När visionen inte räcker till. Om vikten av att behålla en saklig syn på staden.

Kungsängsledens trafikled ser nästan trevlig ut i denna bild, med uteserveringar längs angöringsgatorna som överblickar strömmen av bilar körandes i 70 km/h nedanför.

Inom stadsplanering är ofta viljan starkare än de givna förutsättningarna. I stort sett alla stadsbyggnadsprojekt framförs idag som något unikt och fantastiskt, trots ofta ganska torftiga förutsättningar. Denna diskrepans mellan vision och verklighet visar sig ofta i visionsbilder med orimligt mycket myllrande gatuliv, eller där man medvetet ignorerar uppenbara problem - som den otrevliga motorleden när man photoshoppar in ytterligare en uteservering likt i bilden ovan. 

Att visionsbilder för specifika stadsbyggnadsprojekt tänjer på gränsen för vad som är rimligt får vi kanske räkna med - de ska ju trots allt sälja in projektet till både politiker, fastighetsutvecklare och allmänhet. Men när denna överoptimism får prägla planerarkårens övergripande syn på staden börjar vi hamna på djupt vatten. Var hamnar vi när överoptimism präglar även analysen och förståelsen för staden?

Här vill jag ta upp tre exempel på hur problem slätas ut i planeringsdiskussionen:

1. Nya stadsarkitekten talar trygghet och miljonprogramsplanering.

Tyvärr visade Uppsalas nye stadsarkitekt Claes Larsson upp en sådan sida i intervjun i unt i veckan i detta stycke när han diskuterade planeringen i Ulleråker och Rosendal:

 "Vi ska inte upprepa de misstag man gjorde under miljonprogrammet. Då placerade man bara ut bostäder i naturmiljö utan att bygga upp en infrastruktur med fungerande stads- och gatuliv. Det skapade en otrygghet, säger Claes Larsson.
Det är mot den bakgrunden man ska se de täta bostadsområden som planeras i Ulleråker och Rosendal.
– Genom att inte sprida ut bebyggelsen så kan vi skapa mer stadslika områden där fler människor möts. Det ökar tryggheten. Samtidigt så kan vi spara områden med höga naturvärden för rekreation genom att bygga mer på höjden, säger han."

A. Först bemöter han en befogad kritik till framförallt planeringen i Ulleråker - att slänga ihop en hög exploatering bostäder som en isolerad enklav ute i skogen liknar inte så lite hur exempelvis Tensta och övriga omtalade miljonprogramstadsdelar kring Järvafältet planerades. 

B. Givetvis måste han ges rätt i att vi idag bygger kvartersstad vilket inte skedde då. Men så fort han pratar trygghet hamnar han fel. Precis som hos Tensta saknas det en infrastruktur med fungerande stads- och gatuliv som förbinder Ulleråker med övriga staden. Det går inte att ta sig mellan Ulleråker och den centrala staden kvällstid utan att passera tätt inpå otrygga grönområden eller öde arbetsplatsområden. 

Eller är vi kvar i den av Ebenezer Howard inspirerade 60-tals-visionen om att stadsdelens invånare aldrig lämnar närområdet?


2. Arbetsplatsområdet som ska ha stadsliv även kvällstid.

I innerstadsstrategin pekas Blåsenhuskvarteret ut som en nod för stadsliv i den centrala staden. Beskrivningen lyder så här:

Blåsenhus
Området Blåsenhus, med Universitetets nya administrationsbyggnad i korsningen mellan Dag Hammarskjölds väg och Norbyvägen, genererar nya stora flöden av människor. Området är speciellt till sin karaktär, ett centralt universitetscampus och målpunkt för många människor främst dagtid men även kvällstid. Här är det nära till viktiga attrak- tioner som Slottet med konstmuseum, Botaniska trädgården och Carolina Rediviva. Kopplingen med stadskärnan är tydlig både via Slottsbacken, Odins- lund, Drottninggatan och Bleke backe. Ett viktigt hållplatsläge för kollektivtrafik längs Dag Hammar- skjölds väg stärker detta. 

I området möts två viktiga stadsstråk Norbyvägen och Dag Hammarskjölds väg
Utveckling av kulturstråket knyter området närmare stadskärnan.
Området kompletteras med ytterligare verksam- heter knutna till universitetet. 

Att en så här pass liten koncentration av arbets- och studieplatser beskrivs som en nod för stadsliv i Uppsala är i sig självt tragiskt. Det hjälper förstås inte att man förskönar kopplingen mot stadskärnan där den stora höjdskillnaden är en för området problematisk barriär, eller att platsen beskrivs som en målpunkt för många människor kväll som dag. Stadsstråken längs Norbyvägen och Dag Hammarskjöldsväg är dåligt bemötta av existerande bebyggelse, utan entréer, verksamheter eller andra målpunkter adresserade mot stråken.

Men det största felet med området, när det kommer till förutsättningar för stadsliv är att det saknas en tillräcklig densitet med tillräckligt blandade funktioner och att alldeles för få förbipasserande leds till eller igenom området. Med aktiv planering (förhandling med fastighetsägare och en långsiktig strukturutvecklingsplan finns förstås alla möjligheter i världen för ett så här pass stort och centralt utvecklingsområde. 

