Metronormativiteten och nyurbanismen - välsignelse eller orosmoment?
 |
| Jakriborg. |
Varför är nyurbanismen så kontroversiell? Vad gör att den upprör invigda modernister, förortskramare och arkitekter?
Säg Poundbury, Jakriborg eller Seaside, så får du en del att gå i taket. Säg inte ordet "kvartersstad" och så får du andra att gå i gång. Säg samtida arkitektur, miljonprogram eller pastisch och en strid ström av åsikter kommer att konfrontera dig. Givetvis är det bra med debatten, men vad händer när åsikter och grupper radikaliseras? Vilken grupp är styrande i debatten? Nimbys, Yimbys, modernister, urbanister eller arkitekter? Och vilka åsikter är norm idag?
Debatten om staden är polariserad - alla grupper målar ut hotfulla fiender för att kunna stärka sina egna ideal. Yimbys utmålas som höghusivrare, nimbys som kulturelit och arkitektkåren som skokartongsälskande urbanofober. Är det inte farligt med dessa generaliseringar? Vi måste också komma ihåg att dagens normer styr vilka som får komma till tals i debatten - vilka är det som inte får komma till tals idag? För lite drygt hundra år sedan var till exempel åsikten att totalsanera Gamla Stan inte otänkbar eller ens ovanlig. Vilka värden väljer vi att bortse ifrån idag? Miljonprogrammet?
Det är här det kontroversiella med nyurbanismen kommer in. Nyurbanismen startade som en kritik mot modernistisk, bilorienterad planering och ofta var kritiken träffsäker, inte minst vad gäller de ekonomiska och sociala konsekvenserna av den modernistiska planeringen. Men precis som för politiker, blir det svårt för nyurbanismen att erkänna motståndarens goda sidor och kritisera sina egna dåliga sidor. Det uppstår en sorts självblindhet.
Jag tror att vi i samhället är på väg mot en metronormativ självblindhet, en syn där innerstadsbon och dess förmodade värderingar blir till allmänna sanningar. Det finns förstås många faror i detta, precis som när modernismen en gång dödförklarade den traditionella staden så ser jag faror i hur nyurbanisterna nu dödförklarar förorten.
Det enda vi lär oss av historien är att vi aldrig lär oss av historien. Kommer nyurbanismen göra samma misstag som modernismen en gång gjorde? Förhoppningsvis inte. Men då tror jag att vi måste konfrontera vår egen självblindhet.
alexander: Fast de flesta debattörer tillhör ju inte extremerna. Det finns en olycklig tendens, inte bara att debattörerna polariserar sina motståndare, utan även att man polariserar de som debatterar. Alltför många söker sig in i en varm och mysig å-ena-sidan-å-andra-sidan-plats utanför debatten och blir bekymrade så fort folk tycker olika.
SvaraRaderaJag tror ett konstruktivt samtal kräver någon sorts dialektik, att man tydliggör skillnader och argumenterar för och emot specifika frågor. Men det är inte detsamma som dogmatism. Det är t.ex. nog ytterst få som skulle hävda att det inte finns *några* kvaliteter alls i modernistiska förorter. Självklart finns de och självklart finns det många som uppskattar dem. Men av det följer inte nödvändigtvis att vi som samhälle bör bygga modernistiska förorter eller att de som finns inte bör förändras strukturellt.
Det går att dra paralleller till bilen, också ett kontroversiellt ämne. Jag är helt på det klara med att väldigt många uppskattar att köra bil. Jag tycker också att det är en fantastisk uppfinning med många viktiga funktioner i samhället (ambulans etc). Men jag är ändå beredd att argumentera mot massbilism.
Sanningen ligger inte alltid mittemellan två skilda positioner. Ibland har någon fel och någon annan rätt. Och det enklaste sättet att ta reda på det är genom att utmana varandras ståndpunkter.
Johannes
alexander: Sedan bör jag väl förtydliga att jag inte kräver att alla säger "kvartersstad". Men jag förstår inte riktigt varför det är så svårt att konstatera att det är en typologi som ger goda förutsättningar för det man vill åstadkomma, att vi har exceptionellt lite av det och att vi får mindre och mindre av det varje år.
SvaraRaderaDet är också viktigt att ha med sig när man bedömer debatten. Det finns extremt lite "nyurbanistisk" stad och extremt mycket "modernistisk" stad.
Johannes
Johannes: Jag har nog försökt provocera lite...
SvaraRaderaBilen är ju ett intressant exempel på fördelarna med en kompromissande syn. Dels finns ju extremåsikterna som vill ha ett massbilismsamhälle eller de som vill förbjuda bilen helt från våra städer. Ingetdera är en omöjlighet och båda har sina fördelar och nackdelar. Men kanske är det bäst att lägga sig någonstans däremellan genom att tillåta en begränsad mängd bilism och på villkor som inte är skadliga för stadsmiljön.
Kanske behövs en liknande kompromissande syn på förorten (eller andra stadsformer för den delen). Att man kan väga dess fördelar och nackdelar var för sig, vem vet kanske går förortens fördelar inte alltid tvärt emot den stad som du och jag förespråkar.
För jag tror vi är mycket överrens om denna sak - båda vill ha mer av den stad som understödjer stadsliv, begränsar massbilismen, överbrygger boendesegregation etc. Jag förespråkar också det du definierar som "kvartersstad", men jag anser att det ibland finns en lite naiv övertro på att "kvartersstaden och rutnätet" automatiskt skapar det stadsliv vi efterfrågar.
alexander: Ajdå, jag dras obönhörligen in i din mysiga konsensus-hörna. :) Men jag får väl helt enkelt acceptera att vi verkar vara i stort sett överens. :)
SvaraRaderaj.
Förresten, varför lägger du inte ut inläggen på Yimby Uppsala? Ditt arkiv är ju en riktig läsfest. :)
SvaraRaderaj.
Åh tack! Det är ju en riktigt bra idé. Jag får kontakta Eric Thärnström, Yimby Uppsala har ju tyvärr legat nere ett bra tag nu... :(
SvaraRadera