Sitter på tåget från Umeå mot Uppsala och tänker på höghus. I Ö-vik ser jag det nya Ting1 av Gerth Wingårdh, ett färgsprakande höghus, med ett plotter av glasade balkongkuber. I Ö-vik representerar höghuset en vision om att sätta staden på kartan. Vid kajen har "Foppa" byggt ett nytt höghushotell och uppe längs stadens sluttningar tronar punkthusen.
Samma höghusiver finns i Umeå där tre nya höghus ploppat upp i stadens centrala delar de senaste två åren - Bildmuseet, Kulturväven och Utopia gallerian - och fler projekt är i startgroparna. De flesta av dessa höghus är ganska trista och alldagliga i sin arkitektur, med undantag från Bildmuseet som står ut som det enda med arkitektonisk klass. Att dessa alldagliga höghus ska få definiera stadsbilden är inte självklart till stadens bästa.
Det går att bygga attraktiva och levande städer utan höghus. I Uppsala där jag kommer ifrån fungerar det utmärkt med regeln att inte bygga högre än till "slottets sockel", d.v.s cirka 25 - 30 meter högt. Personligen är jag inte mycket för höghus och tycker att det är rimligt att ifrågasätta många byggen på höjden i en stadskärna full av ödetomter och markparkering, som i Umeå. Å andra sidan när stadsbilden redan börjat definieras av alldagliga höghus är det kanske lika bra att försöka väga upp dessa med mer smäckra och vackra skapelser.
Hur utformar man ett vackert höghus?
1. Det ska inte se ut som en "stubbe"
2. Fasaden bör ha ett vertikalt uttryck, om inte proportionerna gör fullkomligt klart att det inte är en stubbe.
3. Markplanet bör passas in i sin urbana kontext, med lokaler mot gatan.
Kommentarer
Skicka en kommentar