Fortsätt till huvudinnehåll

Förenklade sanningar del 2: En "klimatneutral" tankefälla

Ett fossilfritt sverige trummas ut av både statsminister, klimataktivister och skogsindustri. Professor Johan Rockström genom Leonardo Dicaprios sevärda nya film - "before the flood" - ger vetenskaplig trovärdighet till den fossilfria visionen.

Denna fossilfria vision där vi bör gå över till biobränslen för att driva våra fordon och värma våra hus omskrivs ofta som klimatneutral - t.ex i Uppsala kommuns klimatprogram eller Uppsala klimatprotokoll som tagits fram av ett trettiotal lokala företag och organisationer.

Tyvärr är inte klimatneutralt ett särskilt bra ord, då det antyder att förnyelsebart kan förbrännas utan påverkan. Men det är inte självklart för klimatet att utsläppen saknar påverkan bara för att källan kommer från förnyelsebart. På kort - till lååång sikt ser klimatet heller ingen eller lite skillnad på ökad förbränning av biomassa som lika mycket förbränning av fossila bränslen.

Det vi gör när vi bränner biomassa är att vi tar ett utsläppslån. Vi släpper ut nu med löfte om att betala tillbaka det i framtiden. Detta är så klart en komplikation när klimatet kräver minskade utsläpp nu. Olika biomassa betalar tillbaka sig olika fort - energiskog tar ett par år medan energi från svensk skog tar kanske hundra år. Ett ungefärligt mått på det är tiden det tar för avverkad biomassa att återhämta sig.

Här måste dock en hel del reservationer med i bilden som gör det hela mer komplext, såsom jämförelser med alternativa sätt att använda resurserna. Skulle utsläppen kunna undvikas? Går det att bränna restprodukter? etc. När det gäller skogsråvara så finns det en mängd olika applikationer. Tillexempel kan kolet i skogen bindas i träbyggande - som dessutom ersätter behov av betong med tillhörande utsläpp - något som har liknande effekt som BECCS (Bio-energy-carbon-capture-storage ??) till en mycket mindre risk.

Det finns såklart en ekonomisk och rättvisemässig sida av det hela. Vi är en av få regioner i världen där vi har ett överskott av biomassa per capita för att täcka alla möjliga behov. Det är arrogant att inte se orättvisan i hur vi här i Sverige ska kunna fortsätta våra liv som vanligt med skillnaden att fossilt ersätts med biobränslen, samtidigt som majoriteten av världens befolkning tvingas ersätta sitt fossilberoende utan tillgång till biobränslen.

Den ekonomiska sidan av problematiken består förstås av att biobränslen från skog med en lång återbetalningstid knappast är en långsiktig lösning. Ska vi genomföra först en investeringsintensiv omställning mot biobränslen för att strax därefter en ytterligare investeringsintensiv omställning till andra utsläppsfria lösningar?

Även konstanta utsläpp av Metan kan med viss fantasi ses som klimatneutralt efter 100 år - när halten i atmosfären balanserats. Från Uppsalainitiativets blogg. Neutralt med fortsatta utsläpp?
För att summera behöver vi en mer nyanserad syn på biobränslen än att kategoriskt märka dessa som bra eller för den delen klimatneutrala. Det krävs en distinktion mellan att göra bränsle av energiskog på överflödig jordbruksmark (finns det sådan?) och bränsle av skogsråvara som annars hade kunnat byggas hus med. De har helt olika förutsättningar att kallas klimatneutrala och har olika påverkan på klimatet - det är inte bara palmplantager på tidigare regnskogsmark som är en dålig idé.

Det vi behöver förhålla oss till är hur vi väljer att allokera planetens koltillgångar  - frågan halten koldioxid i atmosfären beror på ifall vi bidrar till mer eller mindre kol bundet i biomassa, mer eller mindre kol bundet i fossila former. Vilken strategi som i det hänseendet är att betrakta som klimatneutral återstår att besvaras.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från