Fortsätt till huvudinnehåll

Bilmarknad och bostadsmarknaden - olika sidor av samma mynt?

Bilbransch i nerförsbacke.
Bostadsministerns högra hand Ulf Perbo gillar att jämföra bostäder med bilar. I seminariet kommunalt markägande, byggande och bostäder så beskrevs många problem på den stora frågan - varför byggs det inte mer bostäder?

Ulf Perbo konkretiserade problemet på ett väldigt bra sätt. Aldrig tidigare har bostäder kostat så mycket som idag, men vad som skiljer dagens situation från historien är att byggtakten inte följer prisuppgången. Bostadspriserna ökar, men byggandet minskar - det är här problemet ligger, säger han. Som möjliga svar på varför det ser ut som det gör nämner han: Bristande konkurrens, ineffektivt byggande, långdragen bygglovsprocess, oklara regler och korruption.

Under hela seminariet så framkom ingen tanke på bostädernas kvalité. Tänk om det som byggs inte motsvarar den efterfrågan som finns? Kanske kan man här jämföra med vad som hänt på bilmarknaden. Det byggs i allt väsentligt bättre bilar än någonsin förr - de är snyggare, bekvämare och mer bränslesnåla. En del skyller bilmarknadens kris på den dåliga ekonomin, medan andra hävdar att den beror på ett trendbrott i hur vi lever - bilen är inte längre en statuspryl!?.

Kanske har detta fått effekt på bostadsmarknaden - idag är det bostaden som är statusprylen framför andra. De som har råd söker sig till de där objekten som har någonting alldeles extra - utsikt, sekelskifte, kakelugnar, charmiga kvarter, högt i tak, sjötomt och etage. Givetvis ska man inte glömma grundregeln - "Läge, läge och läge". Nyproduktion har kanske nackdelar jämfört med det existerande beståndet när det kommer till att attrahera de kunder som har råd att välja hur de vill bo.

Den oklara orsaken till det låga bostadsbyggandet gör att vi måste ställa frågan: Vad vet vi om hur människor vill bo?




Kanske kan de nominerade till "Årets stockholmsbyggnad" ge en hint om hur folk vill bo. Eller nja är det någonting här som känns uppseendeväckande attraktivt? Såg nu att Håkan Forsell också skrivit om seminariet - och bekräftar lite av mina tankar i följande citat:
"Ända sedan den stora industristadens uppkomst under 1800-talet blev alltid det äldre fastighetsbeståndet successivt ett billigare, mer prisvärt boende. Men så är det inte längre sedan ett par decennier tillbaka. Istället existerar en fastighetsboom men utan en byggboom. Investeringarna som görs har gått in i det befintliga beståndet och inte i nybyggnation." 
Dock går hans analys ut på att det är bristen på prisvärda bostäder som är problemet - Troligen har han rätt i det...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från