Tankar om arkitektur

Sitter på tåget från Umeå mot Uppsala och tänker på höghus. I Ö-vik ser jag det nya Ting1 av Gerth Wingårdh, ett färgsprakande höghus, med ett plotter av glasade balkongkuber. I Ö-vik representerar höghuset en vision om att sätta staden på kartan. Vid kajen har "Foppa" byggt ett nytt höghushotell och uppe längs stadens sluttningar tronar punkthusen. Samma höghusiver finns i Umeå där tre nya höghus ploppat upp i stadens centrala delar de senaste två åren - Bildmuseet, Kulturväven och Utopia gallerian - och fler projekt är i startgroparna. De flesta av dessa höghus är ganska trista och alldagliga i sin arkitektur, med undantag från Bildmuseet som står ut som det enda med arkitektonisk klass. Att dessa alldagliga höghus ska få definiera stadsbilden är inte självklart till stadens bästa. Det går att bygga attraktiva och levande städer utan höghus. I Uppsala där jag kommer ifrån fungerar det utmärkt med regeln att inte bygga högre än till "slottets sockel", d.v.s

Uppsalas täthet jämfört med Umeå