Fortsätt till huvudinnehåll

Om temaparker, markspekulation, och tillväxt

En av de mest bisarra stadsmiljöer jag har upplevt finns vid de kända och mäktiga Niagara fallen. Jag kom till staden Niagara Falls med buss från Toronto, en förövrigt trevlig bussresa där jag stötte på en svensk läkare som jobbade i Canada. När vi väl kom fram möttes vi av tristess och förfall. Mittemot busstationen låg ett förfallet övergivet hus, på vilket det stod med stora bokstäver: Hotel Europa. Hela området kändes lite smått övergivet fullt med stängda butikslokaler, trots att tågstationen låg i kvarteret brevid och att den historiska huvudgatan Queen street låg ett kvarter upp. Längs Queen street ligger butikslokalerna vägg i vägg, gatan är mycket trevlig med konstgallerier, matställen, ett par hårsalonger och några butiker. I gatans fond syns stadens kyrka torna upp sig. Det är en mycket vacker gata med byggnader som vittnar om en historia. Men historien de vittnar om är inte fullt så smickrande. Det är en historia om en stad i tillbakagång - varannan butikslokal står tom. En tillbakagång som inte ens optimistiska mäklarannonser eller ett kosmetiskt skyltande med tavlor i dessa tomma lokaler kan förneka.

Ett par kilometer ifrån denna historiska del av staden, som byggts upp vid brofästet mot USA, kommer man till de mäktiga Niagarafallen och här ändrar sig stadslandskapet kraftigt. Den sömniga småstaden ersätts här av en temapark till stad fylld av hotell, casinon, vattenparker, delfinarier, wax-museums, 4-D biografer, skräckhus, museer och allt annat som kan tänkas attrahera turister. Staden Niagara Falls på den Kanadensiska sidan av de mäktiga fallen, är inget annat än en gigantisk nöjespark - ett Las Vegas för barnfamiljer och allt är uppbyggt kring bilen. Jag häpnas mer över mängden skräckhus och wax-kabinett-museer som finns här än Niagarafallen i sig. Attraktionen i Niagarafallen har här kommersialiserats till bristningsgränsen.

En del av mina lärare skulle antagligen beskriva denna miljö som ett symptom av den nyliberala ideologin, där oregulerad markspekulation tillåter städer att utveckla okontrollerad sprawl, med efterföljande sociala biverkningar. Jag vet lite om den nyliberala ideologin, men jag är väl införstådd med effekterna av markspekulation och sprawl. Härom veckan var Heidi Sohn från Mexico/Holland hos oss på skolan och föreläste om just den "nyliberala ideologin" och den stad som produceras av denna. Det var väldigt politiskt, men hon visade också helt fantastiska bilder som den ovan. Dessa miljöer är ett resultat av oregulerad markspekulation, där drömmen om ett eget boende säljs på billig tidigare jungfrulig mark i städernas utkanter. En planeringsstrategi som tvingar miljontals människor till flera timmars daglig bilpendling och som dessutom ger upphov till hundratusentals tomma bostäder som ingen vill ha.

I Sverige är vi väl medvetna om att dessa oönskade effekter skulle uppstå om vi skulle tillåta oreglerad stadsspridning och etablering av externa köpcentra. Därför regleras detta i detaljplanerna. Utanför stadens gränser tillåts oftast bara jordbruksmark och inga nya bostadsområden. Därför skiljer sig också markpriserna stort inom och utom stadens gränser - där man får bygga är priserna höga och där man inte får bygga är de låga. Men ibland går det att komma runt den problematiken. På jordbruksmark utanför Uppsala är idag ett externt köpcentrum och cirka femhundra enfamiljsbostäder under planläggning. Trots att marken tills nyligen betraktats som jordbruksmark långt utanför staden och trots att detta kommer höja koldioxidutsläppen i Uppsala kommun med flera procent, så fortgår planerna. Anledningen stavas jobb, eller rättare sagt lösa löften om jobb. För här byggs inte vilken externhandel som helst - här byggs också en stor nöjespark med vikingatema, med miljontals årliga besökare, vilket enligt deras hemsida skapar 7500 jobb. Likt en gåva från ovan till en stad som drömmer om att utveckla sin turism. Det är en investering i miljardklassen och bakom den står hör och häpna: En tidigare krogägare, en tidigare centerpolitiker/professor och den tidigare markägaren vars gård förstördes när den nya E4:an byggdes. Länk. De säger sig också ha ett internationellt storföretag i ryggen, men vill inte säga vilket förrän kommunen godkänt planerna.

Det är en plan som godkänns på löftena om tusentals jobb och miljontals turister. Men det finns ingen garanti om att detta kan förverkligas, inte ens någon redovisning om vilka som kommer att kunna betala för kalaset. Det enda som kommit fram är att en trio av småföretagare ser ut att lyckas få kommunen att godkänna nya sprawlande bostadsområden och ett nytt externhandelsområde på mark som i normala fall inte skulle bebyggas. Värdet på marken kommer i och med denna planändring att öka med mångmiljonbelopp och man frågar sig om denna trio vill mer än att skrapa hem lättjänta miljoner?


Jag ser stora risker med hur lätt det går att "köpa" stadens planering. Säg tillväxt - och du har politikerna i din famn. Den föreslagna planen med externhandel och stadsutspridning riskerar att skapa ett stort bilberoende, dramatiskt öka koldioxidutsläppen, slå ut lokalhandeln i det närliggande Storvreta och försämra möjligheterna till en attraktiv och ekonomiskt hållbar kollektivtrafik. Är det tillväxt? Hur mycket pengar krävs det egentligen för att köpa dålig planering...


I detta fall tycks politikernas gunst vinnas genom snygga visionsbilder och ett par ord om tusentals nya jobb. Några pengar har vi inte sett röken av. Jag tycker att det är konstigt att detta faktum inte har granskats av de lokala medierna. Vilket är det internationella storföretaget som ska investera miljardbelopp i kommunen? Och hur många tiotals miljoner tjänar de tre initiativtagarna på den planändring som är på gång just nu? Denna plan är inte bara en stor möjlighet - den innehåller också en stor risk. Vi riskerar en död lokalhandel, försämrad kollektivtrafik, ökade klimatutsläpp och ännu ett externhandelsområde på halsen och det utan någon garanti om "tusentals nya jobb". Att varken politiker eller lokaltidningar har synat detta högriskprojekt är för mig en gåta... Men som sagt vem vågar sätta sig emot tillväxten?







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från