Fortsätt till huvudinnehåll

Sluta subventionera massbilismen!

De senaste dagarna har det rasat en debatt på Svd om bilism. Några Universitetsbetitlade människor från Karlstad och Umeå gör en liten domedagsprofetia för massbilismen. Enligt dom är det bara en fråga om tid innan Oljan blir tillräckligt dyr för att vi ska ha råd att köra som vi gör nu. Därför föreslår de att samhället antingen bör införa förbud eller straffbeskattning, för att på så sätt begränsa bilismen. Tyvärr slår ju det lika mycket mot den bilberoende landsbygden som den ofta onödiga bilismen i städerna. Det krävs alltså mer träffsäkra metoder.

Först och främst är det kanske dags att sluta subventionera bilismen där den i hög grad är helt onödig - i städerna. Tyvärr är massbilisismen systematiskt subventionerad i städerna. Kommunerna straffbeskattar tätare och mindre bilberoende bebyggelse i centrala stadsdelar genom höga byggrättsavgifter, samtidigt som byggrättsavgifter för gles bilberoende bebyggelse subventioneras - fastän de faktiska kostnaderna för kommunerna är tvärtom. Detta gör att det för många blir billigare att leva med bil än utan. Detta är ju helt vansinnigt!

Samtidigt måste finansieringen av boendeparkeringar ses över. I nybyggda flerfamiljshus smetas kostnaden för boendeparkering ut över lägenhetspriserna. Detta gör att även de utan bil tvingas finansiera bilparkeringar som kan kosta upp mot en halv miljon att bygga. Det är inte rimligt att folk som väljer att inte ha bil tvingas att betala hundratusentals kronor på något de inte vill ha. Här krävs lagstiftning samt att parkeringsmarknaden måste öppnas för konkurrens. Det håller inte att vi har tvingande regler över hur många parkeingar som måste uppföras av en bostadsbyggare. Låt de bestämma själva. Då öppnas också marknaden för att bygga privata parkeringsgarage.

Nu kommer antagligen bilistvurmaren och påpekar att kollektivtrafik idag är kraftigt subventionerad. Vilket är sant. Men om man skulle sluta att missgynna tät bebyggelse så skulle det inte behöva vara så. Då skulle vi kunna sänka livskostnaderna, minska skatten, höja kvaliten i kollektivtrafiken och minska bilismen utan att behöva straffa bilister i landsbygd. 

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från