Fortsätt till huvudinnehåll

Höghus i Umeå


Sitter på tåget från Umeå mot Uppsala och tänker på höghus. I Ö-vik ser jag det nya Ting1 av Gerth Wingårdh, ett färgsprakande höghus, med ett plotter av glasade balkongkuber. I Ö-vik representerar höghuset en vision om att sätta staden på kartan. Vid kajen har "Foppa" byggt ett nytt höghushotell och uppe längs stadens sluttningar tronar punkthusen.

Samma höghusiver finns i Umeå där tre nya höghus ploppat upp i stadens centrala delar de senaste två åren - Bildmuseet, Kulturväven och Utopia gallerian - och fler projekt är i startgroparna. De flesta av dessa höghus är ganska trista och alldagliga i sin arkitektur, med undantag från Bildmuseet som står ut som det enda med arkitektonisk klass. Att dessa alldagliga höghus ska få definiera stadsbilden är inte självklart till stadens bästa.

Det går att bygga attraktiva och levande städer utan höghus. I Uppsala där jag kommer ifrån fungerar det utmärkt med regeln att inte bygga högre än till "slottets sockel", d.v.s cirka 25 - 30 meter högt. Personligen är jag inte mycket för höghus och tycker att det är rimligt att ifrågasätta många byggen på höjden i en stadskärna full av ödetomter och markparkering, som i Umeå. Å andra sidan när stadsbilden redan börjat definieras av alldagliga höghus är det kanske lika bra att försöka väga upp dessa med mer smäckra och vackra skapelser.

Hur utformar man ett vackert höghus?

1. Det ska inte se ut som en "stubbe"
2. Fasaden bör ha ett vertikalt uttryck, om inte proportionerna gör fullkomligt klart att det inte är en stubbe.
3. Markplanet bör passas in i sin urbana kontext, med lokaler mot gatan.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från