3. Stadsstråken som blev en masklåda.

Översiktsplanen säger sig vilja utveckla staden i stråk och noder:

Stadsstråken (bred linje) ska utvecklas med en koncentration och hög täthet av bostäder och en kontinuitet av verksamheter, vardagsservice och besöksfunktioner. Stråken ska skapa och förbättra närhet mellan innerstad, stadsnoder och stadsdelsnoder samt bidra till att öka tillgängligheten och minska restider inom staden. Stadstråken ska rymma stomlinjer för en kapacitetsstark kollektivtrafik. Tillgängligheten till och framkomlig- heten för kollektivtrafiken ska prioriteras. Samtidigt ska kontinuitet av stadlivskvalitéer i stråken skapas och gatornas barriäreffekter hållas låga. 

Ambitionen om att utveckla levande stadsstråk genom staden är god. Att strukturera om Up- psala från en zon-stad bestående av avskilda handelszoner, arbetszoner, bostadszoner med ologiskt separerade trafikflöden däremellan till en stad där dessa funktioner istället integreras med varandra längs stadsstråk är behövlig för att minska avstånd och onödigt resande i staden.

Översiktsplanen verkar tyvärr blanda ihop begreppen “stadsstråk” med “kollektivtrafikstråk”. Ett fungerande stadsstråk behöver vara gent, kontinuerligt intressant och koppla samman en kritisk massa av attraktioner och invånare. Ett kollektivtrafikstråk kan däremot vara krokigt och bitvis dötrist, ungefär som stadsstråken tycks vara utritade i plankartan.

Uppsalaborna lär vara ett mycket tålmodigt släkte ifall de går med på att röra sig längs dessa krokiga banor, istället för att ta sig närmsta vägen. I längden blir dessa krokar och enklaver också ett bekymmer för möjligheterna att bedriva konkurrenskraftig kollektivtrafik.

Bild: Utdrag ur ÖP 2016. Stråk utvecklas i ologiskt utformade krokar. Bil, gång, cykel och kollektivtrafik separeras och ges egna leder. Stråken bryts sönder pga trafikleder, naturområden, parkeringsöken och vid kvällstid ogästvänliga arbetsplatsområden. 

Att skapa starka stadsstråk kräver en avvägning mellan hur situationen ser ut idag och hur stadsstrukturen KAN omvandlas till imorgon. Med ett arv av scaft-planering, där stadsdelar byggdes som enklaver och stråk aktivt motarbetades för att undvika genomfart är det svårt att kombinera stadsstråk med en oförändrad stadsstruktur. Större modifieringar och stadsomvandlingar kommer att krävas och de möjligheter till att skapa starka stadsstråk som finns behöver tillvaratas. Där har Uppsala goda förutsättningar i de många långa radiella stadsrum med stor potential för bebyggelse och integration med omgivande stadsdelar. (Svartbäcksgatan, Fålhagsleden, Dag Hammarskjöld, Vaksalagatan etc.)

Bild: Stråkstad Amager, Köpenhamn. Från höger till vänster syns den organiska framväxten av ett kontinuerligt, gent och funktionsblandat stadsstråk, utan att brytas av trafikleder, grönområden eller parkeringsöken. Här koncentreras handelsunderlaget från gående, cyklister, bil och kollektivtrafik. Längs stråket finns flera stadsdelscentrum, både stora och små. 

Stråk av detta slag har två starka fördelar: 

1. De samlar en kritisk massa av invånare - vilket ger underlag till handel och kollektivtrafik. Genom att stråket samlar både förbipasserande och närboende behövs inte lika hög bebyggelsetäthet för att försörja ett stort underlag av handel, jämfört med stadsdelar utan förbipasserande. Notera exempelvis de stora områdena av glesare stadsstruktur som kan organiseras bredvid nära inpå stråket.

2. Stråken ger också ett sammanhang i staden, som inte fås på samma sätt om stadsdelar byggs som isolerade öar. Ju mindre avbrott i stråket ju färre segregerande barriäreffekter mellan stadsdelar, vilket ökar möjligheterna för en socialt och ekonomiskt blandad stad. På samma sätt som att bebyggelse med lägre exploatering kan uppföras en bit åt sidan av ett sådant stråk kan även större parker och grönområden arrangeras i staden. 

Sammanfattning.

Precis som med överoptimistiska visionsbilder tenderar det också finnas en diskrepans mellan verkligheten och det skrivna ordets vision i dagens planering. Istället för att uppmärksamma och finna åtgärder till detta måluppfyllnadsproblem, slätas det istället ut.

Som svar till kritik mot stadens planering framkommer ofta klyschor som att den "expanderande externhandeln inte påverkar stadskärnan" eller att arbetsplatsområdet utan bostäder ska ha ett "rikt stadsliv dygnets alla timmar". Den kritik som antas kunna uppkomma avfärdas ofta på detta sätt genom en liten orealistisk försäkran om motsatsen, ungefär som hur en obekväm trafikled retuscheras bort i visionsbilderna. Här är förstås stadens tjänstemän bundna till politikens ställningstaganden, men det kan inte vara tjänstemännens uppdrag att osakligt släta ut konsekvenser och måluppfyllnadsproblem. 

I inledningen ställde jag frågan: vad händer när överoptimism hos våra planerare även präglar deras analys och förståelse för staden? Att släta ut kritik och brister i stadsplaneringen leder i värsta fall raka vägen till att stadsplaneringskonsten urholkas på kunskap med ökande sektorplanering som följd. 

Till sist vill jag även välkomna Claes Larsson till den välbehövliga tjänsten som Uppsalas stadsarkitekt. Om du vill ha inspiration på vad du kan göra så är jag full av uppslag. Mitt första uppslag är att se över kulturen på stadsbyggnadsavdelningen för att se över om och i så fall varför måluppfyllnadsproblem slätas ut. Lycka till!