Arkitektur som vetenskap...

Arkitektur har som disciplin ett stort identitetsproblem. Tillskillnad från konst, som är till för sin egen skull, så har arkitektur oftast ett syfte - en uppgift att fylla. Samtidigt kostar arkitektur mycket pengar. Hur motiverar man dessa kostnader? I en brittisk tv-serie som går på Svt - "rummet formar dig" - så försöker programledaren genom "vetenskapliga" experiment bevisa betydelsen av bra arkitektur.

Dock är dessa experiment inte särskilt övertygande. I första avsnittet testar han vilken effekt minimifönster har på hälsan genom att bygga för fönstren i sitt eget hem med skärmar som simulerar minimifönster, han stänger in sig i sitt hem i flera dagar och så fyller han i formulär om hur han mår. Resultatet - han mår ganska dåligt. I ett annat experiment testar han isbad - först i ett mörkt "kallt" rum med få detaljer och sedan gör han om samma sak i ett stort ljust och dekorerat rum. Den andra gången är an i badet längre - ljusa stora rum med dekorationer gör alltså att man kan utstå isbad längre. I andra programmet testar att jobba i kontorslandskap. Ett gäng skådespelare hyrs in och simulerar störande kollegor. Resultat: - kontorslandskap är dåligt.

Frågan är om olika arkitektur kan testas vetenskapligt på detta sätt. Alla experiment i programmet är vetenskapligt tvivelaktiga och även om liknande experiment skulle utföras med vetenskaplig metod, så skulle frågan - vad resultaten innebär? - kvarstå. Vad gör ett bra rum? Akustik, ljus, dimensioner, takhöjd, material, flexibilitet, färg, rumsliga samband - listan på de element som gör ett rum eller en byggnad är lång. Att sedan sätta samman dessa element till en helhet och sedan föra in det liv som ska befolka byggnaden gör det hela otroligt komplext. Allt blir beroende av kontext och subjektivt tyckande. Hur kan en arkitekt då ta fram bevis för att dessa skisser kommer att göra en bra byggnad och att detta alternativ är bättre än något annat?

För oss som fortfarande inte byggt något, är det extra svårt att bevisa det här är bra. Våra skisser och modeller kan endast ge en gnutta känsla av den byggnad de föreställer. Vårt kunnande om hur man gör en bra byggnad - det som gör oss till bra arkitekter - kan enkelt söndersmulas utan att vi kan invända annat än med subjektiva argument och teorier. En lite jobbig situation...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit. Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen. Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

Läs mer

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten. Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Läs mer

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

Läs mer

Tankar om arkitektur

Leta i den här bloggen