential att förtäta befintliga stadsmiljöer med. Inte minst på befintliga villatomter där den smala formen passar in i det mellanrum som ofta föreskrivs mellan huvudbyggnad och tomtgräns. Där har jag gjort en konservativ bedömning att man kan få in cirka 200 000 sådana radhus på befintliga villatomter i Stockholms tätort. Jag har också gjort illustrationer för hur detta kan se ut i stadsmiljön, men jag har hittills inte presenterat något mer detaljerat om hur utformningen av själva husen kan se ut. Trots många försök har jag aldrig kommit till skott att presentera skisser och ritningar för detta. Tidigare skiss för hur ett generiskt villaområde kan förtätas, bland annat med hjälp av smala hus. Men i senaste numret av tidskriften arkitektur (nr 6 2024) presenterades ett jät...
På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäde...
Kommentarer
Skicka en kommentar