Uppsalaism

Låg bas + smalt torn = Vancouverism.

Vissa städer har sin egen arkitekturstil. Ett känt exempel är Venedig där arkitekturen dels påverkats av stadens historiska roll som porten mellan öst och väst, men också av det faktum att husen nås via kanaler istället för vanliga gator. Ett lite mer samtida exempel är Vancouver, där staden gett namn åt en helt egen byggnadstypologi. På en låg bas med fasaderna i liv med gatan och butiker i bottenplan reser sig smala och höga bostadstorn. Det är så de bygger tät blandstad i Vancouver, en byggnadstypologi som ger många fördelar - hög täthet kan kombineras med en gatumiljö i mänsklig skala utan att förlora dagsljus och lägenheterna får både solljus och utsikt. Parker för de boende kan anläggas på basens tak. Det finns självklart en del invändningar  - tillexempel att det är dyrt att bygga så pass högt eller att många torn kan påverka stadsbilden.

Uppsalaism?

Men en liknande stil finns även i Uppsala, dock i en mindre skala. I korsningen Bredgränd/ Kungsängsgatan gör den sig tydligt gällande. Runt Forumgallerian finns flera hus som har en låg tvåvåningsfasad mot gatan, för att sedan trappas upp i högre byggnader där bakom. De byggdes först som en anpassning till den äldre omgivande låga bebyggelsen, men i takt med att fler kvarter sanerades i city så blev de nya husen istället anpassade efter varandra. I ett av hörnen finns även ett äldre hus i endast två våningar bevarat, som ger en bild av bebyggelsens skala innan city-rivningarna. Men man ska inte förminska att de "trappstegs-hus" som byggdes här senare kombinerar ett trevligt solbelyst gaturum och liten skala, samtidigt som de tillgodoser en hög exploateringsgrad i kvarteren.

Ett annat exempel hittar man vid Väderkvarnsgatan. Där stadsarkitekt Gunnar Leches låga tvåvåningsbyggnad för Åhléns bilfirma från 1938 har byggts till med nya bostäder bakom. En ovanligt lyckad förtätning. Kanske kan denna byggnadstyp åter få en roll när vi bygger dagens Uppsala, där kraven på täthet har blivit till dogm. Kanske dessa "trappstegs-hus" kan ge den typ av täta områden som idag byggs i Industristaden och på Kapellgärdet en mer mänsklig skala?

2-3 våningsbas + 3-5 våningslimpa = Uppsalaism.

Den lite djupare basen har dimensioner som lämpar sig för kontor, butiker, dagis och skola, vilket ger möjligheter för att omvandla bostäder till andra ändamål. Den lilla avsatsen ovanpå kan bli en generös terass för bostäderna intill.

Dessa "trappstegs-hus" kan bli en karaktäristisk ingrediens i Uppsalas stadsbyggande. Genom denna byggnadstyp kan täthet kombineras med de intima stadsrum och lilla skala som kännetecknar Uppsala - en stadsmiljö som utformas efter flanören. Denna stil bör inte tillämpas dogmatiskt, hellre med variation och finess, med avsikt att skapa intressanta gaturum, med soliga platser, variation i byggnadshöjd och plats för verksamhetslokaler. Kanske kan denna "stil" bli en samtida yttring för vad som gör Uppsala unikt och utmärka Uppsalas stadsbyggande från andra städers - en sorts Uppsalaism?