Fortsätt till huvudinnehåll

Går det att köra elbil och leva hållbart?

Miljöbil som håller sig inom de ekologiska ramarna - nja...
Om vi för att leva hållbart behöver minska våra klimatutsläpp till ca 1 ton koldioxidekvivalenter/person och år. Går det då att köra elbil?

Att köpa en egen elbil som i produktionsfasen orsakar utsläpp av cirka 20 ton koldioxid (beror lite på typ av bil) kan aldrig likställas med att göra en miljötjänst. Tiotals årskvoter av utsläpp från en familjebil ställer tuffa krav på individ och samhälle att minimera övriga utsläpp (mat, bostad, industri, infrastruktur) och att man under många år (20+?) kan nyttja fordonet och därmed späda ut de initiala utsläppen. I Sverige med sin förhållandevis rena el (och med en stor familj som förutsättning) - går den kalkylen om årsutsläpp från bilen under 1 ton koldioxid/person och år nästan ihop. Men i andra länder med smutsig el är en egen elbil nästan lika dåligt som att köra med bensin.

Givetvis tillkommer det flera utsläppsposter från en elbil än bara från produktionen. Utsläpp från byggandet av infrastruktur som vägar, garage, kraftnät och kraftverk. Underhåll, som att byta däck spruckna vindrutor eller bilens batterier gör i slutändan sitt till de totala utsläppen, så en utsläpps kalkyl bör göras med tilltagna marginaler.

Därför är bilpool en betydligt mer miljövänlig strategi där dessa utsläpp från produktionen kan delas av många flera familjers transportbehov - inte minst med tanke på den större potentialen att snabbt ersätta en äldre mer utsläppsbenägen fordonsflotta med renare elbilar. Miljöbilspolitiken borde ta fasta på detta istället för att bidra med skattepengar för att subventionera marginellt snålare dieselbilar. Genom att istället sponsra elbilar till bilpooler skulle skattepengarna mer effektivt kunna ersätta nyttjandet av fossilbränslen till våra persontransporter, eftersom en bil i en bilpool kan ersätta transporttjänster som annars genomförs av flera privatbilar. Ett "bonus malus" system som främjar miljövänliga bilpooler torde vara det mest effektiva sättet att främja en miljövänlig omställning av fordonsflottan, då det krävs färre nya bilar samtidigt som dessa kan subventioneras till en högre grad vilket ökar de ekonomiska incitamenten.

Att bara byta dagens fordon mot elbilar kommer vi inte långt med. Dagens bilar konsumeras i för snabb takt och de flesta utnyttjas endast av en- och två-personershushåll och inte flerbarnsfamiljer. Om vi ska ha en miljöpolitik värd namnet bör den främja livsmönster som håller sig inom de ekologiska ramarna och om möjligt undvika subventionera sådant som är ohållbart när alternativen till detta finns.

Dagens miljöbilspolitik tillsammans med de höga parkeringsnormerna som tvingas på nya bostadsbyggen i städerna är två exempel på hur politiken motverkar denna miljövänliga omställning av bilflottan. Det krävs snabb ändring för en snabbare omställning!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från