Nog med skog i Ulleråker
Debattartikel som publicerades på unt-debatt.
I Upsala nya tidning har det de senaste veckorna framkommit reaktioner på den
föreslagna exploateringsgraden av Ulleråker. 8000 bostäder ska
enligt plan byggas i området för 15 - 20 000 nya invånare.
"Förtäta inte för tätt" manar ledarsidan den 8/6. Hela
Knivstas befolkning mellan Fyrisån och Dag Hammarskjölds väg
påstås vara alldeles för mycket, utan någon vidare argumentation.
Inger Sjöberg undrar den 9/6 var de utlovade skogspromenaderna ska
äga rum, men missar att man behåller ett fantastiskt skogsområde
som sträcker sig ett par kilometer längs åsen och att Fyrisån
även i framtiden kommer uppskattas som promenad och motionsstråk.
Av vad som kan uttydas av den fågelvy som publicerats över området
är jag inte lika oroad för att det kommer byggas bort oersättliga
naturområden och "lungor". Jag är uppvuxen i Ulleråker
och har lekt i skogarna och de uppvuxna parkmiljöer som finns här -
att en liten del av skogsmiljöerna tas i anspråk behöver här inte
förta närheten till starka naturupplevelser. Tvärtemot Inger
Sjöberg är jag inte ett dugg sentimental över den smala och
bullerstörda skogsremsa som kantar Dag Hammarskjölds väg.
Naturupplevelse intill trafikleder blir oftast en självmotsägelse.
För
mig är detta en viktig poäng. I södra Uppsala finns det mängder
av naturområden varav många är omistliga, men ibland kan mängden
natur bli ett par sorgsna skogsdungar för mycket. Här saknas
istället en kontinuitet i stadslandskapet på ett motsvarande sätt
som man i området kring Vaksala Torg ibland kan sakna ett avbrott i
detsamma i form av en ordentlig stadspark. Tillgången av natur i
södra Uppsala ger möjlighet att skapa stadsmiljöer i bra balans
mellan lugna oaser och intensiv exploatering. Jag hoppas att planerna
för Ulleråker kan korta avstånden mellan södra Uppsala och den
centrala staden; att det ges förutsättningar för handel som kan
skära av beroendet av att ta bilen till boländerna; att planerna
ger underlag till en satsning på spårtrafik och att campusmiljön
runt polacksbacken kan bli ett livligt centrum för kultur och
vetenskap.
Stadsbyggnadsdebatten
fastnar ofta i klyschor som "grönt är skönt", "öppet
är bra", "skuggor är dåligt" - men vad vore världen
utan skuggor? En god stadsmiljö handlar snarare om rytm och kontrast
än om kvantitativa värden. En rumslig rytm mellan ljus och skugga
eller mellan lugn och liv kan utformas på väsensskilt olika sätt
trots samma exploateringstal. Till skillnad från Inger Sjöberg och
unt ledare vill jag därför invänta min kritik tills planerna är ordentligt presenterade.
Alexander
Åkerman, arkitekt, Uppsala
Kommentarer
Skicka en kommentar